Droger skapar problem

Om en i din familj skulle använda droger, skulle du då hjälpa personen eller skulle det vara för mycket för dig?

Jag ska recensera om filmen 6 balloons som Marja Lewis Ryan har regisserat.

Filmen handlar om en lojal syster som kämpar för att inte tappa kontrollen när hon hjälper hennes heroinberoende bror till en klinik, medans hon måste passa hans tvååriga dotter.

Dave franco spelar Seth som är beroende av heroin. Han hade precis blivit ren och när hans syster Katie kom hem till honom märkte hon direkt att han hade börjat igen. Abbi Jacobson spelar Katie som är Seths syster. Hon är väldigt lojal och gör allt för att få Seth tillbaka på rätt spår.

Filmningen började i oktober 2016 och hade världspremiär den 12 mars 2018 på South by Southwest, men släpptes på netflix den 6 april.

För att jämföra med andra filmer kan man se många gemensamma handlingar med komedin Familjetrippen. Det handlar om att ställa upp för sin familj och även sina vänner, och det är droger som ställer till med problemen.

Det var inte den bästa filmen jag har sett. Jag förstod inte vissa bitar av filmen eftersom att det var händelser som aldrig fick en förklaring, inte ens i slutet av filmen.Dessutom hände det inget spännande eller jätteroligt, utan det var samma saker som hände genom hela filmen. Eftersom att det inte hände något nytt i filmen så blev den väldigt långtråkig och inte alls kul att titta på. Skådespelarna var däremot bra och de spelade karaktärerna bra. De var väldigt duktiga, så jag tycker att det var synd att själva filmen blev tråkig. Jag tycker också att det var ett bra budskap i filmen, att man ska hjälpa de som behöver hjälp och att man ska ställa upp för sin familj.

Jag skulle ge filmen 4/10 poäng.

Sofia Elzer

Skolan i Holland, 1978

Jag har intervjuat min pappa, Rob Elzer, för att få reda på hur det var i skolan förr, i  Holland.

Varje dag kl halv 7 ungefär, gick Rob upp och gjorde sig redo för skolan. Han hade 6 km till skolan och han började kl 8 varje dag. Dagarna såg inte så annorlunda ut i skolan i Holland år 1978, från vad dagarna för oss elever ser ut idag. Men lite skillnad var det.

Stämningen i klassrummet och barnaga

De gick i skolan 5 dagar varje vecka, precis som man gör nu, och började runt 8 och slutade runt 3 varje dag. I klassrummet var det ordning hela tiden. Stämningen i klassrummet var bra och väldigt tyst. Om barnen inte uppförde sig kunde det hända att lärarna slog barnen på till exempel fingrarna med en linjal.

-Det hände att man kunde få något över fingrarna, ja. Men jag vet inte riktigt om de fick göra så, men
det kunde hända ibland ändå. berättade han.
-Eller så fick man stå i ett hörn med ryggen mot klassen. sa han med ett litet skratt.

Skolmaten och rasterna

Man hade ingen skolmat. Man fick antingen ta med sig en matlåda hemifrån, men oftast så gick man hem och åt på rasterna. När man inte var hemma och åt på rasterna så lekte man ute på skolgården. Man spelade till exempel fotboll, sprang runt och hoppade runt. De hade ungefär 3 raster. 1 lite längre och två som var lite kortare.

-Man fick sysselsätta sig själv med det som fanns. sa han.

Var skolan bättre förr?

Skolan idag och då är ganska likvärdiga, tycker han. Så det var inte bättre förr, men det är heller inte så bättre idag.
-Det är samma känsla i skolan idag, som det var då. Jag tror att det är, inte lättare, men det var ju väldigt strängt förr så jag tror att det är lite slappare idag än vad det var förr. förklarade han.
De satt på sina stolar och gjorde det de skulle under hela lektionen. De hade ju inte mobiler på den tiden, allt de hade i skolan var egentligen bara papper och penna. Det var verkligen strängt förr, och barnen hade mycket diciplin. De fick också mycket läxor berättade han.
-Ja vi hade massa läxor, varje dag. Och ju äldre man blev desto mer läxor fick vi. Precis som det är idag. sa han.

Ämnena och skoluniformer

De hade ungefär samma ämnen som man har idag, men de hade tre eller fyra språk. Tre av de språken var obligatoriska, men det fjärde språket fick man själv välja. Det var engelska, tyska, franska och holländska de läste. De hade också samma lärare i alla ämnena, men i idrott hade de en annan lärare. De hade idrott hela 3 gånger per vecka.
De fick ha på sig vad de själva ville, så det fanns inga skoluniformer. Rob tyckte att det var skönt att de inte behövde ha skoluniformer.
-Men det var inget man gick runt och tänkte på. Alltså man tänkte inte så mycket på att man inte hade de. sa han.

Slutsats 

Om man skulle sammanfatta hela intervjun, så skulle jag säga att Rob tyckte det var ganska bra i skolan. De rörde på sig mycket både på rasterna och på idrotten, och det verkade vara en bra arbetsro i klassrummet. Det enda som kanske var lite jobbigt var läxorna, men han kämpade sig igenom dom och gjorde alla sina läxor.

Utöya, 22 juli 2011

Jag har lyssnat på Utöya, 22 juli 2011.

Den handlar om en man som heter Anders Behring Breivik som har som mål att döda alla på ön, Utöya. Han går omkring i över 1 timme och skjuter ungdomarna på Arbeiderpartiets sommarläger. Totalt dödas 69 personer på ön.

Klockan 15.26 sprängs en bomb vid regeringskvarteret i Oslo. 8 personer dödas. Detta är bara början på ett av de värsta attentaten som hänt i Norge på väldigt lång tid. Ungefär 2 timmar senare anländer Anders på ön utklädd till polis, och han har en pistol, ett gevär och över 1000 patroner. Han börjar skjuta deltagarna på det norska socialdemokraternas ungdomsförbunds sommarläger. Deltagarna kan inte göra något annat än att simma eller gömma sig. De två yngsta som dog var bara 14 år.

Lovisa Nordin Pedersen var år 2011, 16 år gammal. Hon simmar för sitt liv med sin kompis, medans Marte Gustavsen Ödegården, 17 år, har blivit skjuten i ryggen två gånger. Hon kämpar för sitt liv i säkert 30 minuter. Och den svenska politikern Ali Esbati duckar och springer ifrån skotten.

Författaren/redaktören har vinklat händelsen mot personerna som var på ön, alltså deras upplevelse och deras tankar. I dokumentären är det 3 personer som var med i massakern som berättar vad som hände och om deras egna upplevelser på ön. Men när de inte pratade så var det en man som berättade om vad som hade hänt, vad Anders gjorde och hur han tänkte osv.

Jag tycker att den var jättebra, eftersom att de hade så mycket detaljer i dokumentären. Man fick till exempel höra skott från en video en person hade filmat på fastlandet. Det gör det så verkligt och det blir nästan som att man är där själv när man får höra skott och allas berättelser om hur de kände, hur stämningen var, hur alla reagerade och vad alla gjorde. Det som också var bra var att personer som var på ön när det hände berättar, för då blir det mer spännande. Då får man liksom höra hur det egentligen var och vad som egentligen hände. De berättade helt enkelt väldigt bra och detaljrikt.

Man skulle kunna vinkla händelsen så att personer som var på fastlandet fick berätta vad de såg och hörde. Man skulle också kunna vinkla den mot Anders Behring Breivik, så han kunde förklara varför han gjorde det han gjorde, hur han upplevde saker osv. Och vad som hände när poliserna tog honom och vad som hände därefter till exempel.

Om jag skulle få göra en dokumentär om något skulle det antagligen vara om dans. Det är min stora hobby och jag skulle gärna vilja veta mer om dansens historia, hur den har utvecklats från de första dansstegen till den dans man dansar idag.

Han som var min

Jag tittade upp i himlen och såg snöflingorna falla ner på den frusna marken. Jag följde snöflingornas väg ner mot marken, en efter en, tills jag såg honom. Där stod han bara några meter ifrån, men ändå kändes det som att jag aldrig hade varit längre ifrån honom. Jag tittade på honom och kände ilska medans jag samtidigt försökte leta efter ett tecken på att han faktiskt ville säga förlåt. Men armarna som brukade skydda mig, skyddade nu någon annan och munnen som fick mig att känna kärlek fick nu någon annan att känna kärlek. Jag bara stod där och tittade på hur glad han blev när han såg henne. Tårarna började rinna ner på mina kinder och det kändes som att jag vilken sekund som helst skulle bryta ihop. Jag kände hur knäna började bli svaga och hur jag lätt började bli yr. Innan jag hann gå till bänken bakom mig ramlade jag ner på marken.

När jag vaknade upp såg jag ett vitt tak med lampor som lyste i en ful gul färg. Jag satte mig fort upp och tittade mig omkring. Där satt han. Han bara satt där och tittade på mig. Jag tog kudden som låg bakom mig och la ansiktet i kudden så att han inte skulle se att jag grät. Han satte sig på sängen och la sin hand på mitt lår. Jag ryckte till och han tog bort handen.

–  Josefine. började han.

Bara av att höra hans röst fick mig att börja gråta ännu mer.

–  Hur mår du? frågade han försiktig.

Jag svarade inte utan gav honom bara en arg blick. Han såg faktiskt ledsen ut vilket gjorde att jag kände mig ganska taskig.

–  Varför är du här? frågade jag tillslut.

–  Du ramlade ju ihop i parken, så jag ringde ambulansen och då sa dom att det var bäst om jag följde med dig. svarade han.

–  Jaha. Vad tyckte din tjej om det då? Att du bryr dig så här mycket om ditt ex? Va? sa jag argt.

–  Josefine, förlåt för vad jag gjorde mot dig. Verkligen. sa han ledsamt.

Där var det. “ Förlåt Josefine för vad jag gjorde mot dig”. Det jag hade väntat på. Jag trodde att jag skulle kunna förlåta honom efter han hade sagt förlåt men nej. Jag kommer aldrig någonsin kunna förlåta honom för vad han gjorde mot mig. Varför skulle jag göra det? Han var med en annan tjej bakom min rygg.

Efter en stund kände hur trött jag var, så jag stängde ögonen och somnade snabbt.

Jag reste mig snabbt upp ur sängen och tog mina saker som låg på ett bord i rummet, och sedan gick jag fort ut därifrån. Det var mörkt ute och jag var rädd. Jag har nästan alltid varit rädd för mörkret. Jag gick förbi ett gäng med killar som stod utanför en mataffär, och när jag hade gått förbi affären hörde jag att de följde efter mig. Jag började gå fortare men dom började springa efter mig och de kom snabbt ikapp mig. De puttade ner mig på marken med hjälp av en knuff i ryggen. Precis när jag landade på marken med huvudet först, vaknade jag upp med ett ryck i en sjukhussäng. Jag satte mig fort upp och tittade mig omkring. Jag blev så lättad när jag kom på att det bara var en dröm.

Där satt han fortfarande. Han bara satt där och tittade på mig.

 

Spotlight

Boken jag har läst heter Spotlight och är skriven av Meg Cabot.

Amelia Mignonette Grimaldi Thermopolis Renaldo (Mia), är hennes kungliga höghet prinsessan av Genovia, eller bara prinsessan Mia.

Mia är fjorton år och går första året i high school. Hon bor i en lägenhet med sin mamma i SoHo, men på somrarna brukar Mia bo med sin pappa i hennes farmors slott i Frankrike.

Lilly Moscovitz har varit Mias bästa vän sedan dagis. Hon har ett eget program som heter Lilly berättar sanningen. Lilly är supersmart och hon hittar alltid på roliga saker att göra. Det är därför Mia gillar att vara med Lilly.

Eftersom att Mia precis har fått reda på att hon är en prinsessa, så har hennes farmor gett Mia prinsesslektioner.

