Dansen på 80-90 talet

Jag är väldigt intresserad av dans och dansar ca. fem gånger i veckan. Jag vet hur det är när jag dansar men jag vill ta reda på hur det var när Gunilla Jönsson dansade för ca 25 år sedan. Gunilla började dansa i tonåren och fick uppleva väldigt mycket under tiden hon höll på. Hon fick bla. uppträda på sten line båtarna och även vara danslärare.

Gunilla ville börja dansa tidigt men fick inte med sig några kompisar. Detta gjorde att hon inte började att dansa när hon först ville det utan det tog ett tag. Det fanns ingen dansskola i Kinna som hon bodde i så hon fick åka till Skene för att dansa. Där fanns det inte så många hon kände. Efter flera år när hon var trött på att tjata bestämde hon sig för att åka dit själv. Gunilla berättar att hennes mamma som heter Kerstin stöttade henne mycket i det och körde henne fram och tillbaka.

Hon berättar att hon kände sig välkommen från början när hon åkte dit och hittade nya kompisar på vägen. Gunilla påstår att det aldrig har varit hennes bästa kompisar men att de har haft kul på dansen. Alltså trivdes hon jättebra och kände sig välkommen.

I början dansade hon 1 gång i veckan men det ökade snabbt. Detta gjorde att hon fick sluta i sitt andra intresse som var basket eftersom att hon ville satsa på dansen mer. Det blev då att hon började dansa 3 gånger i veckan. Hon är först lite osäker på när hon började dansa men kom fram till att det var i sjuan. Det var först i åttan hon märkte att hon ville satsa på det och slutade i basket.

Hon berättar att på den tiden hon dansa var det mycket jazz dans som de jobbade med. Hon berättar att det var lite balett träning med för att få styrka, stabilitet och kroppskontroll. Jazzen hade de för att det skulle bli en showdans och så provade de även på steppdans för att kunna ha det i shower.

Hon berättade att de hade event för företag och så fick de även dansa på Stena line båtarna i en månad med två dansshower. De hade även shower hemma, Gothia cup och Liseberg. De var även inbjudna till ungdomsevenemang för att dansa. På deras shower dansade de ofta till lite större mängder av människor, när de hade fått ett namn runt om kring sig “Jazz for fun”. Hon berättar att det alltid var lite nervigt innan en föreställning men så tillägger Gunilla att det alltid ska vara lite så för att man ska skärpa sig. Det var nya ställen som de var på, så ibland var de tvungna att ändra platser och positioner, för att de var mindre eller större scener. Ibland stod de i mitten så då var de tvungna att koreografera om för att folket skulle se ifrån alla håll. Det gjorde att det blev lite mer nervöst.

På träningarna när de dansade körde de även mycket uppvärmning med stretching och givetvis styrka som tex. armhävningar och situps. Framförallt kroppskontroll alltså core övningar, för styrka, balans och kroppskontroll som sagt säger hon.

Gunilla Jönsson berättar att ett danspass vanligtvis höll på i ca. en till en och en halv timma. Men när de tränade till shower berättar hon att de höll på i flera timmar för att få ihop allt, då kunde de bli upp till fem timmar till och med.

På deras shower hade alla samma kläder och så sydde de upp nya kläder till nya föreställningar. De hade även flera olika ombyten till olika danser så de fick vara snabba på att byta om mellan numrena. 

Deras danslåtar va blandat men när det skulle ha fest ville de ha lite mer upptempo låtar. Men på andra uppvisningar hade de även mer lugna låtar som gick till balett hållet. Gunilla berättar att de fokuserade på att det skulle vara mer elegant då.

När de hade upptempo låtar gjorde de väldigt snabba steg och inte samma steg hela tiden för att det skulle hända mycket. De strävade efter att få danserna så olika som möjligt om de hade en show på flera danser, för att inte göra publiken uttråkat.

Gunilla berättar att hon alltid har tyckt om dans och rytm, hon känner även att det alltid har funkat , att hon inte var den som vill fightas i närkamper utan jobba med kroppen på ett annat sätt. När hon insåg att det funkade med rytm och rörelser och fick cred för de ville hon fortsätta. Gunilla tillägger även att musik alltid gör en glad. Hon berättar att det var hennes grej från början men efter ett tag blev de ännu bättre. När dansfilmerna kom blev dansen en grej. Det blev väldigt populärt och det var det som var ropet. Man fick även fixa med roliga färgglada kläder som man inte vågade ha på sig i vardagen berättar Gunilla. Man fick alltså sticka ut lite som blev en cool effekt på scenen.

Gunilla berättar att hon först började i en nybörjargrupp och efter ett tag var det läraren som sa till om man behövde höja sin nivå eller va med i en lättare grupp så då fick man byta och lära känna nya människor. Ibland tyckte man det var roligt att vara med i sin gamla grupp för att det var roligt och ibland var det kul att utmana sig. Läraren kom fram till en person och pratade med en om hon ville höja sig och berättade att den trodde att hon skulle klara av det. Dansläraren var den som pushade dem till att våga utmana sig, detta tyckte Gunilla var bra annars hade hon inte kommit lika långt inom dansen påstod hon. När man skulle börja i nya grupper var det alltid lite nervöst men det blev bättre med tiden för när man hängde så mycket där lärde man känna de flesta. Gruppen var väldigt välkomnande berättar Gunilla även om hon inte var med i de gängen annars. Hon upprepar sig om att hon fortfarande inte hade någon bästis men att de hade kul ihop tillsammans på dansen. Det var en väldigt stor gemenskap där.

Åldrarna var spridda på 2-3 år. Det fanns olika nivåer i varje årskurs också så att alla hade chansen att vara med på sin egna nivå.

Hon berättar även att hon blev danslärare vilket inte hade varit något hon hade tänkt på tidigare. Utan när hon var på dansstudion så mycket så blev det lite kris där ett tag på grund av att en danslärare hoppade av. Så de frågade Gunilla om hon kunde tänka sig att ta över, eftersom att hon hade gjort samma utbildning och träning som de tidigare danslärarna. Så de tyckte att Gunilla skulle klara av det eftersom att hon låg på samma nivå av den kunskapen hon hade. Hon tog chansen och tog över en grupp i något år. Detta tyckte hon både var positivt och negativt, eftersom att det var så mycket jobb med att man skulle koreografera, alltså hitta på steg och få det att passa in till musiken. Hon kände att det var roligare att bli lärd än att lära ut i dans. Hon kände inte själv att hon var så duktig i att koreografera som hon hade önskat berättar Gunilla. Man skulle alltid ha en färdig koreografi till varje danslektion och den dansen som hon själv dansade var för svår att lära ut så man fick hitta en balans så att det inte blev för lätt eller för svårt. Det skulle även vara roligt. Det säger hon att hon tyckte var lite svårt med att även musiken skulle passa. Hon försökte hitta sin egen musik och utgick ifrån något som hette nybörjar kurserna som hon även fick beröm för. Hon försökte använda lugnare låtar så att det inte skulle bli för svårt utan mer tänka på tekniken, detta kände även Gunilla att hon hade gjort bra. I vissa tillfällen blev de även tilldelade vissa låtar som de skulle dansa till. Hon berättar även att hon kunde ta hjälp av de andra danslärarna och danssteg som hon hade haft tidigare. Under ett år var Gunilla danslärare för då sa hon till om att hon inte ville det längre. För de på dansskolan ville att alla ledare skulle höja nivån med att ta mer kurder och åka till andra dansskolor och utveckla sig. Under den tiden jobbade Gunilla på heltid så hon kände att hon inte hade tid för det och hon började även bilda familj.

Gunilla höll på med dansen tills de sa utanför dansstudion att “det är hon den gamla” och då var hon 25 år. Alltså höll hon på i mer än 10 år. När hon slutade på dansstudion kände hon att det räckte för hennes del. Det gjorde att hon inte kände att tiden räckte till. Istället började hon gympa på Friskis och Svettis och göra egna aktiviteter som tex. springa vilket hon alltid gjort lite vid sidan av dansen. När hon var på Friskis och gympa var det ingen dans inblandad i passen men en del koordination som hon lätt tog till sig.

Hon känner att hon gjorde sitt där och då när hon höll på med det och kände sig färdig med det. Gunilla säger även att hon fortfarande tycker det är jätteroligt att dansa när man får tid till det men att hon inte skulle vilja börja med det igen. Hon känner att det är på en helt annan nivå och att hon skulle hålla på med dansen mer eftersom att man kommer ur det efter ett tag. Hon berättar även att så som deras dans såg ut då att det inte är samma grej idag. Hon berättar att hon blev tillfrågad för ett tag sedan att vara med i  före detta dansare, i en ny grupp med de äldre som dansade förr men det tackade hon nej till och kände att hon inte ville det.

Takten känner hon fortfarande att hon har kvar och hon kan inte förstå andra som inte har takt. Hon berättar även att när det kommer på en låt så tänker hon på lite steg ibland och att det kommer naturligt. Om hon är med på ett pass när hon tränar och det är lite dans inblandat känner hon att hon hänger med och när det är något hon inte hänger med på tycker hon att det är lite konstigt eftersom att hon har dansat så mycket. Nu känner hon att hon måste tänka lite mer till skillnad mot förr då det var  mer naturligt att träna in ett steg. Gunilla erkänner att hon har tappat det lite med dansen.

