Att bli veterinär

Är veterinärer egentligen så viktiga? Hur skulle det se ut om det inte fanns några veterinärer? Jag har intervjuat Charlotta Oscarsson som är veterinär och äger djurkliniken i Kinna.

Dom flesta vet vad en veterinär är och vad den gör men dom fattar ibland inte riktigt betydelsen i att veterinärer finns. Om vi skulle tänka ett samhälle utan veterinärer så skulle du inte kunna ha en djurförsäkring på ditt husdjur eftersom ingen är utbildad i djurens hälsa och detta hade gjort att husdjuren hade haft en kortare livstid.

Utbildning

Om man vill bli en veterinär så är utbildningen ganska lång. Man pluggar i högskolan i ca 5 och ett halvt år, det är ungefär lika länga som en vanlig doktor. Charlotta pluggade på högskolan i Uppsala där hon bla läste mikrobiologi, biokemi, anatomi, patologi, embryologi, histologi, farmakologi och fysiologi. Hon hade också perioder då hon gick bredvid en färdigutbildad veterinär, det var väldigt mycket praktik där också.

När man pluggar till veterinär så är det både intressant och utvecklande, men också oerhört jobbigt och krävande. Men det är värt det när man är klar och är en färdigutbildad veterinär.

Om du vill bli veterinär så krävs det att du har mycket ansvar, det är också jourarbete. Om du inte har ett medicinskt intresse så kommer det vara väldigt jobbigt för dig under utbildningen, samma sak med djurintresse.  Det du borde välja på gymnasiet om du vill bli veterinär är naturvetenskap.

Vardagen

En vanlig dag för Charlotta är att hon har telefontid på morgonen, operationer på förmiddagen och sedan mottagning på eftermiddagen. Såklart varierar arbetstiderna beroende på vart du jobbar och jourarbete. Men Charlotta tycker att det är väldigt kul att gå till jobbet eftersom hon gör det hon älskar och att det är varierande och roliga uppgifter.

Operationer

Det finns två djur som opereras oftast, hundar och katter. För det mesta så opereras dom för kastrationer och tandrengöring.  Operationerna brukar gå till så att man ger djuret lugnande och låter det verka ett tag, sedan söver man djuret och rakar och tvättar området där operationen ska ske. Sedan opererar man och det är väldigt olika beroende på vilken operation du gör, men efter operationen så får djuret vakna upp i lugn och ro på uppvak.

Fördelar/nackdelar

Alla jobb har både fördelar och nackdelar, fördelarna enligt Charlotta är att hon får göra det hon älskar varje dag och att man blir automatiskt glad för att man får träffa söta djur. Nackdelarna med jobbet är att man ibland får ta jobbiga beslut, t.ex om man opererar och det inte kommer gå, så måste man avliva. Man måste ta väldigt stort ansvar och ta viktiga beslut. Charlotta tycker också att nattjobb och att se folk bli ledsna för att deras djur var tvungen att avlivas eller inte klarade av operationen, är extremt jobbigt.

Beteende

Charlotta sa till mig att hur du beter dig ger en väldigt stor påverkan på djuret. Det påverkar mer än vad du tror eftersom att dom känner av om du är stressad. Men Charlotta sa att om man får in ett aggressivt djur så är det jätteviktigt att man uppför sig lugnt och sansat. Man ger djuret lite mat och om den äter ur din hand så är mycket vunnet men om djuret fortfarande är tveksam till undersökning eller behandling så får den en munkorg. Om djuret fortfarande beter sig aggressivt och väldigt stressad så utsätter man sig inte för fara men man kan ge en lugnande spruta.

 

Tack vare detta reportaget har jag lärt mig betydligt mycket mer om veterinärer och deras vardagliga liv. Jag hoppas att du också har lärt dig mer om veterinärer och kanske har fått ett intresse och vill fortsätta läsa om veterinärer och deras yrke.

Fallet Sofie

Dokumentären “fallet Sofie” handlar om en 14-årig tjej som var en glad och ganska tuff tjej. Hennes pappa dog av överdos när hon var tolv år. Hon var väldigt omtyckt utav många. 

Efter hans död så började Sofie skolka, hänga med äldre och röka. Hon blev en annan person. Hon började skära sig, för att dölja det hade hon långärmade tröjor på sig, även på sommaren. Tillslut tog socialen Sofie, hon skulle till Lövingstorp hvb hem. Hon skulle dit för att få hjälp, men det blev bara värre. Sofie har ända sedan hennes pappa dog varit rädd för att ta  droger. Men när hon kom till hvb hemmet fortsatte hon att skolka, röka, dricka alkohol och vara ute sent när hon egentligen inte får. Dom som jobbade på hemmet fick springa ut och jaga Sofie och hennes kompis eftersom dom inte fick vara ute. Sofie och hennes kompis började hänga men mycket äldre män som är drogmissbrukare. En av männen var 42 år gammal och har tidigare blivit tagen för mer än 10 brott. Han var väldigt farlig att umgås med för att han gick runt men en yxa och kniv, han kunde bli arg på ingenting och börja skrika på en och ibland slå en. Dom började träffas oftare, samtidigt började dom som jobbar på hvb hemmet fundera på om hon är på rätt ställe eller om hon ska behöva förflyttas. När den 42-årige och Sofie sitter bakom Sofies skola så börjar mannen tafsa på Sofie och hon sa nej, han började bli aggressiv och höll fast Sofie så hon slutade med att säga nej . Efter tiden som gick hade han våldtagit henne ett antal gånger. Sofie börjar skära sig djupare och har ett antal gånger försökt ta självmord. Sofie hade en kompis som också bodde på hemmet, hon heter Natasha men hon skulle flytta.

Sofie fortsatte träffa den 42-årige mannen och hon tog mer droger.

En ny tjej som heter Veronica flyttar in i hvb hemmet. Hon och Sofie blir snabbt vänner, men Veronica ser hur mannen beter sig mot Sofie.

Eftersom Sofie inte får bo hemma hos sin mamma på ett tag så vågar hon inte berätta om drogerna och den 42-årige mannen, då riskerar hon att aldrig får bo hos hennes mamma igen.

En dag sitter två poliser utanför den 42-årige mannens hus och väntar i ungefär en timme innan Sofie och hennes kompis kommer ut ur huset. Sofie och hennes kompis verkade narkotikapåverkade, eftersom Sofies kompis var över arton togs hon till polishuset men Sofie var under femton så poliserna skjutsade hem henne.

Sofie har inte träffat hennes familj på ett tag så hennes låtsasmamma(Mariam) ber hennes son att hälsa på Sofie. Dom var inte så jättenära men han åkte dit. När han kommer dit dår han in i Sofies rum och ser hennes djupa sår, han blir ganska orolig.

Efter ett tag märker han att personalen inte riktigt bryr sig om barnen som bor där.

Senare den kvällen fick Sofie åka till akuten på grund av hennes djupa sår. Mariam kom till akuten men Sofie berättar fortfarande inte om drogerna och den 42-årige mannen.

I juni 2008 har Sofie bott i hvb hemmet i ett år. Hon skär sig djupare och värre. De senaste halvåret har den 42-årige mannen utnyttjat Sofie sexuellt. Hemmet kunde inte erbjuda så mycket mer men skolan gick bara lite bättre för Sofie. Efter midsommar fick Sofie flytta hem till sin mamma igen. Hon träffade då en kompis som hette Emelie, dom blev också jättenära väldigt snabbt.

En kväll när Sofie och Emelie var ute och festade så blev dom för fulla så polisen hämtade och körde hem dom. Då berättade Sofie om drogerna och den 42-årige mannen som sexuellt utnyttjade henne.

Sofie måste bestämma om hon ska anmäla brottet eller inte, under tiden hade det blivit höst och skolan hade börjat. Tillslut gjorde Sofie en anmälan och i december 2008 så förhördes Sofie om brottet hon anmält till polisen. I förhören sa hon att hon va med honom för att hon inte mådde bra och ville ha drogerna, hon var rädd för honom. Sofie började må bra, på sommaren slutade hon skära sig och mådde inte dåligt. Hon mådde bra tills efter hösten, då började hon skära sig igen och må dåligt.

Två kvällar innan domstolen så skulle Emelie och en killkompis till henne ut, dom ville att Sofie skulle hänga med men hon sa nej. Sofie var med en annan kompis, när dom skulle sova låtsades Sofie sova, hon låg vaken hela natten.

Dagen efter får Mariam ett samtal från Sofies syster, hon skriker att Sofie är död. Sofie hade hängt sig själv dagen innan domstolen och det var hennes syster som hittade henne.

