Det började på en helg och slutade i världssuccé

Det jag har valt att recensera om en spelserie som heter Tomb Raider. Tomb Raider är ett spel som endast 6 killar skapade på ca 3 års tid, dom började skapa spelar år 1993 och spelet släpptes år 1996.

Core Design är ett företag som skapades år 1988 men blev känt genom Tomb Raider år 1996. Företaget Eidos Interactive köpte företaget Core Design år 1996. Företagets tillgångar såldes till Rebellion Developments år 2006.

Tomb Raider handlar om en äventyrare som heter Lara Croft och är en av de mest kända kvinnliga spelkaraktärerna i världen. Tomb Raider spelen har inget samband mellan varandra men spelen har på sätt och vis samma handling. Varje spel handlar om att Lara hittar ett äventyr som hennes döda pappa inte hann avsluta. Det som alltid är olika i varje spel är äventyret för att det är något nytt varje gång. Hon brukar alltid få resa runt till andra länder och gå in i t.ex grottor eller tempel, överallt i spelet finns också ledtrådar.

I varje spel är det också en typ av arme som är ute efter samma sak som Lara, hon måste dit före dom och göra så att dom inte får tag på de dom letar efter. I spelen är det nästan alltid en viss övernaturlig kraft av något slag, den kraften kan förstöra världen och därför måste Lara dit innan någon annan kommer dit.

Det finns inte bara spel utan under tiden så gjorde man tre filmer, filmerna kom ut 2001, 2003 och 2018. I de två första filmerna var det Angelina Jolie som spelade Lara Croft, i den senaste filmen så är det en svensk skådespelerska som heter Alicia Vikander. Den senaste filmen har fått väldigt mycket kritik om att Alicia som spelade Lara, inte hade tillräcklig kvinnlig kropp. Men den också fått väldigt mycket positiv kritik också t.ex att i början i filmen har hon dåligt med pengar och kämpar för att få det bra och det kan dom flesta relatera till

Jag tycker att spelen är bättre och roligare än filmerna eftersom att då får jag styra själv och det är mycket mer spännande eftersom det händer alltid något du inte är beredd på, i filmerna fattar man lite vad som ska hända enligt mig.

Först skulle Lara Croft vara en sydamerikansk tjej som hade varit uppväxt i militären, hon skulle heta Lara Cruz och vara mycket mer argsint men dom ändrade sig och ville ha en engelsk kvinna istället. Dom ville att hon skulle heta Lara men visste inte vilket efternamn som passade bra, sen träffade dom den riktiga Lara Croft och gillade namnet så mycket så att dom namngav sin hjälte till det.

Hon är en av de bäst säljande kvinnliga hjältinnorna inom spel i världen.

Mina åsikter om spelen är att dom är väldigt roliga och spännande. Jag tycker att om man är intresserad av mysterier och spänning och har tålamod så skulle man älska detta spelet så jag rekommenderar verkligen det.

/Linnea Olsson

Filmen alla pratade om

Bakgrund:

Filmen Solsidan är en svensk komedifilm som är baserad på tv- serien. 1 December 2017 släpptes Solsidan filmen. Det har varit en väldigt omtalad film och många var spända på att se den. Regissörerna till filmen är bröderna Felix och Måns Herngren. Solsidan som tidigare har funnits i serier där familjerna bor i Saltsjöbaden har nu gjorts i en film. Det finns 5 stycken säsonger som har varit väldigt omtyckta. Det första avsnittet släpptes i Januari 2010. December 2015 sändes det sista avsnittet.

Handling:

Solsidan som var årets bästa svenska komedi film. När man ser filmen får man del av mycket skratt och även lite sorg. Filmen är baserad på Annas och Alexs skilsmässa. Filmen inleds med att de berättar om sin skilsmässa för deras vänner Mickan och Fredde som blir förskräckta.

Fredde får även problem med sin pappa som kommer dit ovälkommen och sin son Viktor som är väldigt envis och rebellisk. Även om Mickan och Fredde är väldigt rika finns det folk som lever i ännu mer överklass. Mickan vill passa in i Torekov där de fina folket är vilket inte går som planerat. Anett och Ove vill bli gravida men klarar inte av det själva vilket leder till konflikter.

De tre paren som filmen handlar om är väldig olika. Mickan och Fredde som är den rika och finare familjen. Anna och Alex är medelklass människor som har det väldigt kämpigt och dåligt självförtroende. Anett och Ove är underklass och väldigt snåla. Solsidan är en film som många kan känna igen sig i och därmed kan ta del av.

Karaktärer/ skådespelare:

Anna – Mia Skäringer

Alex- Felix Herngren

Mickan- Josephine Bornebusch

Fredde- Johan Rheborg

Anette- Malin Cederblad

Ove- Henrik Dorsin

David (Annas kille)- Henrik Schyffert

Mauritz (Freddes pappa)- Sven Wollter

Bella (Alex tjej)- Frida Hallgren

Jämförelser:

Solsidan filmen är en film som många kan relatera till vilket gör att den är väldigt omtyckt. Till skillnad från serien kommer det in mer karaktärer tex. Freddes pappa som inte har varit med något i serien. I serien har man fått se mycket av Alex mamma som har dött, medans i filmen kommer det in nya skådespelare. Detta gör att filmen blir mer händelserik. Alla roller är de samma i filmen som i serien och de bor även i samma hus. Filmen är som en fortsättning på serien, därför underlättar det om man har sett serien innan man ser filmen. Det gör att alla bitar faller på plats och man hänger med mer i filmen.

Omdöme:

Jag tycker att filmen är väldigt rolig, den får en lätt till skratt men ändå lite irritation. Skådespelarna och teamet har jobbat tillsammans i många år. Det märker man på hur mycket de går in i sina roller, vilket förstärker känslan som tittare. Alla är väldigt duktiga skådespelare som gör att man tar del av filmen på ett annat sätt.

Avslutning:

Denna filmen är absolut en sevärd film då den ger lätt till skratt. Den får även många att tänka till hur de är som personer och hur de har det i sin vardag. Filmen innehåller både komedi, sorg, kärlek och drama. Vid de sorgliga tillfällena är det även del av komedi inblandat. Enligt mig är filmen bättre än serien och en perfekt film att titta på med både familj och vänner, då den passar alla åldrar.  

En enastående film

Stephen Hawking var en utav våra mest kända och framgångsrika fysiker någonsin. Vägen till succe är dock inte alltid så enkel som man kan tro. Vid bara 21 års ålder fick han en livsförändrande sjukdom, ALS. Sjukdomen gjorde att hans muskler sakta skulle sluta fungera, till den punkten då han inte längre kunde prata. Hur skulle Stephen då fortsätta jaga hans dröm och bevisa sina teorier? Hur skulle det gå för honom och hans nya kärlek Jane? Skulle sjukdomen sätta stopp för allt, eller skulle han fortsätta kämpa? Denna prisbelönta filmen ger oss en uppfattning om hur Stephens liv såg ut, och ger oss bevis på att livet inte alltid går som planerat.

“The theory of everything” ger oss en inblick i livet av vår tids mest berömda fysiker, Stephen Hawking. Stephens berättelse började under hans tid som en av de bästa eleverna på Oxford University. Här imponerade Stephen på lärarna gång på gång. Stephen levde ett toppenliv tillsammans med hans vänner, de festade, cyklade, pluggade och festade ytterligare lite till. Men hans liv skulle bli ännu lite bättre när han träffade Jane. De två träffades på en fest, och efter det var de oskiljbara. I filmen får man se hur gnistan mellan de två studenterna växte till en flamma. Men man brukar säga att livet är som en berg-och dalbana, och detta stämde i Stephens fall. Stephen var på toppen av höjden, men sedan gick det brant nedåt. I mitten av denna romans fick Stephen livsförändrande nyheter, han fick diagnosen ALS. Doktorn förklarade att hans muskler skulle sluta fungera och att han efter ett tag varken skulle kunna äta eller prata. Doktorn gav han två år till att leva. Genom denna svåra tiden och trots Stephens sjukdom bestämde Jane att Stephen var den rätta. De två bestämde sig för att kämpa genom sjukdomen tillsammans. All tid de hade tillsammans var dyrbar, och efter ett tag fann de sig gifta med tre barn. Trots Stephens svåra tillstånd fortsatte han utveckla sina teorier om tidens början. Även om de flesta tvivlade på Stephen fortsatte han kämpa, och till allas förvåning lyckades han bevisa sina teorier. Hans teorier blev en stor succe och Stephen blev känd världen över. Men då hans kropp blev svagare var han tvungen att kämpa mer och mer. Stephen var inte den enda som hade det tufft, Jane hade det kämpigt som dag in och dag ut var tvungen att ta hand om Stephen. Snart tog Stephens sjukdom ifrån han hans talförmåga och saker och ting blev ytterligare lite svårare för paret. Men när Jane träffade en ny vän, Jonathan, blev hennes dagar lite ljusare. Men talade Jane sanning? Var Jonathan bara en vän?

För att kunna spela den knepiga rollen som Stephen Hawking måste man vara oerhört begåvad. Vad finns det som Eddie Redmayne inte klarar av? Han tog sig an rollen som Stephen med sådan elegans. Från sättet han böjde fingrarna och flyttade sina fötter till det minsta ansiktsuttrycket gjorde att han övertygade mig om att han faktiskt var den riktiga Stephen Hawking. Eddie Redmayne har sådan talang vilket gör att han var helt perfekt för att spela rollen. Hans enastående prestation som Stephen har gett honom en Oscar, vilket han verkligen förtjänade. Felicity Jones spelade rollen som Jane Hawking, och var precis som Eddie, helt fantastisk. Hon spelade rollen helt perfekt och visade hur starka Janes känslor var, även fast hon inte alltid uttryckte dem med ord. Genom olika ansiktsuttryck och kroppsrörelser visade Felicity Jones precis hur upprörd Jane var, och det blev som om man själv kände hennes ilska. Hon visade verkligen vilken kämparglöd Jane hade, men även att allting kanske inte alltid är så bra som man tror. I filmen får man även se vilken betydelse hon hade för Stephen. Utan Jane tror jag att Stephen hade gett upp och låtit hans sjukdom ta över hans liv. Tack vara Jane fortsatte han kämpa och lyckades bli den framgångsrika fysikern som han drömt om att bli. Jane gav aldrig upp på honom och jag tror att en stor del av hans framgång är på grund av detta.                      Alla skådespelare i filmen passade perfekt in i karaktärerna, och det var just detta som lyfte filmen till en annan nivå. Det var tack vare skådespelarna allting kändes så verkligt och detta gjorde att alla känslor som filmen skapade förhöjdes ytterligare. Man blev extra arg och ledsen eftersom man visste att personer har gått igenom de hemska sakerna i verkligheten. Skådespelarna gjorde ett fantastiskt jobb och utan dem hade inte filmen varit alls lika bra.

Ibland när man tittar på verklighetsbaserade filmer känner man inte igen någonting alls i handlingen. Filmen kanske handlar om en person eller händelse som man känner igen så väl, men när man tittar på filmen blir man som ett stort frågetecken. Filmerna förlorar alltså fokuset på vad som är viktigt och handlar inte alls om de verkliga händelserna. Som tur är var detta inte fallet for “The theory of everything”. Här höll man sig till de viktigaste händelserna i Stephens liv. Man fick se alla hans framgångar och motgångar men filmen var även väldigt detaljerad. Man fick se hur Stephens sjukdom utvecklades från de minsta rörelserna i hans fingrar till då han inte längre kunde gå med käpp, och blev tvungen att sitta i rullstol. Det var det jag älskade så mycket med filmen, att den var så verklig. Inga explosioner, biljakter eller superhjältar. Allting handlade bara om Stephen och hur han levde sitt liv. Anledningen till att allting var så verkligt är för att Jane Hawking varit med och skrivit filmen. Hon har då kunnat ge olika vinklar och perspektiv på hur Stephen var och hur hans liv verkligen såg ut. Hon har även kunnat berätta om sina egna erfarenheter och hur det är att bo med en person som varken kan prata, äta eller gå.

James Marsh har gjort ett fantastiskt jobb med att regissera denna filmen. Alla scener och händelser hade ett jättebra sammanhang och man fick en tydlig bild av hur Stephen var som person. Filmen var oerhört spännande och vissa delar av filmen gjorde att man var tvungen att bita på naglarna. Den blev aldrig tråkig och man var tvungen att titta vidare hela tiden för att man så gärna ville veta vad som hände. Filmen var även väldigt intressant då man fick se bakom kulisserna i Stephens liv. Stephen Hawking var en väldigt berömd människa som många såg upp till. Många kanske hade målat upp en bild av hur han var som en person och hur han levde sitt liv. Tittar man på filmen kanske man får en bekräftelse på att ens bild stämmer, eller så inser man att man hade helt fel. I filmen får man se att allting inte alltid är så lätt som det ser ut. Det var därför den var så bra, de målade inte upp en falsk bild av hur hans liv var, man fick se allting. På grund av filmens ärlighet blev det en ögonöppnare, att man aldrig ska ta något för givet. Stephen levde ett helt perfekt liv, och helt plötsligt togs det livet ifrån honom. Filmen förmedlar därför är det viktigt att leva i nuet, då något oförutsägbart kan hända vem som helst, vilken stund som helst.

En helt fantastisk film! 10/10

Emelia Skoglund

Den sanna historien om Avicii

Den tjugonde April nåddes världen av den tragiska nyheten om Aviciis bortgång. Han hade en fantastisk karriär med många världshits. Det är inte alltid så bra som det ser ut och detta ser man i Aviciis dokumentär “True Stories”.

Tim Bergling eller Avicii som han är känd för, är en av världens mest kända DJs. År 2016 meddelade han att han skulle sluta turnera men att han skulle fortsätta med musiken. I december 2016 avslutade Avicii samarbetet mellan honom och sin manager Arash Pournouri.

 

Aviciis dokumentär True stories släpptes i Sverige i slutet av 2017, då hade det drygt gått ett år sedan Avicii slutade med att turnera och det var på grund av hälsoskäl.

True stories handlar om Tims karriär och hur hans liv var under åren innan han blev känd och så vidare. Vid många tillfällen i filmen säger Tim att han måste sluta med musiken och ta ledigt eftersom att hans både fysiska och psykiska hälsa var så pass dålig, men han fortsätter med musiken.  

En stor faktor till att han mådde så som han mådde var att han led av bukspottkörtelinflammation. Det är en inflammation i bukspottkörteln som oftast kommer om man dricker mycket alkohol väldigt ofta. Tim led också av symtom från till exempel magknip.

 

Jag tycker denna dokumentären är jättebra, man blev väldigt tagen eftersom man trodde att han mådde bra när han turnerade. Men egentligen så mådde han inte alls bra och hade väldigt mycket ångest inför varje spelning. Så för att dämpa ångesten innan varje spelning så drack han alkohol, vilket inte var bra eftersom det gav en negativ effekt på hans sjukdom, men han tänkte bara att alla andra DJ:s klarar ju det så då borde jag också det.

 

När hans sjukdom var som värst så fortsatte han att turnera, han gick på starka mediciner för att inte få ont. Ibland tog han en paus i hans karriär i några månader och då fick man se hur bra han mådde utan att turnera och få så mycket press på sig, men sedan började han igen. Alla lyssnade på Avicii men ingen lyssnade på Tim Bergling.

Tim Bergling gick bort fredagen den 20 april 2018, han hittades död i ett hotellrum i staden Muskat i Oman. Det känns som att dokumentären var ett avslut. Han ville att folk skulle förstå hur han egentligen tyckte och kände, och hur han mådde när han turnerade och så vidare.

Nu efter hans bortgång har det pratats väldigt mycket på sociala medier om att alla inte mår så bra som det ser ut. Detta har nu tagits mer på allvar för nu vet man hur det kan gå om man inte lyssnar på kroppen och bara fortsätter jobba.

 

Jag kan inte säga att det är positivt men det är något bra i det eftersom nu har fler människor börjat förstå att alla mår inte bra bara för att du själv gör det, och de som mår dåligt förstår att det inte bara är de som mår så.

Denna dokumentären får 5/5 poäng av mig eftersom den var så pass bra och man blev väldigt tagen, den var också väldigt känslosam, så jag tycker att alla som inte har sett denna ska se den.

 

Droger skapar problem

Om en i din familj skulle använda droger, skulle du då hjälpa personen eller skulle det vara för mycket för dig?

Jag ska recensera om filmen 6 balloons som Marja Lewis Ryan har regisserat.

Filmen handlar om en lojal syster som kämpar för att inte tappa kontrollen när hon hjälper hennes heroinberoende bror till en klinik, medans hon måste passa hans tvååriga dotter.

Dave franco spelar Seth som är beroende av heroin. Han hade precis blivit ren och när hans syster Katie kom hem till honom märkte hon direkt att han hade börjat igen. Abbi Jacobson spelar Katie som är Seths syster. Hon är väldigt lojal och gör allt för att få Seth tillbaka på rätt spår.

Filmningen började i oktober 2016 och hade världspremiär den 12 mars 2018 på South by Southwest, men släpptes på netflix den 6 april.

För att jämföra med andra filmer kan man se många gemensamma handlingar med komedin Familjetrippen. Det handlar om att ställa upp för sin familj och även sina vänner, och det är droger som ställer till med problemen.

Det var inte den bästa filmen jag har sett. Jag förstod inte vissa bitar av filmen eftersom att det var händelser som aldrig fick en förklaring, inte ens i slutet av filmen.Dessutom hände det inget spännande eller jätteroligt, utan det var samma saker som hände genom hela filmen. Eftersom att det inte hände något nytt i filmen så blev den väldigt långtråkig och inte alls kul att titta på. Skådespelarna var däremot bra och de spelade karaktärerna bra. De var väldigt duktiga, så jag tycker att det var synd att själva filmen blev tråkig. Jag tycker också att det var ett bra budskap i filmen, att man ska hjälpa de som behöver hjälp och att man ska ställa upp för sin familj.

Jag skulle ge filmen 4/10 poäng.

Sofia Elzer

Insidious The Last Key

Filmen handlar om parapsykologen Dr. Elise Rainier. Elise jobbar med att undersöka paranormala fenomen och står nu inför sitt värsta och mest personliga fall någonsin, när hon blir hemsökt i sitt gamla barndomshem.

Filmen hade biopremiär den 5/1 2018 i Sverige och regisseras av Adam Robitel. Filmen tillhör genren mysterium/thriller.

Själv tyckte jag inte att det var den läskigaste av de fyra Insidious filmerna. Jag tycker att regissören hade kunnat göra demonen i filmen mer psykiskt läskig som i den första eller tredje Insidious filmen. I den första filmen är demonen läskigare eftersom den är mer barnslig, det låter kanske konstigt, men det blir läskigt för att den kommer från ingenstans och huvudpersonerna bevittnar olika paranormala aktiviteter. Demonen i den första filmen vill åt barnet i familjen och till en början så faller barnet eller Dalton som han kallas i filmen i koma. Han ligger i koma i tre månader. Sedan säger Daltons yngre bror till sina föräldrar att han inte gillar när Dalton smyger omkring på nätterna. Alltså är demonen väldigt mystisk och liknar den som är med i The Conjuring, där någon familjemedlem blir besatt. Eller så hade demonen i denna film kunnat vara mer lik demonen i den tredje filmen. Där den har en längre relation till pappan i familjen eftersom den har hemsökt honom sedan han var ett liten. Den är mer mystisk och vill verkligen huvudpersonerna ont, den gör även saker man inte förväntar sig till skillnad från demonen i denna film som mer beter sig som ett djur. Men jag tycker dock inte att filmen är lika rörig eller förvirrande som några av de andra filmerna där de åker tillbaka i tiden och utför handlingar som egentligen görs i någon av de andra filmerna, för att sedan åka tillbaka till nutiden, till den huvudsakliga storyn i filmen.