Gunilla berättar att hon inte hade samma danslärare hela tiden, men att det var en som hette Marianne som gjorde att hon fick lite självförtroende, inspirerade och stöttade Gunilla i början. Gunilla säger stolt att hon även dansade med en tjej som brukar vara med och dansa på tv:en.

När hon gick på skola i Linköping och Mjölby provade hon även å något som kallades för showdans. Gunilla säger att det är rätt likvärdigt jazz men inte riktigt. Hon säger även att det är som dagens Street men lite snällare och inte lika tufft hela tiden.

Gunilla säger att hon har väldigt många bra minnen men de bästa är när de fick uppträda på Stena line båtarna. Då fick de ta tjänstledigt från sina jobb för att dansa och få betalt för det som man tyckte var roligt. Hon berättar även att Gothia var väldigt häftigt med så mycket folk och även Liseberg. Hon berättar att hon kunde vara minst lika nervös för en mindre publik på hemmaplan när hon kände de flesta. Hon säger återigen att Stena line ändå var det häftigaste med kläder och hårfix. De hade även med sig en tjej och en kille från Helsingborg, en utav de har blivit en stor artist idag och varit med i Melodifestivalen.

Kläderna berättar hon att det var väldigt blandat med mycket trikåer och paljetter. Det var även väldigt mycket disco kläder. Axelvaddar, korta kjolar och mycket tyll var väldigt populärt. Ibland skulle de ha svart kläder med skinnjackor för att de skulle vara coola tjejer. Paljetterna var oftast i guld eller silver men så hade de även väldigt färgglada kläder ibland. De hade även kängor och klackar som de dansade i. Eftersom att hon dansade på 80- talet var det väldigt mycket neon färger och höga tofsar, band runt huvudet. Hon säger att när de skulle ha kängor och klackar att dansa i fick de träna väldigt mycket med skorna på. I början tyckte hon att det var väldigt svårt men efter ett tag lärde man sig och blev bättre på det. Man fick en fin hållning på  kroppen då man måste sträcka på hela kroppen.

När jag frågar om hon har gjort bort sig någon gång säger hon att hon säker har gjort det men förträngt det isåfall och skratta. Hon säger att de positiva minnena finns mer av så det är inget hon kommer ihåg.

Gunilla tillägger även, ställ dig längst fram och inte där bak för det misstaget gjorde hon innan de drog fram henne. För när man vågar ställa sig längst fram öppnas något nytt som man inte får uppleva annars.

Gunilla avslutar samtalet fint med att säga “vill man så måste man våga”. Man kan inte leva på gamla meriter så man måste kämpa hela livet och utveckla sig hela tiden på nya sätt som kan upplevas stimulerande.

 

Utöya

Dokumentärens handling:

Dokumentären handlar om terrordådet i Norge 22 juli 2011. En bomb explosion skedde i Oslo vid ingången till regeringshögkvarteret. Två timmar senare hade den 32 årige gärningsmannen Anders Behring Breivik tagit sig ut till Utöya. Utöya är en liten ö som det hålls ungdomspolitiska läger varje sommar. Ön ligger ca. 4 mil från Oslo. En svensk politiker som bor i Oslo var välkommen dit.

Anders plan var att han först skulle släppa en bomb i Oslo och sedan ta sig ut till ön Utöya. Först tänkte han halshugga folk och sedan skjuta dem men det blev ingen halshuggning.

Anders Breivik tar kort hemma när han har på sig en uniform med vapen och sedan byter han om till en hemmagjord polisuniform. Han åker i en vit skåpbil till Oslo som bomben ligger i. Han parkerar bilen utanför regeringshögkvarteret, tänder på bomben som det tar 7 min för tills den sprängs. Man hörde hur en mamma med barn leker en bit bort på en lekplats. När han har tänt på bomben tar han sig till en flyktbil som står lite längre bort och kör mot Utöya. Bomben sprängs, mamman sa till barnen att hon inte trodde att det var så farligt. Personerna på Utöya fick meddelanden om att det hade sprängts en bomb i Oslo. Nyheterna gick ut på nätet och spreds överallt medans Breivik var på väg till ön. Alla började genast bli oroliga men ledarna försökte lugna ner dem och sa att det hade hänt i Oslo och det kommer inte hända här. De sa att de var på den tryggaste platsen ute på ön. Anders Breivik var tidig till färjan men när han sedan skulle på påstod han att han var någon annan. Han påstod att han var en polis som skulle kolla läget ute på ön. Han hade 2 vapen, över 1000 patroner och rökgranater med sig.

Första offret var lägervakten med 3 skott i huvudet. Han gick upp mot café platsen alltså den högsta punkten på ön. Ledarna ropade i samma stund ut till alla att de skulle samlas eftersom att de hade hört något. När de kom ut från tältet såg de honom. Han såg ut som en vakt i svarta kläder. Tre stycken dödades vid café platsen. Han riktade vapnet mot tältplatsen där det hade samlats mycket människor. Alla försökte springa därifrån, de ropade och några ramlade men fick hjälp av sina kompisar upp. Alla försöker gömma sig överallt, men många blev hittade och skjutna. Många stod vid strandkanten och klädde av sig för att kunna simma ifrån ön. När en del började simma såg de mannen med geväret, många hann simma därifrån medans några blev skjutna under tiden de tog av sig kläderna. Han sköt 2-3 meter ifrån några men som tur var nådde skottet inte ända fram. Breivik ringde polisen så att de visste att något höll på vid Utöya. Samtalet med polisen bröts när han var på väg till den norra sidan av ön. Han skrev även på Facebook att han var oskadd. Tillslut kom det båtar som hämtade upp de som simmat från ön och det kom även helikoptrar. Många fick åka till sjukhus och tas hand om där. Än idag får folk lida av sina skador ifrån tex. skott som har träffat dem. Minnena får de även stå ut med än idag och resten av sitt liv.

69 stycken personer dödades och 33 stycken ungdomar blev rejält skadade. Under bomben i Oslo dödades 8 stycken och 9 blev skadade. Efter 10 veckor blev det rättegång och där erkände han sig skyldig. Han hade planerat dåden i flera år. De visste inte om han hade någon sjukdom eftersom att han betedde sig som han gjorde men de kom fram till att han inte hade det. Detta gjorde att han dömdes till fängelse. 24 Augusti 2012 fick han sitt straff. Han dömdes för lagens strängaste straff. Han är stolt för det han gjorde eftersom att han inte tycker likadant som resten av Norges befolkning om politik. Därför anser han att det var det rätta. Polisen säger även att gärningsmannen hade kunnat stoppas tidigare.

Vinklat händelsen:

I berättelsen hör man människor som var med under händelsen, berättar om deras känslor och hur det var när det hände. Det gjorde att allt blev mycket mer känslosamt eftersom att de berättar med inlevelse att de tex. ser sina döda kompisar ligga vid strandkanten eller i vattnet. Redaktören berättar mer hela händelsen och så kommer de inslag då de drabbade personerna berättar.

Tycker om dokumentären:

Jag tyckte att dokumentären var jätte bra men ändå väldigt sorglig eftersom att det var en så hemsk sak den handlade om. Men jag tror att det var bra att det var en sån stor sak, för det tror jag gjorde att jag blev mer intresserad än om det bara hade varit något litet. Den var berättad på ett väldigt bra sätt eftersom att det hände saker hela tiden så man ville inte sluta lyssna för att missa något.

Vinkla händelsen på annat sätt:

Man skulle kunna vinka händelsen ur tex. polisens perspektiv. Med att få höra mer om utredningen och hur det var när de fick reda på det om utöya när det precis hade sprängts en bomb i Oslo. Man hade även kunnat få höra det ur Anders Behring Breiviks perspektiv om hur han tänkte om varför han gjorde det och hur det kändes under tiden han sprang och sköt folk.

Egen dokumentär:

Jag tror att jag skulle vilja dokumentera om något hemsk för när jag hör något hemskt bli jag rädd. Jag vill ändå veta allt för om man bara hör lite av något hemsk kommer man på egna tankar som kan vara värre än vad det egentligen är. Om man hör på hela brukar de inte alltid vara så hemskt som man egentligen tror. Jag tycker även att det blir mer spännande om det är något läskigt istället för att det bara är något litet som man inte får någon riktig tankeställning om. I denna dokumentären fick man verkligen en tankeställare om hur hemskt det verkligen var. Innan när jag har hört talas om detta har jag inte tänkt så mycket på det men nu när jag lyssnade på denna blev jag verkligen intresserad och tagen.

 

De springande korna

Jag och Matilda cyklar hem från en mysig picknick vid stranden. Solen skiner och det är sommarlov. Det är varmt, vi börjar närma oss en hage som ligger jämte vattnet. Hagen som vi tidigare cyklade igenom har nu invaderats av kor vilket det inte var innan. Jag cyklar på och känner hur korna kommer närmare och närmare mig. Jag känner hur rädd jag blir och börjar sakta in för att korna täcker vägen. Min första tanke är att jag bara ska cykla så fort jag kan genom hagen men sedan inser jag att jag inte vågar. Det virvlar massa tankar i min hjärna och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag börjar cykla tillbaka eftersom att jag inte kan ta mig framåt. När jag vänder mig om känns det som att det tar en evighet medans det bara tar ett par sekunder. Jag står vid min cykel på ena sidan av stängslet och funderar jag på vad jag ska göra.

En del av korna som har sprungit efter mig står nu och kollar på mig medans resten av korna springer efter Matilda. Matilda bara cyklar och plötsligt står hon på andra sidan stängslet. Hon ropar att jag också ska cykla men jag tvekar.

Det kommer en silvrig liten bil bakifrån som jag försöker cykla efter. Korna kommer mot både bilen och mig men bilen fortsätter köra så jag fortsätter också att cykla eftersom att de känns som den enda utvägen. Jag hör hur korna råmar och känner hur de nosar när de är som närmast. Eftersom att jag cyklar i samma fart som bilen kör kan jag ta mig ut ur grinden samtidigt som bilen. När jag äntligen kommer ut ur hagen känner jag hur lättad jag blir men ändå sitter rädslan kvar. Jag känner hur hårt hjärtat slår hårdare slag än vanligtvis.

Vi fortsätter att cykla med skakiga händer och ben mot stugan. Medans vi cyklar pratar vi om hur rädda vi blev och att vi skulle fika på något annat ställe nästa gång. Vi pratar också om att vi inte ska ta med några kokostoppar för det känns fortfarande som att de sitter längst uppe i halsen.

Man känner hur lukten av koskit avtar. Medans vi cyklar pratar vi om vad som egentligen hände.

När vi väl kommit fram till stugan berättar vi allt för mormor. Hon skrattar åt oss och säger att det inte är någon fara och att de inte hade gjort något mot oss. Sedan cyklar vi vidare och berättar allt för Matildas farmor och hon säger precis samma sak.

Jag sitter i mormor och morfars soffa och läser i tidningen att det är en man som har råkat ut för samma sak som vi gjorde tidigare idag fast värre. Han har nämligen också blivit jagad och nedtrampad av kor. Det hände i närheten och det stod att han tom. dog. Jag tänker på vad som verkligen hade kunnat hända och ringer till Matilda och berättar om mannen. Hon blir rädd och säger att de är tur att det gick så bra som det gjorde.

Jag ligger i sängen och håller på att somna. Min sista tanke är om den händelsefulla  dagen.   

 

Tillsammans

Boken jag har läst heter Tillsammans och det finn tre delar utav den. Författaren heter Denise Rudberg.

Huvudpersoner:

Alexander– Han har det jobbigt inom familjen då hans pappa misshandlar både honom och hans mamma Sophie. När han blir anmäld till polisen kommer han ändå alltid undan.

Teresa– Bor själv på en husbåt med sin pappa för hennes mamma har gått bort i cancer. Theresas pappa jobbar på gröna lund så hon är hemma rätt mycket själv och får ta mer ansvar än vad många andra behöver i hennes ålder. Hennes pappa är väldigt förstålig och väldigt omhändertagen.

Jacob– Hans familj har inte så mycket pengar men bor i ett fint hus som hans mormor och morfar har hjälp dem att köpa. Hans mamma jobbar som kock i tv.

Handling:

Boken handlar om tre barn som har sommarlov. Ingen av dem kände varandra innan de började på en matlagningskurs som Jakobs mamma hade ordnat under sommarlovet. De fann varandra fort och började vara med varandra väldigt mycket. När matlagningskursen var, stötte de på ett problem och i den stunden ändrades hela sommarlovet. De hade både väldigt roligt med varandra men också lite jobbigt ibland på grund av olika skäl men främs för Alexanders pappa.   

Boken utspelas på sommaren då barnen har sommarlov och det är väldigt varmt, även på kvällarna. De badar mycket och är ute både på dagarna och på kvällarna.

Bra/dåligt:

Det jag tyckte var bra var att det var spännande mycket och man visste inte hur boken skulle fortsätta så man vill bara läsa mer. När det började bli det minsta lilla tråkigt kom det ännu mer saker som hände men det blev ändå inte för mycket. Det var bra detaljerat så man kunde känna sig delaktig i boken.

Jag tyckte boken var väldigt bra för det var en blandning av både spänning, sorg och kärlek i boken och de väger upp varandra bra. I sluet av boken ville man inte att den skulle ta slut utan man ville bara läsa mer.

Därför anser jag att detta var en bra bok för mig eftersom att jag kände mig delaktig i den och jag ville bara läsa mer.

Läsning:

Jag tycker min läsning har fungerat bra för det har varit en bok jag har gillat och då blir det inte att man känner sig tvingad att läsa utan man vill läsa och då blir det roligare och intressantare. Man minns även mer av vad boken handlar om när man tycker den är bra vilket jag gjorde.

Genre:

Bokens genre är kärleksroman skulle jag säga eftersom att det handlar om kärlek i den och även om hur vardagen är för tre olika typer av människor.

Boken är främs riktad till ungdoms tjejer skulle jag säga eftersom texten är inte så svårläst och det handlar om tre ungdomar, så då blir det att man kan känna igen sig. Men vuxna kan helt klar också läsa den och relatera till hur det är att vara ungdom. Jag tror att tjejer gillar boken mer än killar eftersom att det handlar om kärlek och vad jag har fattat det som är killar inte lika intresserade av sånt som tjejer men det är ju mest en smaksak utifrån person till person.

Berättare:

Det är författaren själv som berättar i boken om hur tre ungdomar har det under ett sommarlov.

Uppbyggd:

Spänningen ökar successivt men det blir ändå spännande rätt fort i boken. I början av boken står det lite kort om de tre huvudpersonerna så man får en uppfattning av boken innan man börjar läsa berättelsen. Det tycker jag är bra för då blir det att man hänger med mer i boken.

Språket:

Jag tycker språket är lätt att förstå så det blir lätt att hänga med i vad som händer i boken. Man får en bra uppfattning pga det.

                                                                                                                                          Budskap:

Jag tror att bokens budskap är att man ska få en förståelse för hur en del har det eftersom att alla tre hade något som var jobbigt tex. Alexander som blev misshandlad av sin pappa och då tänkte man till på hur jobbigt det kan vara även om en person som aldrig har blivit utsatt av något sånt, fick man lite mer förståelse. Theresas mamma hade gått bort i Cancer och där fick man även en blick på hur det skulle vara. Jacobs familj som blev utsatt för en hemsk grej märkte man hur oroliga han föräldrar helt plötsligt blev. Man fick en tankeställare på hur bra många har det men framförallt på hur jobbigt endel har det.

Jag blev både glad, rätt och lite orolig eftersom att boken var väldigt spännande samtidigt som det hände roliga saker. Det gjorde att det blev en bra balans.

Jämföra:

Jag kan relatera till cancer eftersom att min faster gick bort i det och jag stod henne väldigt nära så då förstår man den sorgen Theresa har. Boken handlar om tre ungdomar vilket gör att man känner sig delaktig eftersom att jag själv är ungdom. Det är sommarlov och de åker iväg till en stuga som jag själv brukar göra på sommarloven. Det är mycket i boken man kan relatera till vilket är bra eftersom att då känner man igen sig hur det är och hur folk lever sina liv. Därför märker man att boken är trovärdig.

 

Bästa kvällen på länge

Nu måste jag berätta om världens roligaste kväll i mitt liv. Gårdagskvällen. Jag och Emelia kollade på Peg Parnevik. Vi tog E4an raka vägen upp från Olofsbo där min mormor och morfars stuga ligger. När vi kom till Göteborg gick vi raka vägen och köpte varsin baguette. Jag tog en salami brie som alltid är ett säkert kort. Vi satt och åt våra baguetter längst fram vid stora scen på Liseberg. Det var inga andra som hade tagit plats än så vi var de allra första som köade.

Hon började med en ny låt som inte är släppt ännu och den var så bra men annorlunda för att vara henne. Peg fortsatte att leverera alla sina låtar på topp och även en ny som heller inte har släppts än.

Den sista låten som spelades var hennes första och även hennes mest genom slagna låt som alla känner igen och kan. Jag sjöng med till varje låt och var bara fylld av lycka.

Under konserten kändes det som att jag fick ögonkontakt med Peg flera gånger. När hon pratade mellan låtarna var hon så gullig och det kändes personligt för alla i publiken.

När konserten tyvärr var slut fick man gå och ta bild och även köpa saker med hennes turne´bild på. Jag fick en kram av henne och hon var verkligen så gullig. Det fanns bara en enda svart tröja kvar och just den köpte jag.

När allt var över och vi hade sett nästan hela familjen Parnevik och deras vänner åkte vi E4an hem till stugan igen med ett stopp på vägen där vi lämnade av Emelia i Varberg.

Jag somnade så skönt och vaknade idag med ett leende på läpparna.

Införa mer idrott i kursplanen

Barn sitter stilla väldigt mycket nuförtiden och jag tycker att skolan ska ta tag i att vi ska röra på oss mer, för alla tar inte tag i det på egen hand. Våra kroppar behöver röra på sig.