På Sofies minnesstund kom många människor, även dom som inte kände Sofie. Men under minnesstunden kom ett besked som fick många att protestera. Den 42-årige mannen som våldtagit Sofie hade släppts fri.Åklagaren bestämde att det inte skulle vara någon dom till detta brott eftersom Sofie var död. Folk spred Sofies upplevelse och tillslut samlades en stor grupp för att protestera. Veronicas mamma blir så arg så att hon gick in på namninsamling och skrev om Sofies upplevelser och att åklagarens val var fel, detta väckte stor uppmärksamhet runt om i Sverige. Men det blev ändå ingen skillnad. Mannen blev dömd för övergrepp på Sofies kompis, han fick ett år och fyra månaders fängelse.

Författaren har vinklat händelsen utifrån Sofies familj och vänner. T.ex så när dom intervjuade folk så var det nästan bara Sofies kompisar och familj, dom intervjuade inte dom äldre männen som kanske hade en annan synvinkel på det hela.

Jag tyckte att dokumentären var väldigt bra för att dom berättade väldigt  detaljerat och fick en att bli intresserad och fortsätta lyssna. Eftersom att man fick höra förhören med Sofie och veta hur hon hade det så fastnade man lite för den, jag kunde inte sluta lyssna och bara för att dom förklarade så detaljerat och bra så kunde jag se lite bilder i mitt huvud om hur det kunde ha sett ut.

Man skulle kunna vinkla händelsen genom att intervjua mer människor t.ex dom som jobbade på hvb hemmet och de äldre männen som Sofie hängde med. Dom kanske hade en annan synvinkel på allt och visste kanske lite mer om den 42-årige mannen.

Jag skulle nog dokumentera om terrordådet i Las Vegas eftersom det var en väldigt stor händelse eftersom över 50 personer dog och över 500 var skadade. Enligt mig har denna händelsen inte fått så jättestor uppmärksamhet, med tanke på hur många som dog och skadades så borde den fått lite mer uppmärksamhet. Det händer ganska många terrordåd just nu men den jag helst skulle göra en dokumentär om är terrordådet i Las Vegas.

Spring så fort du kan

                 

Boken som jag har läst heter spring så fort du kan och skrevs av Sofia Nordin.

 

Huvudpersonerna är Ante, Ella och Hedvig. Ella är ganska bestämd och bestämmer väldigt mycket, hon visar inte mycket känslor och är väldigt egoistisk. Hedvig som är Ellas syster är väldigt omtänksam och tänker på alla andra, Ella och Hedvig är väldigt olika i personligheten. Boken beskrev inte Ante så mycket men som  jag uppfattade honom så hade han inte så mycket muskler och var väldigt smal, han var inte så lång så jag antar att han inte har kommit in i puberteten än. Han är väldigt snäll och bryr sig om andra, han är väldigt feg så han vågar inte säga emot.

 

Boken handlar om att det har kommit en sjukdom (feber) som folk har dött av. Alla som har fått febern har dött. Antes mamma dör av febern och han måste sticka hemifrån för att inte bli smittad, han är hemlös och hungrig och letar efter någonstans att bo men han tror att han är den sista människan på jorden. Tills han träffar Hedvig och Ella, dom tar han hem till dom, ger han mat och kläder. Ante är jätteglad att han inte är den sista människan på jorden men han är ändå rädd att få febern. Det blir väldigt mycket drama i boken eftersom det är två tjejer och en kille och tjejerna får kanske lite känslor för Ante.

 

Jag tror att boken utspelar sig mellan år 2015-2017 för att i boken nämner dom att dom har mobiltelefoner och att dom har en laddare som laddas av solljus. Dom använder också ett väldigt modernt språk. Boken utspelar sig också i skogen, jag tror att det är i Stockholm men dom bor iallafall i skogen, jag märker det för att dom hugger ner träd, jagar kaniner att äta och dom nämner att dom bor i skogen.

 

Det jag tyckte var bra med boken var att det alltid hände någonting och att det var mycket detaljer i boken. Men det som jag tycker var dåligt var att den var ganska tråkig i början så jag ville nästan byta bok men sen blev den jättebra. Boken är lite sorglig när Ante berättar om när sin mamma dog av febern eftersom man vill inte förlora sina föräldrar.

Min helt egna åsikt om boken är att den var väldigt bra för att det var lite drama i den och det hände alltid någonting, jag tröttnade aldrig på att sluta läsa den efter ungefär sida 60.

Boken var rätt för mig eftersom det var ganska mycket drama och känslor till exempel när Ante får sin första kyss , men den var ganska spännande också.

 

Denna boken är en ungdomsbok eftersom den har mer unga uttryck och är nog mer intressant för ungdomar än för vuxna. Denna boken är nog inriktad till både killar och tjejer eftersom i boken fokuserar dom inte på tjejgrejer eller killgrejer eftersom dom kämpar för att överleva.

I boken är det Ante som berättar.Boken är uppbyggd så att det händer något hela tiden till exempel romantik så blev det mer och mer romantiskt.

Jag vet inte exakt vad budskapet är men enligt mig är det att man inte ska klaga på livet eftersom vissa har det mycket värre och svälter, men också att det finns lösningar på dom flesta problemen till exempel när dom behöver mat och lär sig att jaga.

Jag har inte haft några problem när jag har läst så det har gått väldigt bra.

Viktiga moment i boken är nog när Ante förlorade sin mamma eftersom han tänker väldigt mycket på henne och man får höra mycket hur det var för han när hon gick bort, det andra viktiga moment är när Ante förlorade sin flickvän eftersom när han till exempel får sin första kyss tänker han bara på henne och samma som hans mamma går mycket tankar till henne också.

Språket är inte svårt att förstå så jag hittade inget svårt ord.

Gröna lund

Hejhej…

När jag var i Stockholm så var jag på gröna lund och det var en av dom roligaste dagarna i mitt liv(än så länge). Dagen började med att jag vaknade ungefär klocka 9 på morgonen och gick ner till hotellfrukosten. Sedan gick jag tillbaka till hotellrummet och gjorde mig klar för att åka, medans jag gjorde det så bokade min kompis en taxi som skulle hämta oss.

När vi hoppade in i taxin så blev det väldigt stelt, även fast vi var jätte nära till gröna lund så tog det jättelång tid eftersom trafiken var galen, men jag och min kompis sitter helt tysta i baksätet medans han snackar i telefon (jag förstod inte ett enda ord av vad han sa).

När vi är på gröna lund så var höga karuseller t.ex. fritt fall avstängt pga att det blåste så det var inte så kul att dom hade stängt av dom karusellerna men jag träffade Eric Saade och Molly Sanden men det var inte en så stor grej.

Vi åkte nästan allt men när vi åkte blåa tåget så skämdes min kompis jättemycket eftersom jag skrek så mycket. Men dom karusellerna som jag tyckte var roligast var ikaros och insane.

Det finns två tvillingar på gröna lund som gör massa tricks och det stod jättemycket folk runt omkring som stod och kollade på, då drar dom fram mig  och börjar dansa och då måste jag dansa med. Tillslut gör dom varsin bakåtvolt och då står jag där som en idiot eftersom jag inte kan göra en bakåtvolt då dansar vi igen och då greppar dom min midja och slänger runt mig så att jag gör en bakåtvolt (aldrig varit så rädd i hela mitt liv).

Efter vi hade varit där så bokar vi en taxi och åker hem till hotellet (det var inte lika stelt denna gången). Vi beställde thaimat  när vi kom hem och kollade på film. Sen var dagen slut och vi somnade ganska sent.

/ Linnea

Honom

 

 

                     

Hur kan man vara så dum? Hur kan man ens gå vilse på en tågcentral, det finns skyltar överallt men ändå har jag gått vilse. Såklart har jag åkt tåg förut men då skötte mamma alla grejerna, vart vi skulle, vilken vagn vi skulle åka och hur mycket mat man skulle ha med sig. Men nu är jag 20 år och måste klara mig själv.

 

Det är vinter och jag ska till Stockholm, men jag måste hitta mitt tåg i tid. Klockan är 5 över 3 och tåget går 10 över, jag vet inte vart mitt tåg är.Jag trodde att åka tåg var snabbt och lätt inte komplicerat och svårt.Tillslut hittar jag mitt tåg och jag springer så fort jag kan dit, om mamma hade varit med hade detta aldrig hänt, jag blir varm av springandet men ändå är det 10 minusgrader, jag springer så fort jag kan men i ögonvrån ser jag en kille, jag stannar till och tittar på honom. Han har fint brunt hår, fina bruna ögon, ganska lång och har ett fint leende, han tittar på mig rätt in i ögonen. Jag är ingen person som tror på kärlek vid första ögonkastet men det var något speciellt med den här killen jag blev liksom fnittrig och kunde inte sluta le, jag kände en varm känsla i kroppen och alla människor försvann, det var bara han och jag ingen som kunde förstöra denna underbara stund, förutom den jobbiga tanten med stockholmsdialekten och säger att mitt tåg går om 2 minuter och då kommer verkligheten igen. Jag springer snabbt upp i vagn 5 och letar upp min plats. När jag sätter mig på min plats tittar jag ut genom fönstret i hopp om att få se honom igen, men han är helt borta, på något sätt blir jag ledsen, jag vet att jag inte känner honom men ändå känns det som att jag har förlorat en väldigt nära vän.

 

Undra vad som hade hänt om jag stannade kvar och började prata med honom, antingen skulle det gå åt helvete för att han kanske inte tittade på mig eller så skulle det bli perfekt som att det var menat att hända. Med alla tankar i huvudet glömmer jag helt bort vad jag ska göra när jag sitter på tåget, jag skulle jobba på mitt CV och fundera på mitt nya liv i Stockholm men jag kan inte få bort mina tankar om honom.

 

Efter ett tag känner jag hur hungern blir större och större och magen börjar göra onormala ljud, det låter lite som att en demon försöker ta sig ut från min mage.

Jag går och köper mat på tåget eftersom jag såklart ska glömma det, men då ser jag honom, han sitter och kollar ut genom fönstret, hans ögon glänser och jag får den varma känslan igen, hur kan en människa vara så fint skapad egentligen?Jag står och kollar på honom ett tag, min blick fastnade och jag kunde stå och kolla på honom hela dagen, leendet försvinner inte från min mun. Det kändes som att det bara var han och jag på tåget, allt ljud från alla som snackar försvann, det var knäpptyst och jag bara stod och kollade på det perfekta ansiktet. Vad händer egentligen, varför är jag sån här över en kille jag inte ens känner? Jag har aldrig känt så här för någon innan, jag trodde att jag var en sån person som är hjärtlös och inte kände kärlek men jag hade nog lite fel om det.

Sen hör jag någon prata bakom mig. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om det är verkligt men allt jag kan fokusera på är han. Ljuden börjar låta igen och stör min fina stund.

– Hallå, hallå?

Ljuden blir mer och mer högljudda och då inser jag att det är en stor kö bakom mig som också väntar på att köpa mat. Jag känner mig ganska dum, jag vet inte hur länge jag har stått där som en idiot men det stod minst 5 personer bakom mig, dom såg väldigt irriterade ut, jag förstår dom eftersom jag har stått och dragit ut på deras tid. Jag köper en macka med ost och skinka, Jag känner hur alla ögon stirrar argt på mig. Jag bestämmer mig för att kolla på honom en gång till men då är han borta, jag börjar gå från vagn till vagn men jag hittar honom inte, jag kan inte ha inbillat mig att han var där, eller?

Jag ger upp letandet och går tillbaka till min plats, men när jag kommer in till min vagn hamnar jag i chock, där är han, han står där i andra sidan av vagnen,  jag känner hur glädjen sprider sig i min kropp och hur leendet kommer fram till mina läppar igen. Jag börjar gå mot honom men all den här inbillningen får mig att kolla runt och se om det var verkligt eller inte. Jag ser att folk kollar på mig och sedan på han så detta måste vara sant  , äntligen hittar jag honom men då ser jag att min väska är borta, jag börjar kolla runt och ser genom dom små fönsterna på vagn dörrarna en gubbe som går iväg med min väska, paniken väcks om jag ska gå till honom eller ta min väska.

Äntligen när jag hittar honom igen måste jag springa därifrån, tänk om jag inte hittar honom igen, om detta var min enda chans, men jag måste välja.

 

Jag springer ikapp gubben som har min väska. Såklart nekar han att han har snott den och kom på massa usla ursäkter, men jag fick tillslut tillbaka väskan.

Jag springer så fort jag kan tillbaka till min plats, jag såg antagligen ut som en idiot men just nu bryr jag mig inte, så länge han är där så är jag nöjd.

Men han är borta, hur kan jag ens tappa bort en person på ett tåg?

Resan fortsätter, detta måste vara den längsta tågresan jag har gjort. Alla tankar går runt honom, jag vet inte ens vad han heter. Jag går till toan, den här känslan får mig att vilja stänga in mig själv, slippa allt och alla.

Jag sitter inne på toan och tänker på honom. Varför tänker jag på han så mycket varför kan jag inte bara glömma honom? Jag har suttit här i snart 20 minuter, jag känner en lätt tår komma från mitt öga som sedan långsamt åker ner på min kind, när tåren faller i golvet inser jag att jag sitter och gråter över en kille jag inte ens känner. Jag torkar ögonen med en bit papper, detta är ju töntigt. Jag öppnar dörren och när jag går ut får jag en smäll i magen, jag landar på golvet och känner hur det värker i ryggen från smällen på golvet. Jag kollar upp och ser en hand framför mig som erbjuder och hjälpa mig upp. Jag tar tag i handen och ställer mig upp.

-Är du okej? hör jag från personen framför mig.

Jag kollar upp och får inte ut ett enda ord ur min mun, där står han med sina vackra bruna ögon och sitt fina leende.

Jag får fortfarande inte ut något ord men han startar en konversation och följer mig  till min plats. I början kunde jag bara nicka och skaka på huvudet, men efter ett tag kommer det fler ord ur min mun.

Han satte sig bredvid min plats och vi pratar hela vägen till Stockholm och han är väldigt snäll och omtänksam.

Tillslut var tåget framme i Stockholm och vi är tvungna att lämna varandra. Det var jobbigare än vad jag trodde att lämna honom. Men jag fick bara leva med det och gå därifrån, denna känslan gillar inte jag,det känns som att något saknas.

Nu har jag gått här i fem minuter och tänker bara på att vända för jag vill verkligen träffa honom igen. Jag fick iallafall reda på vad han hette och det var det finaste namnet jag hört.

Alessandro passar han perfekt.Jag bestämmer mig för att gå tillbaka och hitta honom. Jag skriker hans namn, jag har aldrig skrikit så högt som jag gör nu men det bryr jag mig inte om så länge som jag hittar honom. Jag letar och letar men hittar honom inte.

Efter ett tag hör jag någon skrika mitt namn, jag följer rösten och där står han.Vi går närmare varandra tills vår tår nästan nuddar varandra, vi kollar varandra djupt in i ögonen och jag känner hur hans kropp närmar sig min.

Tillslut når hans läppar mina och jag känner hans mjuka läppar tryckta mot mina.

Det är en stund jag vill ska vara för evigt, läpparna åker sakta ifrån varandra och jag känner att han är den rätta.

 

Skuggan som förstörde mitt liv

Jag vaknar med ett ryck.Det hörs ljud från undervåningen som jag inte känner igen.Mamma och pappa är i Stockholm med jobbet,och jag sitter ensam hemma i vårat lilla hus i Göteborg.

– Vi åker nu,säger mamma klockan 07:00.

– Jaja hejdå,säger jag irriterat.Egentligen är jag ganska glad för att det är fredag och jag ska vara ensam hemma hela helgen.Jag har planerat att min bästa kompis Wilma ska sova över.

När jag kommer till skolan möter jag Wilma i hallen.

– Jag kan inte sova över idag,säger Wilma med en lite nervös röst.

– Varför inte?frågar jag.

– Det går bara inte,säger Wilma så snabbt så att man nästan inte hör vad hon säger.

Jag börjar tveka på om jag ska kunna vara ensam hemma hela helgen, men det är antagligen sånt vuxenlivet är.

Idag slutar jag ganska tidigt,jag slutar klockan 13:00 och det tar bara 10 minuter att gå hem så det är en väldigt lugn dag.

När jag väl är hemma så går jag direkt till kylskåpet och tar fram lite pizza rester från igår.Jag känner på smaken att dom är från igår,för att brödet är torrt och den är lite kall i mitten.När jag sitter vid bordet och äter så välter en av stolarna,jag hoppar till av smällen i golvet, när jag tittar mot golvet ser jag stolen ligga där. Jag reser mig upp och tar upp stolen. Jag försöker tänka att det bara var vinden som blåste ner den även om inga fönster är öppna.

– Aja sånt händer, säger jag till mig själv för att inte bli rädd.

Senare på kvällen går jag till Ica för att köpa godis eftersom det är fredag. Jag passar på att köpa mycket godis när mamma och pappa inte är hemma.Jag har ändå tur som bor ungefär 5 minuter från Ica men det är ändå jobbigt att gå dit och hem.När jag ser mitt hus ser jag att ytterdörren står vidöppen,jag börjar springa mot dörren men när jag kliver in är allt som vanligt. Det finns inga fotsteg och allting är på sitta ställe.Jag börjar fundera på om jag låste dörren men jag är helt säker på att jag låste dörren,men varför tog dom ingenting? Jag försöker glömma det som har hänt men tanken sitter fortfarande kvar i bakhuvudet.

När jag har tittat på film i ungefär en timme så har jag slutat tänka på det som hände,men då knackar det på dörren och jag börjar undra vem det kan vara.Jag stänger av TV:n och går långsamt fram till dörren.Jag tittar genom kikhålet och där ser jag en svartklädd man men man kan inte se ansiktet.Jag sätter mig på golvet med ryggen mot dörren,efter 10 minuter hör jag hans fotsteg försvinna längre och längre bort.Jag bestämmer mig för att gå till vardagsrummet och fortsätta att titta på film,men innan jag kommer in i rummet ser jag den svarta skuggan stå och stirra på mig genom mitt fönster.Jag står helt stilla som om jag var fast spikad mot en trävägg med varje kroppsdel. Han står och stirrar in på mig ett tag.Jag känner hur mitt hjärta börjar bulta hårdare och hårdare och hur det känns som att någon har lagt 20 tegelstenar på mitt bröst.Jag försöker titta noggrant på personen ifall jag skulle känna igen mannen,men då försvinner han bara. Jag vet inte hur eller vart men han bara försvann.

Någon timme senare tänker jag fortfarande på allt som hänt, jag har funderat mest på vart han tog vägen.Jag börjar bli väldigt rädd och den här gången kunde jag inte säga att jag har inbillat mig för att jag vet att jag såg han.Men jag bestämde mig för att gå och lägga mig så jag slipper tänka på allt som hänt.Jag går upp till övervåningen för att göra mig i ordning.Jag hör en liten smäll i köket,jag försöker ignorera det men sen blir det en sån hög smäll så att jag var tvungen att gå ner och kolla.När jag kommer ner ser jag att lådor och skåp är öppna och alla tallrikar och alla glas ligger krossade på golvet.Jag får panik och springer upp på övervåningen till mitt rum.Men när jag kommer till mitt rum ser jag att han står där.Jag känner mig fastspikad igen fast på ett mycket värre sätt,för att nu är han liksom inomhus.Både han och jag står stilla och tittar på varandra.Men efter ett tag ser jag att han börjar röra på sig, plötsligt så flyger han mot mig. Jag blundar och väntar på smärtan. Men han flyger igenom mig på något sätt, jag vet inte hur eller varför men när jag vände mig om så var han inte där. Jag börjar få ont i magen,det kändes som att någonting var fel,men jag brydde mig inte om det.Jag känner mig annorlunda på något sätt,som att någon annan styr mig,jag har inga känslor.

Efter det som hände har det inte hänt något mer,men jag har inte ätit och jag har bara suttit i soffan och tittat in i väggen.Jag har inte varit mig själv idag.

Idag är det söndag och klockan är 16:35 och jag hör ytterdörren öppnas.

– Vi är hemma!hör jag mamma skrika.

Pappa är fortfarande i bilen och hämtar lite flera saker.Jag går ganska hastigt till mamma,jag vet inte vad som händer men jag flyger på mamma och brottar ner henne.Jag vet inte vart jag fick styrkan ifrån men den bara var där.Jag känner hur mina händer tar ett grepp om hennes hals,greppet blir bara tajtare och tajtare.Inombords gråter jag och skriker.Men det är någon annan som styr mina händer och allt annat jag gör.Jag ser hur hennes ögon slocknar.Jag grät på insidan men på utsidan är det en annan person som inte har några känslor.Jag står bredvid mammas döda kropp när jag hör pappa skrika,jag ser hur hans ögon blir röda och blir fyllda med tårar.Jag går mot knivlådan och tar upp den vassaste kniven i lådan.Jag springer mot pappa med kniven i höger hand,jag känner hur den går igenom hans bröst.Jag backar några steg från honom,jag ser hur hans svaga döende kropp faller ner på marken.Det är nu som jag inser vad jag har gjort.Jag går ut ur huset,jag vet inte vart jag ska eller vad jag håller på med men detta är mitt liv.

