Recension av

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

 

Jag har läst boken Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, skriven av Ransom Riggs.

Den handlar om en pojke som alltid har beundrat sin farfar. Han har varit en hjälte för honom. Farfar berättade historier hela tiden om hans barndom, hur det var när han flytt från kriget, slogs mot alla monstren och bodde på detta mest magiska barnhemmet. Han berättade, och visade, jätte gamla fotografier på barnen som då bodde med honom på barnhemmet, och att de var speciella.

En kunde lyfta ett helt hus, en annan kunde sväva. När pojken varit liten, trodde han på alla historier, men ju äldre han blev, desto mindre trodde han på berättelserna. Kan det verkligen finnas en osynlig pojke?

 

Det finns många huvudpersoner. Jacob är den boken handlar om. Han är sexton år och bor med sina rätt så rika föräldrar. Han har sin farfar som alltid har berättat berättelser för honom ända sedan han var liten. Och såklart är farfar främst en av huvudpersonerna. Han har flytt från krig när han var liten, och har dessa fantastiska historierna att berätta.

 

Boken utspelar sig i olika tider. Den utspelar sig i USA och i Storbritannien. I boken står de det, och det märker man speciellt när de nämner olika gator. Det är riktiga amerikanska gatunamn. Samma med folkets namn, det är riktigt typiska engelska namn. Jacob är ju amerikanskt.

 

Den här boken har blivit en ny favorit för mig. Så fort jag öppnade sidorna försvann jag in och levde inuti boken. Jag älskade den eftersom att det är en ny slags fantasy-story jag aldrig upplevt förut. Det är fantasyböcker jag alltid fastnar för. Det var nog därför denna boken verkligen är rätt för mig. När jag läste kom alla känslorna på en och samma gång. Författaren har verkligen fått till det så att man ska känna så mycket samtidigt.

Det jag tyckte var lite sorgligt dock, var det att det var många som skadade sig, och en del som dog.

Spänningen i boken kom hela tiden. Man undrade vad som skulle hända härnäst hela tiden. Den är uppbyggd så. Spänningen finns där hela tiden. Den är också uppbyggd på det viset att om man missar något litet, kan det vara så att man inte förstår resten. Därför var jag tvungen att läsa noggrant.

Det som jag tyckte var särskilt bra med boken, är att författaren har förmedlat att allting är möjligt. Alla ställen i världen är inte utforskade.

 

Boken är genren fantasy, eftersom att det som händer i boken anser många inte händer i verkligheten.

Boken är riktad till både kille och tjej, och är främst en ungdomsbok. För att den handlar om ungdomar. Det märker man direkt att det är en sådan bok. Jag märker särskilt det på språket och uttrycken.

Den som berättar i boken, är huvudpersonen själv. Jacob. Alltså är boken skriven i jag-form.

 

Nu när jag har läst boken, har läsningen fungerat bra. Språket har varit lätt att förstå. Ursprungligen är boken amerikansk och översatt till svenska och därför kan det vara ett och ett annat svårt ord. Men överlag gick allt bra.  

 

Denna boken var fantastisk!

Jennifer Gustavsson

 

 

Foto: Jennifer

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *