Skolan på 60-talet

Är det verkligen så stor skillnad på skolan idag som förr?

Jag har intervjuat Inger Lindelöf. Hon är 64 år gammal och gick 7-9 på Lyckeskolan i Kinna. Hon tyckte inte att det var särskilt kul i skolan men det var ändå helt okej. Simning var det roligaste tyckte Inger.

Att slå barn (barnaga) var inget som man fick göra på den skolan som Inger gick på. Var man stökig eller inte lyssnade på vad lärarna sa blev man utkastad från lektionen och fick vänta utanför klassrummet tills lektionen var slut.

 

  • Jag uppförde mig alltid i skolan så jag fick aldrig gå ut från klassrummet eller något liknande, sa hon.

 

Är skolmaten så dålig som vi ungdomar säger?

Inger tycker att skolmaten då var ganska bra. Hon sa också att de fick varierade maträtter vilket hon tyckte om.

 

  • Men jag tycker att maten i skolan idag kan göras bättre.

Hon sa att maten i skolorna då och nu är det ändå ganska stor skillnad på. Hon sa att de fick mat som de visste att folk åt så att de inte behövde slänga så pass mycket mat som de gör idag.

 

Många gnäller på att det är långa skoldagar, är det verkligen långa för att gå i högstadiet?

När Inger gick i skolan hade de dagar som började 8 och som slutade oftast 16 – 16:30. Hon själv tyckte att det var ganska långa dagar men det var bara att stå ut med de.

Vi elever idag har nästan aldrig speciellt långa skoldagar jämfört med då. De flesta dagar för oss är mellan  8 – 9 på morgonen till ungefär 15:00 på eftermiddagen.

 

 

  • Ordningen i skolan var bättre förr, sa Inger.

 

I dagens skolor finns det ingen ordning. Det är mycket stökigt i korridorerna, det är högljutt och det är stökigt i klassrummen. På 60-talet i Ingers klassrum var det nästan aldrig någon som vågade säga emot deras lärare. Men idag är det på ett helt annat sätt.

Jag frågade henne även vad hon tycker om all den elektronik vi använder i skolan idag istället för böcker och hon svarade med att

 

  • Datorer är ett bra sökredskap och mycket annat, men det är tråkigt att se allt från när jag gick i skolan nästan dö ut.

Sedan frågade jag också om vad hon tycker om mobiler i skolan.

 

  • Jag tycker inte att man ska få ha mobilerna i skolan. Man pratar knappt med varandra längre man bara sitter med mobilerna.

 

Till en viss del kan jag hålla med om att man pratar mycket via mobilen men på rasterna är man väldigt mycket med varandra också.

Jag tycker personligen att man ska ha respekt för sina lärare. Men eftersom att det är väldigt svårt för många kanske man borde ha ordningsbetyg som de hade förr. Skulle det bli en mildare miljö i skolan då?

Fallet Sofie

Dokumentären handlar om 14-åriga Sofie Lohede som har blivit våldtagen av en 42-årig man. Men samma dag som rättegången ska hållas så tar Sofie livet av sig.

Sofie blev förflyttad till HVB hemmet Lövingstorp som ligger i Jönköping där 6 stycken tjejer mellan 14 – 18 år kan bo samtidigt.

Natasha som också bor på HVB hemmet hon bor redan på hemmet när Sofie kom dit. Sofie och Natasha blev bästa vänner och gjorde nästan allting ihop. Natasha märkte att det var nånting med Sofie eftersom hon frågade alltid om hon fick sova i Natashas rum. Men Sofie pratade aldrig vad som hade hänt henne i hennes liv förut och vad som pågick.

Sofies föräldrar hade själva haft problem med droger och alkohol innan Sofie föddes. Men sedan de flyttade till en liten by utanför Jönköping hade de slutat. Föräldrarna skilde sig när Sofie fortfarande var ganska lite men hon bodde kvar med sin mamma. Hennes pappa flyttade ihop med en kvinna som hette Maryan som blev Sofies extramamma.

När Sofie precis fyllt 12 år dör hennes pappa efter att ha tagit dolcontin och samtidigt druckit alkohol. Efter detta började Sofie skolka från skolan och hamnade ofta i bråk både i skolan och hemma med sin mamma. Hon gjorde även ett hål i ögonbrynet på samma ställe där hennes pappa hade haft och började hänga mer och mer med äldre kompisar. Men en av Sofies kompisar som hon hade på högstadiet var Hanna. Hon och Sofie var mycket när de gick i sjuan och fanns alltid där för varandra. De va lite till och från men de hade alltid varandra som de kunde prata med om det var något de ville prata ut om eller om de bara ville prata med någon. Hon kunde till exempel ringa Hanna mitt i natten när hon mådde dåligt och bara säga som det var att hon sitter och skär sig nu och att hon inte kan sluta.

En dag strax innan sommarlovet ringer både Sofie och hennes mamma in till socialen och förklarar att de bråkar mycket hemma och att hennes mamma inte kan hantera henne.  Socialen kommer hem till  Sofie samma kväll och tar med henne till HVB hemmet i lövingstorp. Det som kommer hända med Sofie nu när hon har hamnat på HVB hemmet är att hennes drog och alkoholproblem ska kartläggas, att hon ska få den hjälp hon behöver och att få hjälp att komma ikapp i skolan. Men så blev det inte alls, istället blev det nästan tvärtom. Sofie och Natasha valde att inte gå till skolan för ofta och det blev till en vana att inte gå dit alls. Istället för att inte gå till skolan hängde dom nere vid stationen i Jönköping ända tills de var tvungna att komma tillbaka till hemmet. Men ibland åkte de inte alls hem, personalen var tvungna att hämta dom.

Sofie hade sagt att hon inte ville ta droger eftersom att hennes pappa hade gått bort i samband med de. Men Natasha som bodde med Sofie på HVB hemmet säger att det förändrades under tiden de bodde på hemmet.

När Sofie och några av hennes kompisar var ute på kvällarna vid stationen träffade dom en 42 årig man som är missbrukare som gav dom tjack (amfetamin). Natasha var med en gång och träffade mannen och hon beskriver honom som att han ansikte var insjunket och läskig. Den 42-åriga mannen hade gjort flera brott innan och bar oftast runt på en yxa och kniv. Han är en känd missbrukare i Jönköping och har stark övervakning av kriminalvården.

Natasha som Sofie brukade vara med mest på hemmet blev flyttad därifrån. Då var Sofie ofta ensam nere vid stationen och tog amfetamin med den 42 åriga mannen. Han börja ta på Sofie men hon sa nej men han fortsatte ändå. Han tog henne på “privata delar” på kroppen som inte är okej. Mannen som tar på Sofie tar med henne in till en skog och sedan våldtog henne. Hon gjorde en anmälan på mannen men ångrade det fort.  

Sofie berättade inte om händelsen till någon vuxen eftersom att då riskerade hon att åka in på ett låst hem.

Sofies extra mammas son åker och besöker Sofie på lövingstorp för att ingen av föräldrarna får tag på personalen. När han kommer in i hennes rum ser han hur hennes mascara har runnit och hur djupa skärsåren på hennes armar är. Samma dag åkte Sofie in på akuten för sina sår.

En sommarkväll var Sofie på en badplats med några kompisar och även den 42-åriga mannen. Hennes kompis Hanna kom med några andra kompisar till samma badställe samma kväll. Sofie tar med Hanna en bit ifrån grillplatsen där de sitter. Hon berättar om händelsen till Hanna men är riktigt noga med att hon inte får säga till någon.

Strax efter midsommar flyttar Sofie hem igen.

Emelie som Sofie hade börjat lära känna innan hon flyttade till lövingstorp blev hennes allra bästa vän när hon blev utskriven från hemmet.

När Sofie och Emelie hade varit ute och festat en sommarkväll blev dom hemkörda för det var någon som tyckte att de var för fulla. Sofie brast ut i gråt när de kom hem till Sofies mamma och berättade om alla övergrepp som hänt henne. Hon och hennes mamma gjorde en anmälan på den 42-åriga mannen.

När förhören med Sofie hölls frågade de frågor som vart denna mannen tog på henne någonstans, hur långt in i skogen de gick och vilken ställning de hade under själva händelsen.

Sara Landström, barnförhör expert säger att Sofie får ta ansvar för detta som har hänt och att det förväntas av henne att hon borde förstått att hon inte skulle få tjack (amfetamin) gratis utan att hon skulle betala med sin kropp.

Sofie fick känslan av att poliserna som förhörde henne inte trodde på de hon sa. Hon började tveka på om hon hade tagit rätt beslut om att berätta vad som hänt och hon började tveka på sig själv. Efter många förhör med Sofie ville hon till slut bara ta tillbaka sin anmälan och inte tänka på det mer.

Hon började skära sig igen.