Linnea Olsson

Ekon av Camilla Jönsson

Boken som jag har läst heter Ekon och är skriven av Camilla Jönsson.

Huvudpersonen heter Alva. Alva är en vanlig tonårstjej som går i nian. Hon har två bästa kompisar som heter Malin och Kia, men hon känner att dom inte är  sanna vänner. Hennes mamma bor i England och varje sommar åker Alva dit och hälsar på . Det är första dan i skolan och Alva börjar nian. Hon går till klassrummet, där sitter Malin och Kia och passar en plats åt Alva. Men det sitter en ny tjej i klassrummet. Ingen verkar bry sig, men Malin och Kia verkar hata henne. Men Alva vill på nåt sätt bli vän med henne. Efter några dagar blir dom vänner och börjar umgås. Men en kväll så sitter dom i soffan och tittar varandra rakt in i ögonen och då kysser Liv Alva. Den kyssen blir startskottet på en ny positiv vardag för Alva.

Boken utspelar sig mest i skolan och i hemmet. Boken utspelas i nutid. Man märker det genom det moderna språket och vardagliga problem som vi har nu.

Jag tyckte att den bästa delen var när Alva träffade Liv och blev en lyckligare person och började trivas mer med sig själv. Man blev själv glad  när man läste den delen.

Jag tyckte boken var jättebra för att det var som en berg och dalbana med känslor när man läste den.

Denna boken var perfekt för mig för att jag älskar när man får flera olika känslor på en väldigt kort stund.

Min läsning har fungerat bra. Det ända problemet var när jag inte fattade ett ord, men då läste jag bara meningen en gång till och försöker lista ut vad ordet kunde  betyda.Om jag då  verkligen inte förstod ordet, då frågade jag någon annan.

Bokens genre är kärleksdrama. Jag tolkar detta som ett kärleksdrama för att det var mycket romantik i boken. Men det var också väldigt mycket kompisdrama och familjedrama.

Denna boken är en ungdomsbok. Den är förmodligen mer lättläst för tjejer, då den handlar om tjejproblem och tjejbråk.

Berättaren i boken är Alva, som berättar om sitt liv.

I början av boken var det bara lite romantik och lite småbråk. Men efter varje kapitel så blev det mer romantik och större bråk

Ett viktigt moment i boken var när Liv kysste Alva. För om Liv aldrig hade kysst Alva hade dom inte blivit kära och då hade det inte funnits någon mening i boken.

Eftersom textflödet var lätt att förstå så tolkar jag denna boken som lättläst.

Jag tror att budskapet i boken är människors lika värde. Varför jag tror detta är för att Liv och Alva blev mobbade för att dom var kära i varann. Och ingen ska bli mobbad för att dom tycker en annan sak.

Jag upplevde boken som sorglig när mobbningen kom fram. Eftersom Alva och Liv började må dåligt och när man läste detta blev man ledsen själv.

Tyvärr så har jag upplevt att en gammal skolkamrat har blivit mobbad för att han inte var som alla andra.

Boken är väldigt trovärdig eftersom detta är vardagliga problem för väldigt många människor runt om i världen.

/Linnea Olsson

Framtida Lyckeskolan!

Jag tycker att Lyckeskolans elever ska få vara med och skapa nya Lyckeskolan.

För det första så fick Lyckeskolans elever massa krångel med vart vi ska gå. Dessutom får vi tygpåsar istället för skåp så vi förtjänar att få hjälpa till med Lyckeskolan . För det andra så är vi Lyckeskolans elever och det är våran skola som ska byggas. För det tredje så är det elever som ska trivas i skolan och vi vet hur man skulle vilja ha det när man börjar sjuan så vi kan göra det lite tryggare. Jag  tycker att en bra lösning på detta är att lärarna på Lyckeskolan frågar eleverna hur vi tycker framtida Lyckeskolan ska se ut. Efter det säger dom det till marks kommun. Då kanske marks kommun får fler idéer och bestämmer sig för att bygga nya Lyckeskolan. Varför detta är en bra lösning är för att det kan få eleverna att känna sig meningsfulla eftersom dom har varit med att skapa nya Lyckeskolan. Sammanfattningsvis vill jag bara säga att Lyckeskolans elever förtjänar att få hjälpa till att skapa nya Lyckeskolan.

/Linnea Olsson