Mias farmor är väldigt bestämd och tror att hon vet allt och är bäst på allt. Hon gör nästan alltid som hon vill och gör saker utan att fråga först. Tillexempel planerade hon Helen Thermopolis (Mias mamma) bröllop utan att ens fråga henne om det var okej.

Mr. Gianini är Mias mattelärare. Och hennes mammas pojkvän. Mr G (som han oftast kallas) och Helen ska få ett barn och de ska också gifta sig. Så Mias mattelärare ska få ett barn med hennes mamma.

Lektionerna i vett och etikett fortsätter för Mia. Men hon har inte vant sig riktigt än med att vara prinsessan av Genovia. Hon har liksom andra, viktigare saker att tänka på än vett och etikett lektioner med hennes farmor. Som tillexempel, vem det var som skickade kärleksbrevet till henne och hur hon ska göra för att få Michael Moscowitz hjärta. Och hur ska hon klara av att bli intervjuad i tv, framför flera tusen tittare?

Spotlight är fortsättningen på Tiara och Dr. Martens, En prinsessas dagbok 1.

Boken utspelar sig i New York, och det vet man för att det nämns ganska många gånger i boken.

Jag tror att boken utspelar sig i nutid för att de nämner bland annat Chanel och dvd-spelare. För Chanel är ju väldigt modernt idag och dvd-spelare kom ut för ungefär 10-15 år sedan. Boken skrevs också 2001, och det var ju 16 år sedan.

Jag tyckte hela boken var bra för att det är min typ av bok. Den är rolig och inte så långtråkig. Det är en bok som handlar om kärlek, drama och den har humor. Så det är en bra bok för mig, och det var också rätt bok för mig tycker jag.

Det jag tyckte var lite extra bra och roligt var när Mias “mommo och moffa” kom till New York och hälsade på. Det påminner mig om min kusin som är 3år som också kallar mormor och morfar för mommo och moffa.

Jag tycker att min läsning har fungerat bra. Jag har inte stött på några problem medans jag har läst, utan allt har gått väldigt bra tycker jag.

Boken tillhör genrerna romantik och komedi tycker jag. Boken är väldigt rolig ibland, och då och då handlar boken om kärlek.

Jag tycker att det är en ungdomsbok, eftersom att boken handlar om en tonårings liv. Dessutom tror jag att tonåringar skulle gilla boken mer än vad vuxna skulle göra. Jag vet inte riktigt varför men det känns som att boken är mer riktad till ungdomar än till vuxna.

Jag tror att boken är riktad till både tjejer och killar eftersom att de skrivs om både tjejernas och killarnas liv i boken. Men jag tror att tjejer skulle gilla boken mycket mer än vad killar skulle, eftersom att det handlar om en prinsessa och hennes liv. Så jag tror killar skulle bli uttråkade ganska fort. Men eftersom att de skrivs om killar och deras liv lite också, så tror jag att den är riktad lite till både killar och tjejer.

Huvudpersonen Mia berättar i boken.

Denna boken är spännande nästan hela tiden. Man vill hela tiden fortsätta läsa boken, speciellt i slutet för då är boken som bästa tycker jag.

Ett viktigt moment var när Mia fick redan på att hon var prinsessan av Genovia. Egentligen fick Mia reda på det i den första boken, En prinsessas dagbok 1, men i denna boken var det nog att Mia fick reda på att hennes mamma var gravid med Mias mattelärare, Mr G. Detta betydde då att han skulle flytta in till Mia och hennes mamma, och att Mia skulle få en lillebror eller lillasyster.

Språket i boken är väldigt enkelt att förstå, det används inga svåra ord.

Jag vet inte riktigt vad bokens budskap är, men kanske att ens liv kan förändras väldigt fort och att allt inte kommer att vara exakt så som det var innan, men i slutändan så var den förändringen inte så farlig och allt kommer att bli bra.

Jag har bara haft bra upplevelser när jag läste min bok.