Samma morgon som rättegången mot den 42-åriga mannen skulle hållas går Sofie in på toaletten och hänger sig själv. Hennes storasyster Nadia hittar henne och ringer styvmamman Maryan och skriker ut i telefonen att Sofie e död. När åklagaren som skulle hålla i rättegången får reda på vad som hänt beslutar han att lägga ner åtalet mot 42-åringen.

En av Sofies kompisars mamma hörde vad som hänt på radion och blev alldeles chockad, arg och ledsen. Hon fick iden på att göra en namninsamling för att visa att åklagaren gjorde fel. Namninsamlingen fick över 9000 underskrifter.

Åtalet togs upp igen och nu var det Sofies nära vän Hanna som var vittne. Mannen dömdes till 1 år och 4 månaders fängelse för att ha utnyttjat Sofie sexuellt.  

Jag tycker att denna dokumentären var jättebra. Man fick höra vad Sofie sa själv och hur hon upplevde det samtidigt som man fick höra hur andra såg på det.

Boken jag läst heter Ekon och är skriven av Camilla Jönsson och utgavs 2015 av B. Wahlströms Bokförlag.

huvudpersonerna:

Huvudpersonen i denna boken heter Alva. Alva som person är ganska osäker på sig själv och vet inte riktigt vad hon vill. Dom två hon brukar vara med heter Malin och Kia. Hon vill egentligen inte vara med dom eftersom att dom inte alls är hennes typ av personer, men hon känner att hon inte kan vara med någon annan. Alva tycker bara att Malin är elak och Kia hänger bara med henne. Alva är oftast den som bara hänger med dom för att inte vara ensam. Malin och Alva har känt varandra sen dom va små, sedan för något år sen kom Kia in i detta och hon och Malin blev tajtare än dom någon gång har varit. Alva säger inte så ofta vad hon tycker och tänker för att hon vill inte att Malin ska kommentera något elakt eller säga emot. Alvas mamma och pappa är skilda, hennes mamma bor i London själv och hennes pappa bor här i Sverige med sin nya tjej Lisen.Sen är det Liv som också är lite av en huvudperson. Det mesta handlar om både Alva och Liv. Men till skillnad från Alva är Liv mycket mer självsäker och säger oftast rakt ut vad hon tycker o tänker. Hon bryr sig inte så jätte mycket om skolan utan tar det mest som de kommer. Känner hon för att gå hem så gör hon det.

handlingen:

Denna boken handlar då om Alva och hennes liv.Alva går i nian och känner sig hela tiden utanför. Det känns hela tiden att vara utanför och utstött hos kompisarna. Hon är tystlåten och verkligen inte självsäker. Hemma finns pappa och Lisen. Lisen som har tagit hand om Alva sedan hon var fem år och som tar det mesta ansvaret. Pappa som är snäll men som håller sig mest för sig själv. Alvas riktiga mamma flyttade tillbaka till London när Alva var fem år. Alva trivs inte särskilt bra där hon bor nu med sin pappa och Lisen men hon står ut. Men så kommer Liv. Ganska konstig tycker tjejerna i klassen men killarna tycker hon är cool. Liv är väldigt ovanlig men Alva dras på något sätt till henne. Plötsligt är det Alva och Liv som hör ihop och Alva har aldrig varit lyckligare. Men Liv är faktiskt konstig, ibland är hon varm och kärleksfull, ibland otrevlig och frånvarande. Alva vet aldrig var hon har Liv. Men Alva har inte riktigt tänkt på gymnasiet ens eftersom att Liv har distraherat henne ganska mycket med att hon har sagt att de inte är någon ide att planera sin framtid om den inte finns, och att gymnasiet inte är så viktigt ändå. Men sen tillslut hjälpte Lisen Alva att skicka in alla papper i sista minuten. Alva ville verkligen komma in på den linje hon hade valt, och de gjorde hon. Hon var så nervös för att börja gymnasiet, hon förstod inte riktigt varför eftersom att hon hade bott själv i London i 2 månader. Men allt gick som de skulle, även första dagen. Hon tänker även att hon kommer alltid ha Liv och sina gamla vänner kvar.

Denna boken utspelar sig bara något år tillbaka. Oftast i skolan eller hemma. Den utspelar sig i en stad eller iallafall nära en stad. Och man märker det för att hon har ganska nära till skolan och Alva och Liv bor i höghus.

Det jag tyckte var bra med boken var att det relaterar väldigt mycket till ungdomar och deras liv. Den var lite långtråkig ibland men ändå kul att läsa. Det är inte riktigt en sorglig bok och det hände nästan aldrig något sorgligt i den. Jag tyckte att boken var väldigt bra, jag gillar inte att läsa men den var helt okej att läsa och det blev inte så att man bara ville sluta läsa med en gång. Boken var rätt för mig för att det liknar ganska mycket hur jag själv har det ibland.

Läsningen har gått bra, det har inte varit några problem att läsa boken.

Denna boken tillhör olika genre. Drama och kärlek är nog dom som upplevs mest. Det tycker jag för att det handlar om att Liv och Alva blir kära och har lite problem där samtidigt. Det uppstod problem lite här och där.

Boken är mer en ungdomsbok. Både tjejer och killar kan nog läsa denna boken men jag tror att de kanske är lite mer en tjej bok. Den handlar ju om två tjejer och deras kärleksliv och hur jobbigt det kan va att vara tjej ibland.

Den som berättar i boken är Alva.

Denna boken är uppbyggd så att det händer saker med en gång och sedan håller sig så genom hela boken. De momentet som är lite extra är nog när Alva och Liv kysser varandra eftersom att man visste inte riktigt att det skulle hända.

Språket i boken är lätt att förstå. Det är aldrig några ord eller meningar som är svåra att förstå.

Jag tror bokens budskap detta är att ett liv är inte alltid perfekt utan några problem alls. Och att det är okej att vara ledsen och inte må bra.  Därför jag tror det är för att det är det boken handlar om. Känslorna jag fick när jag läste denna boken var att jag kände igen mig ganska mycket. Och att man tänker mycket på hur viktigt det är att ha flera vänner.

Jag kan jämföra mig själv med just Alva väldigt mycket. Boken är trovärdig och det är för att det man läser i boken händer ofta i verkligheten.

Konserten

Om en månad och elva dagar var de exakt ett år sen jag var på Justin Biebers konsert i Stockholm. Jag hade vetat ganska långt innan att han skulle komma hit till Sverige och jag ville så gärna se honom.

När jag kom hem från skolan en onsdag bad min syster och min mamma mig att sätta mig ner i soffan för att de har något de ville säga till mig. När min syster tog fram biljetterna som var till konserten blev ja så glad så ja började gråta. Vi hade biljetterna som hette ‘golden circle’ och det var att man stog i området längst fram vid scenkanten.  Då var det ungefär 2-3 månader kvar tills ja skulle åka till Stockholm.

Konserten var den 30 september klockan halv 8 på kvällen och var slut vid 12 typ. Vi åkte typ vid 1 på dagen så att vi hann att gå i stan och lite så innan vi skulle åka till Tele2 arena. Det var jag, min syster och min systers kompis som åkte dit.

Klockan blev typ halv 7 innan vi tog tunnelbanan till den gatan vi skulle. Det var hur mycket människor som helst på tunnelbanan så att man knappt fick plats. Det kom fram några tjejer till oss som också skulle till konserten som frågade vart man skulle gå nånstans, sen följde dom med oss tills vi kom fram. När vi närmade oss arenan såg vi hur mycket folk det egentligen var. Köerna var enorma och folk knuffade varandra och sprang för att komma fram så fort som möjligt. Det var massor med folk runt där man kunde köpa tröjor med honom på.

När vi hade kollat runt vid tröjorna lite gick vi till en speciell kö för dom som hade de biljetterna som vi hade. Det var inte alls lång kö och vi va inne efter typ 5-10 minuter bara. Sen när dom hade scannat våra biljetter gick vi in vid området där man fick gå till olika ingångar beroende på vilken plats man hade. Vi gick till ingång 34 där de scannade våra biljetter igen oså fick vi ett gult band som visade att vi tillhörde just ‘golden circle’ platserna. När vi kom in till arenan ställde vi oss så långt fram som möjligt. Typ 50-60 min efter vi hade kommit in och alla förband hade varit började de. 

Lamporna släcktes och alla började skrika och trycka mycket framåt. Han kom upp genom golvet i en stor glasbur och började sjunga sina låtar. Konserten var från 19:30 – 00:00. Under själva konserten var det många som inte mådde bra efter ett tag eftersom de va mycket tryck och de va varmt och man kunde typ inte andas.

När de va slut gick vi ut och gick till tunnelbanan som vi skulle ta för att komma hem till han vi skulle sova hos. Vi fick sova hos min systers kompis morbror som hade en lägenhet i Stockholm ganska nära Tele2 arena.

