Feminismen på 50-talet

Feminismen har utvecklats enormt de senaste åren och ser inte alls likadan ut som förr. Hur var kvinnosynen och hur såg man på t.ex hbtq-personer?

Feminismen är en ideologi som grundades efter franska revolutionen tagit slut och är idag en stor fråga i samhället.

Feminismen vill klargöra att det ska vara jämställdhet mellan kvinnor och män, men speciellt kvinnors rättigheter i samhället är den stora frågan.

Många tycker att vi lever i ett patriarkat där männen tycker att det är en självklarhet att de ska ta mycket plats medans kvinnor bara ska vara tysta och sköta sitt.

Feminister kämpar regelbundet för att vi kvinnors rättigheter ska förändras så att vi får samma politiska, ekonomiska och sociala möjligheter som män.

Vi kvinnor förväntas av många ha rollen som hushållerska och att vi ska lyda män osv. Feminister anser att det är ett förtryck i könsrollerna som skapats och vill förändra rollerna så att det blir jämlikt.

Jag skulle vilja berätta hur feminismen såg ut förr och se hur annorlunda det var mot idag. Jag har intervjuat Gudrun Ahlström,84 år. Hur såg feminismen ut när hon var ung?

 

“ Det var självklart att kvinnorna var dem som skulle sköta hushållet.”

-I dagens samhälle har kvinnor större chanser att få mer jobb och ta större plats i samhället än vi kunde på 50-talet, berättar Gudrun.

De flesta kvinnor var hemma med sina barn och det var männen som jobbade och tog mer plats. Det var ju också självklart att kvinnorna var dom som skulle sköta hushållet och männen skulle bara göra “manliga” saker.

 

-Jag tycker det är väldigt bra att feminismen har växt eftersom att på min tid så var det inte självklart att kvinnor skulle behandlas likadant som män, men nu är det nästan en självklarhet att det ska vara så, tillägger Gudrun.

Hon berättar också att det var ingen som hon kände som pratade om feminism eller ens tog upp frågan om kvinnors rättigheter.

– I och med att kvinnorna var hemma så blev det deras ansvar att ta hand om barnen, berättar Gudrun. Min mamma sydde lite kläder för att hjälpa till med ekonomin, men annars var det männen som jobbade. Det var en helt annan tid och mer som en liten “ankdamm”.Med detta menar Gudrun att ingen riktigt tänkte på det och det var ingen som nånsin reflekterade över det.

Jag frågade också om Gudrun anser sig själv som feminist.

-Det är klart att jag är feminist, alla ska ha lika rättigheter och t.ex. tjäna lika mycket.

Hbtq-personer

Jag var även nyfiken på hur de såg på hbtq-personer och frågade därför lite om det.

Gudrun berättar att ingen hon kände på den tiden var homosexuell eller trans. Hon berättar även att många hon kände kränkte de som var homosexuella och man såg på det som något äckligt.

 

-Det är bra att man äntligen uppmärksammat detta och att det inte längre anses fel att vara t.ex. homosexuell, säger Gudrun. Hade någon sagt att den gillade en person med samma kön när jag var ung så hade folk sett annorlunda på personen och inte accepterat det över huvudtaget.

Alltså har samhället ändrats väldigt mycket sen 50-talet och feminister kämpar ständigt för att det ska bli mer och mer jämställt.

Hade inte feminismen grundats så kan jag inte föreställa mig hur kvinnosynen hade varit, eller hur lite rättigheter vi kvinnor haft.

En stor applåd för feminismen och ni som hjälpt till att förändra samhället till det bättre.

dokumentär- Kumlafallet

  Kumlafallet

Den 8 mars 2013 ställer sig 13 åriga Linn sig framför ett tåg i Kumla. Hennes mamma och hennes kompisar har vetat sen innan att hon fått många hatkommentarer på hennes youtubekanal, som fortfarande finns kvar att kolla på.