För flera år sedan rörde människor på sig mycket mer än vad man gör idag. Då hade man tex. inte mobiltelefoner och hittade på saker att göra. Idag gör folk inte det alls lika mycket på grund utav dagens utveckling. Därför anser jag att man ska ha mer idrott i skolan. Om man inte har tid att träna på fritiden skulle man då få den möjligheten i skolan. Om man tränar på fritiden så får man ännu mer träning som enbart är positivt för kroppen och en utveckling inom sin idrott. Sporten kan variera mer då man kan hitta nya intressen.

Vi sitter still för mycket och våra kroppar behöver röra på sig för att vi ska må bra. Även fritiden går mycket åt till att man lägger tid på läxor och skolarbete, då kan det hända att tiden för träning inte räcker till. Forskning påvisar att idrott är nyttigt för vår hälsa. Om man tränar mer så blir man piggare och får en bättre livskvalité, både när vi är yngre och när vi blir äldre. Det vill säga att vi lever ett längre liv.

I dagens skolarbete är det mycket stillasittande arbete och då behöver vi få röra på oss och för att få mer energi. När man har haft mycket teoretiska ämnen, som vi har, är det bra att träna för att få cirkulation i kroppen och för att piggna till. Idrotten bidrar till att man får bättre kondition och koncentration. Man blir också starkare både fysiskt och psykiskt.

När man har lagsporter ökar man sin förmåga att samarbeta och det är viktigt i flera olika situationer, bland annat i skolarbeten eller arbetslivet. Man utvecklar sin sociala förmåga på det sättet att man måste arbeta tillsammans med människor. Inte använda sig av mobiltelefoner för inom idrott behövs inte dessa.

Man ska röra sig minst tre gånger i veckan för en bra och regelbunden träning. Skulle man införa mer idrott i kursplanen hade detta uppnåtts. Jag föredrar att man har det varje dag för våra kroppar klarar av det. Varje idrottslektion hade inte behövt vara på samma ansträngande nivå varje dag för det viktigaste är att man ska röra på sig.  

Om man har mer idrott i skolan har man mer tid till att visa vad man kan och läraren har lättare att göra en ärlig bedömning.

Avslutningsvis påstår jag att våra kroppar behöver röra på oss och därför tycker jag att vi ska införskaffa mer idrott i skolan för det bevisar enbart att det är bra för oss.

 

Kajsa Jönsson

En dag vi aldrig kommer att glömma

Jag vaknade med ett ryck. Det hördes ljud från undervåningen som jag inte kände igen. Mamma ropade högt men jag hörde inte vad hon sa. Pappa ropade ännu högre och då hörde jag snabba steg nerför trappan från min storasyster. Jag undrade vad det var som hände så även jag sprang ner för trappan, hela min kropp skakade utav rädslan som spred sig. Jag kände hur det blev varmare ju närmre jag kom.

De orangeröda lågorna vid spisen fångade mitt öga. Kallsvetten började komma fram, i samma stund skakade kroppen ännu mer okontrollerat. Luften var tjock utav rök blandat med skummet från brandsläckarna. Både mamma och pappa hade fått fram varsin och kämpade med att släcka elden, men den slocknade aldrig.

Min storasyster ringde larmcentralen. Tanken som slog mig var att det inte är bra att andas in röken, så vi sprang ut. Sedan över till våra grannar och frågade om vi fick vara inne hos dem tills brandmännen kom. Våra grannar svarade självklart, men man kunde se skräcken och rädslan i deras blickar. De frågade vad det var som hade hänt. Till svar sa mamma att hon lagade fläsk som vi skulle äta till lunch senare. Tillagningen skedde i ugnen som förmodligen hade blivit överhettad, eftersom när hon hade öppnat ugnen så kom det in syre och då såg hon hur det började slå lågor. Det var i den stunden som vi andra också fick veta vad det var som hade hänt.

När vi alla precis hade kunnat ta vårt första lite djupare andetag så hörde vi svaga sirener som bara blev högre och högre. Det kändes som en evighet innan vi såg brandbilen köra in på vår infart, men egentligen var det bara ett par minuter. Vi sprang ut till brandmännen som tagit sig ut ur bilen. Någon hade börjat gå igenom vad de skulle göra, samtidigt som några andra sprang in för att påbörja släckningsarbetet.