Nästa dag vaknade vi vid 10 tiden och åt frukost, vi packade våra saker vi hade med oss och sen fick vi skjuts till flygplatsen. Vi gick på planet och var hemma efter typ 3-4 timmar.

Alkohol.

 

Åldersgränsen i Sverige på att köpa alkohol är 20 år på systembolagen. Men om man går ut på restauranger eller går ut på krogen är det 18 år. Men till exempel om man åker till Danmark får man köpa alkohol redan när man är 16 år, det är också mer procent av Danmarks befolkning som blir alkoholister eftersom att de inte kunde hantera hur mycket de drack när de va unga. Jag tycker att åldersgränsen i Sverige borde vara 18 överallt. Därför jag tycker det ska vara 18 årsgräns på att köpa alkohol är för att när man har fyllt 18 klassas man som vuxen och då har man eget ansvar till att hantera hur mycket man dricker. Jag tycker inte att de ska va 16 årsgräns heller eftersom att man inte är “vuxen” och kan därför inte hantera lika bra hur mycket man egentligen ska ha. Men om man minskar gränsen till 16 år blir det fler ungdomar som dricker för mycket, men blir det nedsänkt till 18 år har man möjligheten att välja själv. Men konsekvensen som kan uppstå är att de som är yngre än 18 som då inte kan köpa alkohol kanske börjar till exempel med tobak istället. Det är också väldigt många som inte vågar säga nej till alkoholen men även tobak.

 

På fester där det är mycket ungdomar brukar det oftast finnas alkohol kanske ibland olika sorters tobak. Det är också väldigt mycket grupper och alltså väldigt mycket grupptryck, det är genom grupptryck som man kanske gör saker som man egentligen inte vill. Prova på att dricka och ta olika droger som man inte vill. Enligt många är det ganska svårt och säga nej till sånt eftersom man vill inte känna sig utanför eller man kanske till och med känner sig töntig bara för att man inte vill.

 

De skador som alkoholen och tobaken orsakar beräknas att vara upp till 45 miljarder kronor per år och då det är både unga och äldre personer som orsakar det här skadorna i samhället. Idag är det nämligen kompisar och kompisars syskon den vanligaste orsaken till att de yngre får tag i alkohol.

Branden!

Jag vaknade med ett ryck. Det hördes ljud från undervåningen som jag inte kände igen. Klockan var 03.00 på natten. När jag gick upp ur soffan för att titta var det var, var jag väldigt trött. Jag var helt ensam hemma efter som att jag och mina kompisar hade haft fest dagen före. På festen måste ja ha somnat i soffan när de andra var på väg hem. När ja gick upp kände jag en väldigt stark rök doft som kom ifrån källaren. Röken som kom upp var väldigt tung o mycket stark. Den starka doften steg in i näsan. Jag kände hur paniken inom mig steg, och mitt hjärta började bulta fortare och fortare. Jag stängde dörren till källaren och sprang ut i klänningen ja hade haft på festen.

Någon hade hunnit ringa efter brandkåren innan jag hade hunnit ringa. Grannarna stod och kollade på mig lite fundersamt. En av grannarna kom fram till mig,

– Vad är det som hat hänt? frågade en av grannarna.

– Jag vet inte. Det ända jag kommer ihåg är att jag såg mina vänner gå hem och sedan somnade jag.

– Ojdå, vart är dina föräldrar? frågade hon.

– Dom är i Stockholm. svarade jag.

Vi hörde hur brandkåren började komma närmre och närmre oss. När de närmade sig gatan blev jag ännu mer stressad. Tankarna gick runt i huvudet om vad mamma och pappa skulle säga. Det kom flera brandbildar, poliser och ambulanser. Brandmännen kom springandes ut från bilarna med stora vattenslangar.

Polisen kom fram till mig och frågade massa olika frågor. Samtidigt som jag står o pratar med polisen ser jag mamma och pappa komma åkande på gatan bakom oss. Jag blev glad och lättad men jag blev samtidigt orolig. Polisen gick snabbt fram till mamma och pappa och sa att de hade allt under kontroll. De tittade arg men också oroligt på mig. De gick till mig och kramade om mig och började fråga många olika frågor som, hur hände detta? vad har hänt? blev du skadad osv.

Man hörde hur brandmännen ropade till varandra,

– Det går inte att släcka lågorna, skrek den ena mannen.

De andra brandmännen koncentrerade sig på att släcka elden så fort som möjligt. Men det stora lågorna blev nästintill bara större. Till slut sa de till oss att de måste låta huset brinna ner till grunden efter som att huset var så stort hade lågorna spridit sig för mycket. Vi såg hur det brann och brann.