Men det ingen visste var att Linn chattat med en kille som utgett sig för att vara 15 år. Han hade börjat skriva med henne och tillslut frågat efter nakenbilder, hon hade sagt till hennes kompisar att hon kände sig hotad men hon berättade aldrig varför. Hon hade då skickat det till honom och efter det hotade han med att skicka bilden till hennes tränare och lärare om hon inte fortsatte och visade mer framför kameran, detta tror man har varit en stor del av varför hon begick självmord.

Linns mamma märkte att Linn började betè sig annorlunda och en dag efter att hon hade kört Linn och hennes kompis på fotbollsträning, gick hon in på Linns dator och kollade alla chattar i hennes facebook.

Hon såg allt hat hon fått skrivet till sig och personer som hennes mamma trodde var hennes kompisar, var de som hade skickat elaka meddelanden.

Linns mamma såg även att hon chattade med en kille, men hon såg aldrig att hon skickat nakenbilder.

Linn fick snart reda på att mamman gått in på hennes dator och kände mycket skam.

Dagen efteråt ringde hennes mamma till hennes lärare och berättade att Linn kände sig nedstämd och de skulle vara extra varsamma och vaka över henne.

Senare under dagen ringer Linns idrottslärare och säger att hon inte kommit till simlektionen och hennes mamma blir direkt förskräckt och sätter sig i bilen och ringer Linns pappa och frågar om hon är hos honom eller hos hennes faster.

Hon får reda på att hon inte är där och ringer BUP.

Efter en stund ringer Linns pappa och berättar att det skett en tågolycka i staden och hennes mamma åker direkt dit, hon åker förbi avspärrningen och där ser hon brandkåren spola av tåget.

Hon ser sedan en svart påse med en kropp i. Hon springer fram till järnvägen och frågar om det är Linn. Det är Linn.

Polisen börjar efteråt titta igenom Linns dator och hittar konversationen mellan henne och killen som utgett sig för att vara 15.

KIllen har haft ett psykiskt övertag över Linn och fått henne att göra saker hon inte vill. Chatten hade pågått i 5 dagar och börjat en vecka före Linns död.

Helt plötsligt är det två unga tjejer som anmäler kontot som skrivit med Linn och man får tillslut fram killens IP- adress. Det är en 44 årig man som ligger bakom aliaset.

Tillslut finns det 23 anmälningar på honom, men mannen säger att hans dator blivit stulen och någon annan skrivit från kontot.

Men den 2 april är två barn ute och leker och de hittar då en dator invirad i en handduk, 20 meter från mannens hus.

Mannen hävdade ändå att han var oskyldig och sa att hans dator blivit fjärrstyrd av någon annan.

Efter någon vecka berättar en 14 årig flicka, alltså en minderårig, att hon haft sex med mannen 15 ggr.

Ett åtal väcks tillslut och Linns mamma sitter som åhörare.

Tillslut får mannen som straff bara 5 års fängelse, trots att han haft sex med minderårig och vart en av anledningarna till att Linn begått självmord, Linns mamma tycker verkligen inte att det var tillräckligt länge.

 

Redaktören har vinklat händelsen så att man får höra det mesta, nästan allt, från Linns mammas perspektiv när hon blir intervjuad och berättar om allt som hänt. Man får även höra från polisernas perspektiv.

Man får t.ex. inte höra någonting från Linns kompisars perspektiv eller hur Linn var som person.

 

Jag tycker att dokumentären var väldigt intressant men såklart väldigt känsloväckande. Jag tycker också att det var bra att man fick höra lite från polisen eftersom att då fick man reda på mer om mannen som chattat med Linn.

 

Man hade kunnat vinkla händelsen så att man får höra mer från mannens perspektiv och vad som verkligen hänt, eller från linns kompisar, för att få höra mer om hur hon var som person.

 

Jag hade velat dokumentera terrorattacken 9/11 eftersom att det är en händelse som skakat hela världen och jag skulle vilja veta exakt vad som hände och hur allt började, för att det är väldigt intressant samtidigt som det är väldigt hemskt.