Det var kallt ute så jag och min storasyster fick sätta oss i bilen medans mamma och pappa fortsatte och prata med räddningstjänstledaren. När jag satt i brandbilen tänkte jag på hur varmt det måste vara att ha på sig så mycket kläder som de har. Efter en stund när brandmännen hade släckt branden så meddelade de att branden inte hade utvecklats så mycket, som tur var, och att vi endast var tvungna att byta spisen och ugnen. Vi fick gå in en jättekort stund för att se hur det såg ut i vårt eget kök. Man kände den vassa lukten utav rök stickandes i näsan och vidare ner i munnen. Det såg väldigt annorlunda ut där vår ugn och spis en gång hade stått. När vi kom ut igen så sa de att vi inte fick bo i vårt hus tills dagen efter för att det var tvunget att vädras ut och de skulle göra rent efter sig. Vi fick gå in igen för att packa det vi behövde. När vi hade skyndat oss att packa det allra nödvändigaste så pratade vi det sista med brandmännen, sen åkte vi till min mormor och morfar men brandmännen stannade kvar och gjorde iordning.

Vi kom fram till mormor och morfar ett par minuter senare och berättade om allt som hade hänt. Mormor som alltid vill hjälpa till började bädda alla sängar hemma hos dem och sa att vi får sova där så länge som det behövs och så länge vi vill.

Tillslut så fick vi fick sova där tre nätter istället för en natt och vi kunde inte laga mat på minst en vecka innan vi fick en ny spis och ugn.

Född fenomenal

Boken jag har läst heter född fenomenal som är skriven av Josephine Bornebusch.
Huvudpersonen heter Rut men hon skriver en del om Magda som är hennes bästa kompis och Abbe som blir hennes kille.
Rut är en tjej som tänker väldigt mycket, speciellt på Anne Frank. I klassen som Rut går i ska det bli en klassresa och då är det Rut som tar tag i det. Hon anordnar en klassresekommitté. Det finns en kille som heter Albert fast kallas för Abbe, han är också med i kommittén. Hon börjar bli lite små kär i honom och han blev det i henne.
Klassresan de ska åka på är till Amsterdam och där händer det en hel del saker.
Boken utspelas i nu tid och det märker man genom att de pratar om iPhones, hon använder likvärdiga ord som vi använder idag och de letar fakta ur wikipedia, de använder sig helt enkelt utav nätet.
Jag tyckte det var bra att boken var skriven så att man fick en inblick i hur det skulle bli och sen fick man veta hur det gick till.
Man kunde hänga med i texten och förstå så då blev det roligt.
Jag tyckte att boken var bra anpassad till min målgrupp för att den handlade om sådant som ungdomar i min ålder är med om nu och ett tag framåt.
Boken var lättläst tyckte jag för att den var lätt att förstå, jag ville veta mer för att den väckte intresse. Det var en bok inom den genren som jag gillar att läsa.
Min läsning har fungerat bra för att jag har delat upp det så att jag har läst ca. 15-20 sidor per dag.
Bokens genre är romantik.
Det är en ungdomsbok främst för tjejer då det kan vara många som kan känna igen sig i berättelsen.
Den som berättar hela bokens historia är huvudpersonen själv, Rut.
Boken är uppbyggd på att spänningen ökar ju längre man kommer in i berättelsen.
En stor händelse i boken är att de startar en kommitté till en klassresa, som hela alltet kretsar kring, vilket leder till att Rut blir ihop med Abbe.
Språket i boken är lätt att förstå för berättarrösten förklarar allt utförligt men ändå inte så att det blir för mycket förklaringar.
Budskapet med boken är att man ska få en inblick på hur ungdomslivet är för att karaktären Rut skrev mycket om vad hon gör och hur hon har det.
Känslan jag fick när jag läste boken var att den var spännande som ledde till att jag ville läsa mer.
Jag har inte själv varit med om något utav det som stod i boken, vad jag kan komma på.
Jag tycker att boken är trovärdig då dagens saker och tekniker finns med samt att den är mycket verklighetsbaserad. Detta stärker min åsikt om att boken är trovärdig.

Mer idrott

Jag är en tjej som tycker det är väldigt roligt med idrott och jag håller på med det på fritiden en del.

Jag tycker att det ska vara mer idrott i skolan för att det är roligt först och främst, men också för att det är bättre för hälsan. Idrotten gör så att man får bättre kondition och koncentration. Man blir piggare och gladare. Man blir starkare och då menar inte jag bara fysiskt utan också mentalt.

Det ger oss bättre livskvalitet både när man är ung och när man blir äldre, alltså att man troligen kommer att få ett längre och bättre liv.

En sak som är bra är att man kan hitta nya intressen eller sporter som man kan göra utanför skolan, men om man inte har tid på fritiden att träna så kan man göra det i skolan istället.

Genom idrotten ökar man sin förmåga att samarbeta, tex genom lagidrott.

Om man tycker att det är roligt så anstränger man sig mer, och kan också få bättre betyg. Detta leder till att man blir mer peppad, och får större chans att välja det man vill på gymnasiet.

Inför mer idrott i skolan. Det är viktigt för elever.