Tiden gick och vi var såklart tvungna att flytta någon annan stans så länge. Vi fick ett hus där vi kunde bo under tiden de byggde om de gammla huset. Det nya huset var stort, vitt och nybyggt. Vi hade en pool och andra grejer man kunde fördriva tiden med.

Ungefär efter ett års tid fick mamma ett samtal av kommunen. De sa till henne att vårt gamla hus var ny renoverat och klart för att flytta in i och att vi fick flytta tillbaka om vi ville. Men om vi inte ville det så skulle de sälja huset till någon annan som ville köpa huset.

Polisen utredde fallet om hur branden på huset startade under lång tid, men det hittade aldrig vad som kunde startat den. Ytterligare ett år senare fick vi reda på att under festen vi  hade då hade det varit någon som tände eld på det. Personen som gjort detta blev hittad död under själva huset, men det konstiga var att byggarbetarna hittade honom inte när de byggde om huset.

Men nu när det har gått några år tänker man inte så mycket på det längre, nu är allt bra men man veta aldrig vad som kan hända.

———————————————-

Filippa

Bokrecension

Min bok heter På Andra Sidan Fågelsången. Författaren som skrivit boken heter Senfan Casta. Personerna boken handlar om heter Elina och hennes pappa Jörgen. Elina är en person som älskar att plocka svamp med sin pappa. Hon har det lite jobbigt med sin pappa hemma men det går bra ändå. Jörgen är en person som inte har så mycket pengar men äter pizza nästan varenda dag.

Boken handlar om Elina, hennes pappa och Vanessa som vill så gärna flytta ut på landet. De va med om en bilolycka. Vanessa klarade sig inte. Elina och Jörgen sörjde några dagar efter åt. Efter ett tag när Jörgen vinner stor vinst på lotto köper de en jätte fin gård mitt ute på landet. När de köpt gården börjar de hände märkliga saker, en räv dyker upp på oväntade platser. Men det är inte vilken räv som helst, den räven dök även upp vid bilolyckan de va med om. Det dyker även upp en snygg kille på mycket märkliga ställen.

Boken utspelar sig i stan och på landets nutid. Det märks eftersom boken handlar om en gård mitt ute på landet. Det sorgliga i boken var när Vanessa dog  bilolyckan. Men det fanns både roliga och spännande saker som hände också. Tillexempel när de flyttade in i huset på gården och alla märkliga grejer började hända. Och varför ja tyckte så var för att i det tillfällena levde man sig in i boken, det hände mycket saker. Jag tyckte att boken var helt okej, det var inte den bästa boken jag har läst men den var okej. Och därför ja tycker så är för att den var ganska lång tråkig i början och det hände inte så mycket. Denna bok var lite både och för mig, inte den bästa men inte den sämsta heller.

Min läsning har fungerat lite sådär. Jag hann inte riktigt läsa ut hela min bok, men jag hade bara några sidor kvar nu i slutet.

Vi behöver en ny skola!

Jag tycker att kommunen ska ta ett beslut om den nya skolan så fort det bara går.

Nästan alla hade sett fram emot att få börja skolan efter ett ganska långt sommarlov o få träffa sina nya klasser, men dagen innan vi börjar skolan får vi beskedet om att hela Lyckeskolan är stängt på grund av att det är mögel i nästintill hela skolan. De har haft problem med mögel i skolan tidigare och det var för fyra år sedan. Men den delen det var mögel i då stängde de bara av så att ingen fick gå där. De gjorde inte något åt saken. Men nu har de spridit sig över nästan hela skolan. Om de skulle bygga en ny skola vilket de sägs att de ska göra, så ska den nya skolan vara klar 2018. De har inte ens börjat riva den nuvarande skolan.

En del av eleverna kanske tycker att kommunen inte bryr sig om oss elever och våran utbildning eftersom de inte gör något åt saken. Till viss del kan man tycka lite samma sak. Och detta drabbar inte bara oss elever, det drabbar både kommunen och lärarna. Detta e ju trots allt en skola man ska gå på i tre år, och få en bra utbildning. Vi går i ett gammalt annex nu och de funkar ett tag, men i tre år kanske man inte vill spendera där. Och vi ligger en hel vecka efter alla andra.

Jag tycker att kommunen ska ta ett snabbt beslut om detta. Det blir bara värre ju längre tid de tar.

Filippa Stenholm