Jag fick inga speciella känslor medans jag läste, eftersom att det inte är en så känslofylld bok tycker jag. Men det var några gånger i boken där det stod något kul och då blev man ju glad. Sen var det också när Mia fick reda på vem killen var som hade skickat kärleksbreven till henne. Hon blev ledsen och besviken för att det inte var den hon hade hoppats på, och då kände jag mig också lite besviken eftersom att jag kan tänka mig hur och vad hon tänkte.

Jag kan inte jämföra det som hände i boken med något jag själv har upplevt, men eftersom att jag har läst den första boken så kan jag jämföra denna boken med den första.

Jag tror inte att boken är så trovärdig när det kommer till att Mia fick reda på att hon är prinsessan va Genovia, eftersom att hennes pappa var kung av Genovia och inte hade berättat det för Mia innan hon var fjorton år gammal. Men resten som händer i boken är ganska trovärdigt. För hon är kär i en kille som inte är kär i henne och hon umgås med sina kompisar och hjälper sin mamma osv.  

 

Min gårdag

Min gårdag

 

Igår klockan 7 på morgonen kom min mamma in i mitt rum och väckte mig. Efter att jag hade legat i sängen och kollat på mobilen en stund, så gick jag till toan. När jag sedan kom tillbaka till mitt rum satte jag mig vid sminkbordet och sminkade mig medans jag lyssnade på musik. Det gör jag alltid när jag sminkar mig för då blir sminket alltid bra.

Mamma kom in i mitt rum igen och sa hejdå, och sedan åkte hon till jobbet. Jag fortsatte att fixa iordning mig tills klockan var kanske kvart i åtta och sedan bytte jag om från pyjamas till vanliga kläder.

jag brukar inte var hungrig på morgonen så jag åt inget, så jag drack bara lite juice. Nu var klockan snart åtta, så jag gick upp till badrummet och borstade tänderna. När jag kom ner tog jag på mig skorna och min jacka, packade väskan och gick ut.

Det tar ungefär 10-15 minuter för mig att gå till skolan från mamma, så jag var framme vid skolan runt kvart över åtta tror jag.

När klockan var runt halv 4 så slutade jag för dagen, så jag och min kompis Tindra gick hem till mig. När vi hade kommit hem så lagade vi mat. Makaroner med bacon, ost och grädde. Det var väldigt gott. Medans vi åt kollade vi på youtube videos. När vi var klara plockade vi undan och gick och la oss i soffan en stund.

Våran dans började fem i fem, så när klockan var tjugo över fem så bytte vi om till danskläder och cyklade till Nordic Wellness där vi dansar. Vi kom fram typ 5 minuter senare till gymmet, och innan vi började så gick vi på toa. Vi dansade i 55 minuter och sedan fick jag skjuts hem av Klara som dansar i samma grupp som mig som också är min granne och är en väldigt bra vän. Jag var hemma själv när jag kom hem, så jag duschade och bytte om till myskläder. När mamma och mina bröder kom hem från trasten, duschade mina bröder och sedan skulle vi åka och lämna dom hos min pappa. Sen när jag och min mamma kom hem igen gick jag in och kokade ägg medans mamma fixade nåt i bilen. När mamma kom in åt vi äggmacka och tittade på idol.

När vi skulle gå och lägga oss, var klockan runt 10, kanske halv 11. Jag laddar alltid mobilen på natten. När jag skulle sätta mobilen på laddning var mobilen död. Så jag gick och borstade tänderna medans den laddades. När jag kom tillbaka typ 5 minuter senare var mobilen fortfarande död. Det brukar bara ta 1 eller 2 minuter innan mobilen brukar starta igen, så jag tycker detta var konstigt. Efter snart en kvart var mobilen fortfarande död och jag började bli arg så jag tryckte jätte hårt på den delen som är längst upp på laddare, så att den bröts. Så delen som sitter inne i mobilen när den laddas gick av och satt kvar i mobilen. Jag började typ gråta och skickade ett sms till pappa att han skulle swisha pengar till en ny laddare som jag skulle köpa nästa dag.