Jag tycker inte att filmen var jättebra men om man gillar insidious filmerna skulle jag ändå säga att man borde se den för att veta vad som händer med huvudpersonen, som dessutom är med i de andra filmerna. Jag skulle rekommendera att se de tre andra insidious filmerna, för att förstå vad som händer och vad filmerna handlar om, innan man ser denna.

Jag tycker också att regissören gjort ett bra jobb med att få denna film att hänga ihop med de andra filmerna på ett ganska simpelt sätt.

Av mig får den 2 av 5 stjärnor.

Calle Marmander 8:2

Spännande rakt igenom

I vilket ögonblick kommer man på att man måste leva livet fullt ut, att någonting kan hända som får hela ens värld att kollapsa? Jo, när man blir plundrad mitt ute på havet utan någon hjälp. Filmen som får en att hålla andan i två timmar är här.

Den verklighetsbaserade filmen “Captain Phillips” börjar i en grå hamn i USA full av containrar och lyftkranar. Richard Phillips (Tom Hanks) säger hejdå till sin fru och går på fartyget som ska frakta mat och näring till Afrikas fattiga områden. När fartyget åker iväg får Phillips meddelanden om att somaliska pirater är ute på havet och varnar sin besättning. Snart ser de två snabba båtar komma mot dem med fyra beväpnade män i varje. Då börjar allvaret. Männen utger sig för att vara somaliska kustbevakningen som ska inspektera deras fartyg. Phillips besättning består bland annat av av Shane Murphy (Michael Chernus), John Cronan (Chris Mulkey) och Mike Perry (David Warshofsky). De vidtar en massa säkerhetsåtgärder genom att låsa alla dörrar och sätta på slangar med vatten som gör att piraterna inte kan komma nära fartyget. Men piraterna är rutinerade och smarta och faller inte för några trick. Snart blir det en kamp om liv och död, Phillips besättning är obeväpnad. Blod spills och Phillips tas som gisslan. Var är hjälpen när man behöver den?

Jag älskar denna filmen för att den är så äkta. Allting känns så verkligt och det känns som att man är där på riktigt när det händer. De fyra somaliska männen är amatörer och hittades på en audition i Minneapolis. Men de spelar inte som amatörer utan går in för sina roller på ett sätt som jag aldrig har sett förut. Eftersom att de pratar somaliska i filmen gör det att det blir mycket mer trovärdigt och enkelt på något sätt. Det tycker jag verkligen att regissören Paul Greengrass har lyckats med. Det som också gör filmen trovärdig är att de har försökt efterlikna de riktiga personerna så mycket som möjligt när de har valt skådespelare. Tom Hanks och hans karaktär Richard Phillips ser väldigt lika ut. Även Barkhad Abdi och hans karaktär Abduwali Muse som var ledare för de somaliska piraterna ser nästan identiska ut.

Filmen Captain Phillips är lite som Titanic. För redan i början vet man att allt kommer gå fel och det är det som gör Captain Phillips så spännande. Filmen var en två timmars lång nagelbitare som inte gick att slita blicken från. Man ville hela tiden se vad som kom härnäst.

Jag måste också ge en stor eloge till Tom Hanks för hans skådespeleri. Tom är huvudperson i filmen och det är viktigt att både skådespelarna och handlingen är bra i en film. Om bara handlingen är bra men inte skådespelarna så faller filmen på det. Tom Hanks gjorde det så bra. Hans karaktär visade sig aldrig rädd så att hans besättning såg. Det var inte förrän i livbåten när han tagits som gisslan som han förstod allvaret i situationen. Men i verkligheten var inte Richard Phillips hjälten som offrade sig för besättningen. Han offrade sig inte för att vara gisslan utan han var det från början eftersom att han var kapten. Många från besättningen som var med om händelsen ville inte att filmen skulle göras eftersom att de vinklade händelsen fel. Egentligen hade Phillips fått mejl på morgonen som sa att somaliska pirater var ute på vattnet och att man skulle hålla sig borta från den somaliska kusten, men han hade struntat i det eftersom att han ville komma fram så fort som möjligt.

Jag tycker att filmen var jättebra eftersom att det var en actionthriller som är i precis min smak. Filmen väcker många tankar vilket gör att den fastnar i huvudet flera dagar efteråt. Captain Phillips får 4 av 5 popcorns av mig!

Thea Westh, 8:1

Avicii True Stories

På sociala medier verkar allt perfekt och alla stora artister verkar leva drömmen, men är allt verkligen så bra? I dokumentären “Avicii true stories” får man följa Tim  “Avicii” Bergling och hans resa genom karriären. Tim beslutar sig år 2016 att ta en paus från turnéerna och i denna dokumentär får vi veta anledningen.

Som de flesta antagligen vet så dog Tim Bergling den 20 april 2018 och detta skakade hela världen. Jag kände att jag behövde se denna dokumentär för att få en inblick i hur det verkligen var att vara Avicii. Det blev väldigt känslosamt många scener där man fick se hur dåligt Tim faktiskt mådde och hur hans psykiska hälsa gick upp och ner och vissa stunder kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.

Aviciis turneer, ångesten, en manager som tvingar honom att fortsätta mot hans vilja, allt detta får vi se i dokumentären.

Dokumentären visar allt från när Tim gjorde sin första låt till hans sista spelning. Man får se mycket intervjuer och klipp på Tims manager, vänner, familj med mera.

Hur blir man offentlig och känd och hur går det till före spelningar?

Just detta får vi se i Aviciis dokumentär.

Vi får se klipp från hans spelningar men också videor från när han är hemma och inte är på turnéer. Jag tyckte det var väldigt intressant att höra Tims åsikter om att vara känd, det var även spännande att se hur hans manager Arash byggde upp hans karriär och hjälpte honom.

Man fick verkligen en inblick i hur Tim var som person och det hela blev mycket känslosammare när man visste att han inte längre finns med oss.

 

Dokumentären visar att livet inte alltid är som det ser ut på sociala medier och att bara för att man är känd så måste man inte må bra. Jag tror det kan vara lärorikt att se den och man får en tankeställare.

Dokumentären släpptes den 26 oktober 2017 och är regisserad och producerad av Levan Tsikurishvili. Riktigt många artister var delaktiga i denna dokumentär bland annat David Guetta, Nile Rodgers, Chris Martin och Wyclef Jean.

Denna dokumentär var jämfört med de andra jag sett väldigt intressant och den blev aldrig långtråkig. Just eftersom att i princip allt Avicii gör är att turnera och skriva låtar så har han inte mycket tid hemma och det hände alltid någonting i hans vardag.

På en skala mellan 1-5 skulle jag ge den en stark 4. Absolut en av de bästa dokumentärerna jag sett hittills och den mest känslosamma. Det enda jag skulle vilja se mer av är hans liv när han inte jobbar och få se mer av hans liv utanför kulisserna.

Annars var den väldigt bra och jag skulle helt klart rekommendera er att se den.

Stella Isaksson Ahlström 8:1

Hemmagjord bil över 300Km/h?

 

Kan en risig gammal bil slå en ny och fräsch Lamborghini?

Kan en gammal hemmagjord bil komma upp till 300Km/H?

Vilken är den snabbaste bilen egentligen?