 

Kroppsideal

Kroppsideal

 

Några vill vara smala, några vill ha större muskler. Vissa vill vara längre och vissa vill vara kortare. Många är missnöjda med sina kroppar på grund av reklam. Varför är det så?

På 1800- talet skulle kvinnor se smala och bleka ut. Blek heten var ett tecken på att kvinnorna inte behövde vara ute och jobba. På senare delen av 1800- talet började kvinnorna använda korsett, som orsakade andningssvårigheter och skadade organ.

Överallt i reklam och filmer ser man smala vältränade kroppar. I de vanligaste reklamerna är tjejerna smala och killarna är långa med stora muskler. Alla har perfekt hud, utan finnar. Sådana bilder finns överallt som vi ser nästan dagligen.

När man då ser dessa bilder är det svårt att inte jämföra sig med modellerna. Man blir osäker på sin kropp för att den inte ser ut som modellens eller för att ens hår eller hud inte ser ut som modellens, även fast du säkert vet att bilden är fixad med hjälp av datorn. Men vem är det egentligen som bestämmer om en kropp är fin eller ful?

Många ungdomar idag, speciellt tjejer, mår dåligt över detta. De tycker att dom är för tjocka eller tror att dom måste se ut på ett visst sätt för att bli omtyckta. Och allt detta är på grund av till exempel modeföretag som nästan alltid har modeller som är jättesmala som har dom “perfekta” kropparna. När man då ser hur fin modellen är i kläderna lockas man till affären för att köpa kläderna. Sen när man är i affären och provar kläderna kanske dom inte sitter likadant eller lika fint som dom gjorde på modellen. Kläderna kanske inte finns i din storlek eller så sitter kanske kläderna inte bra på dig.

Företagen utgår ifrån att alla tjejer ser ut som den supersmala modellen och gör därför alla storlekarna små. Om du har storlek M till exempel, kanske plagget inte passar dig för att det sitter för tajt eller för att den är allmänt liten bara.

Hur ska man kunna lösa detta problemet då?

Jo, modeföretag kan börja använda modeller som är plus size som kan visa att det är lika fint att vara större som att vara smal. Modeföretagen har börjat med att ha plus size modeller ibland för sin reklam och det är jättebra. Så modeföretagen borde fortsätta att ha plus size modeller som unga tjejer kan se upp till.

Hur kroppsidealen än ser ut, har du en fantastisk kropp som är fin och  är värd att ta hand om.

Av Sofia Elzer

källa: umo.se – kropp och hälsa

Mardrömmen


Jag vaknade med ett ryck. Det hördes ljud från undervåningen som jag inte kände igen. Jag reste mig försiktigt upp ur sängen och gick sedan tyst till den stängda dörren. Det var helt tyst när jag hade öppnat dörren.

– Mamma? Pappa? viskade jag. Det var fortfarande tyst.

När jag sedan smög ut från rummet, hörde jag samma ljud som innan. Jag frös till. Det lät som att någon slängde upp en dörr. Jag sprang och tände. Det var ingen där. När jag hade gått ner för trappan, lät det som att någon öppnade kylskåpet. Det kanske bara är pappa som sa ha en kvällsmacka, tänkte jag.

-Pappa?! ropade jag igen.

Ingen svarade. Sedan gick jag närmare det stora vita köket. Det såg ut som att en lång man stod där. Jag smög snabbt tillbaka till trappan och kikade fram lite. Mannen vände sig om. Han såg mig! Ham kom närmare och närmare och jag började springa upp för trappan. Mannen sprang efter. Allt gick i slowmotion, mitt hjärta slog snabbare och snabbare för varje sekund som gick. Samtidigt som jag sprang upp för trappan ropade jag på mamma och pappa igen, fast denna gången skrek jag nästan. Det var ingen som svarade eller sprang ut ur sitt rum när jag ropade.

Jag låste dörren till mitt rum när jag hade kommit in. Mannen ryckte och slog på dörren. Jag satte mig försiktigt på sängen med ögonen på dörren och tänkte att, jag kommer dö nu. Tårarna började rinna. Jag bankade på väggen till mamma och pappas sovrum samtidigt som jag ännu en gång ropade på dom.

Jag vaknade av att mamma sa mitt namn.

– Sofia? Hur är det? sa mamma.

– Va? Vad menar du? frågade jag. Sedan kom jag på. -Mannen eller mördaren är ju fortfarande kvar i huset!! Vi måste ut härifrån!!! skrek jag.

– Vad menar du nu? Mannen, mördaren?? frågade mamma.

 -Men jag vet inte vem det var, om det var en mördare eller bara en rånare kanske! Jag ropade på er jätte många gånger, men ni svarde inte! sa jag argt med gråten i halsen.

-Men lilla gumman, du drömde bara en mardröm, sa hon men en glad ton samtidigt som hon torkade bort mina tårar. Jag tittade på mamma och log. Sedan la jag mig ner igen.

Efter en stund gick jag upp. Jag kände doften av pannkakor och bacon. Solen lös in genom fönstret. Det var fint. När jag går ner hör jag TV:n. Mina bröder tittar på barnkanalen. När jag sätter mig vid matbordet får jag en puss i pannan av pappa.

– God morgon hjärtat! sa han.

-God morgon pappa! svarade jag.

Mamma lägger på två pannkakor på min tallrik, samtidigt som jag tar bacon. Det är gott.

Nu känner jag mig trygg.


Sofia E

 

På andra sidan Venus

På andra sidan Venus är skriven av Elisabeth Andersson.

Huvudpersonen Maria Bergman är en nybliven redaktionschef för tidningen Mentor.

Boken handlar mest om Marias liv på jobbet och hennes liv hemma. Maria blir snabbt ett stort hot mot chefen Susannah Poirée Carlsson, som är VD för tidningsförlaget Venus och Marias tidigare mentor, både i kärleks livet och på jobbet blir nu Susannah Marias största fiende istället.

Boken utspelar sig i Stockholm  på Marias jobb men också hemma hos Maria och hennes kompisar. Boken är skriven i nutid för att Susannah har en röd Ferrari och hon åkte också utomlands med flygplan.

Jag tyckte det var särskilt bra när Maria fick en förfrågan om att vara med på TV 4:s nyhetsmorgon, eftersom att Susannah var bortrest med en ung kille så fick Maria chansen istället för Susannah. Det jag tyckte var mindre bra var när Susannah fick reda på att TV 4:a hade frågat Maria istället så blev hon väldigt arg. Hon ringde till Maria och skällde ut henne, det gillade inte Maria för hon gillade inte att bli tilltalad som ett barn. Det jag tyckte var kul var när Maria gick på dejt med Peter. Det var inget speciellt som var spännande men det blev automatiskt spännande när man läste för att det hände saker nästan hela tiden. Dert var inget som var sorgligt.                                                                                                                                                Jag tycker så för att man levde sig in i boken på något sätt.

Jag tyckte boken var ganska bra. Vid vissa tillfällen var det bättre än vid andra tillfällen så det är därför jag tycker att boken var ganska bra.

Jag vet faktisk inte riktigt om boken var rätt eller fel för mig, men det kändes ganska så bra.

Min läsning har fungerat ganska så bra, men jag hann inte riktigt läsa klart boken och ibland har jag också glömt av att läsa men annars så har det gått ganska bra. När jag har läst så har jag inte upplevt några problem.

Jag upplever att boken är en underhållningsroman för att berättelsen hålls levande genom att det händer händelser mellan karaktärerna genom boken.

Jag tror att det är både en ungdomsbok och en vuxenbok eftersom att det handlar mycket om yrkeslivet men dem är också på fest ibland och på dejter.Boken är mest riktad till kvinnor/tjejer, eftersom att boken handlar om kvinnliga chefer.

Varje karaktär i boken berättar sin egen del, och tillsammans så blir det en hel berättelse.

Boken är uppbyggd på det sättet att det är mer spännande ibland Läs mer