Bilar är ett utlopp för att människor ska komma över saker och klara tiden

Jag har sett en serie vid namn Fastest car som handlar om fyra bilar i varje avsnitt som racar. Antingen har dom köpt en super bil men dom flesta har en gammal och risig bil och gör om den och trimmar den jätte snabb vilket kallas att man gör den till en (sleeper) i det sista avsnittet tävlar finalisterna i dom andra avsnitten.

 

Fångsten är att en av de fyra är en internationellt erkänd superbil en Lamborghini Aventador, en Ford GT40, medan de andra är ”sleepers”, soppa upp versioner av bilar som normalt knappt skulle göra det till parkeringsplatsen på ett racetrack , mycket mindre är huvudhändelsen en Monte Carlo eller en Chevy Pickup, till och med en minivan dyker upp i det första avsnittet. Dom håller mycket på att göra om sina bilar, trimma dom, byta delar och meka lite. Dom bryr sig inte så mycket om styling, den kan va helt rostig men ändå gå över 300Km/H. Det är coolt att se hur dom lyckas med sina drömmar. Mina favoritavsnitt är ett och sex för där är två personer varav en är rullstolsbunden och trodde aldrig han skulle kunna uppleva sin dröm om att köra bil men han fick den drömmen verklig. Den andra killen, han i avsnitt sex tävlar för hans brorsa som gått bort för det var hans dröm så han gör honoms dröm verklig.  Dom visar först hur dom byggt och vad dom använt sig av och sen tävlar dom.

 

Så kort sagt är detta en bra serie för dig som kan och gillar bilar, då skulle jag definitivt rekommendera den. Från mig får denna 10/10 och är den bästa bil serie/film jag sett.  Jämfört med andra bil serier och sånt är denna mer detaljerad och har lite mer känslor i skulle jag säga. Dom är ganska tävlingsinriktade och det är roligt att dom även berättar vad dom använder sig av och hur dom gjorde allt och varför. Dom visar också hur dom förbereder sig innan start och se dom så självsäkra och även höra deras historia bakom bilen.

 

Syftet med serien är att oavsett om man har en helt sprillans ny Lamborghini eller en gammal och hemmagjord Ford så har man lika stor chans att vinna.  Jag själv gillar att dom har en anledning till att tävla och en historia bakom sin bil och varför dom gjorde den just så som den är.

 

Denna serie är inspelad i Kalifornien och finalen spelas i El Mirage Lake.

 

Av:Alexander Jarlegren Lyckeskolan 8:2

En serie alla borde se?

Hur länge kan man dölja sina hemligheter för någon man älskar?

Serien The Vampire Diaries som är regisserad av Julie Plec &  Kevin Williamson och handlar om småstadstjejen Elena Gilbert (Nina Dobrev) som har varit med om en bilolycka med hennes mamma och pappa som avled. Nu bor Elena med sin bror Jeremy Gilbert (Steven Mcqueen) och hennes moster Jenna Sommers (Sara Canning) i Elena och Jeremys hus i Mystic Falls.  När Elena går till hennes mammas och pappas grav träffar hon den märkliga killen Stefan Salvatore som hon tycker verkar intressant och de möter varandra om och om igen men de Elena inte vet är att Stefan härstammar från en vampyr släkt och att han är 145 år gammal. Stefan har en bror som är oemotståndlig och farlig för samhället. Stefans bror Damon är också vampyr o det är då Elena dras in i hela vampyr situationen med även häxor som finns.

Elena är väldigt orolig som person efter allt som hänt henne, hon förlitar sig på människor ganska lätt och kom därför in i Stefans och Damons liv rätt så fort.

The Vampire Diaries är en väldigt unik serie. Om man till exempel jämför med vampyrfilmen Twilight så är de lite lika i själva handlingen men ändå inte. Vampire Diaries är lite mer detaljerad och de utgår lite mer från en bakgrund.

Serien har alltså åtta säsonger vilket jag själv tycker att säsong åtta är den bästa av dom alla. Den är spännande, sorglig, och väldigt känsloväckande på en och samma gång.