 

Mannen vid stugan

Vi sitter i stugan och kollar på Scream när någon knackar på stugans dörr.

“Du kan öppna” säger Nova och jag går sakta mot dörren.

Vem skulle knacka på dörren så här sent?

Klockan är ju nästan 1 på natten.

Jag kolla i fönstret bredvid dörren och där står en man. Han stirrar på mig och jag känner ett obehag av hans blick.Han har på sig svarta byxor och en svart t-shirt och syns nästan inte på grund av mörkret.Vi har inte brytt oss om att köpa en lampa att ha utanför dörren vi är ju bara här på somrarna, så man ser nästan ingenting av mannen, bara hans ljusblå ögon som stirrar på mig.

Innan jag öppnat dörren, skriker Nova från tvn och springer fram så fort hon kan mot mig. “Släpp inte in honom!!” viskar hon så att han inte ska höra.

Hon leder mig in till tvn och hon har bytt till nyheterna.De säger att en man har rymt från ett fängelse efter att fått ett livstidsstraff efter ett mord. Mannen på bilden är samma man som står utanför vår dörr. Med dom klarblå ögonen. Mannen bankar och skriker på dörren och han har på något sätt lyckats ta sig in i huset.

Både jag och Nova får panik och enda vägen ut är från fönstret i vardagsrummet.Vi hoppar fort ut och springer så långt in i skogen vi kan. Det är kolsvart ute, men som tur är hade jag mobilen i fickan hela tiden. Så vi får lite ljus.Vi andas tungt och har panik över vad vi ska göra. Det finns en motorväg ungefär en timme bort, med bil.

 

Vi fortsätter springa så fort vi kan och helt plötsligt stannar Nova hastigt upp och säger tyst “ Hör du?”

Jag hör ett knarrande ljud och kollar hastigt upp mot den stora granen. Min första instinkt när jag ser att granen börja luta sig närmre och närmre mot oss är att springa iväg en bit. Jag gör det utan att tänka.

Och hinner inte tänka på om Nova skyddat sig för granen.Jag hör en kraftig smäll. Hela marken vibrerar.Jag ropar efter Nova, men kan inte hitta henne.Det är bäcksvart och den enda jag ser är fullmånen på himlen. Jag skär mig på granbarren medans jag letar efter Nova.Tillslut hör jag henne ropa “hjälp”, hon ligger med benet under trädet.

Det blöder från hennes knäskål och hon skriker högt när jag drar henne ut från trädet.Jag tar mitt linne och knyter runt hennes ben så hårt jag kan och hon säger tack.

Resten av timmen får jag stödja henne medans vi går över stenar och stockar i skogen.Jag hör steg men vet inte vart de kommer ifrån. Jag ser på Novas blick att hon också gör det. Vi springer så fort vi kan tills fotstegen är borta. Och hela tiden skriker Nova till av smärtan i hennes ben. Vi måste få hjälp. Nu.

 

Vi kommer äntligen fram till den stora motorvägen. Och blodet har nu börjat rinna nerför linnet jag satt fast runt Novas ben. Det är tomt på bilar men vi bestämmer oss för att vänta ändå.

 

Vi ställer oss vid vägkanten och väntar på att någon bil ska köra förbi så att vi ska kunna få lift. Vart någonstans vet vi inte, men ett sjukhus måste ju finnas i närheten.

Efter tio minuter kommer en bil. Jag backar med Nova från vägen och hon frågar vad jag håller på med. Det här kan ju vara enda chansen att få lift till ett sjukhus. Men tänk om mannen vid stugan kör förbi och ger oss lift. Det hade varit en mardröm. När bilen kör förbi ser jag att det är mannen vid stugan som sitter i den. Min kropp stelnar till och jag stirrar på bilen ända tills den inte syns mer, som att jag är rädd att han ska vända tillbaka mot oss.

Ungefär tre minuter senare kommer en till bil och denna gången ropar vi och viftar för att bilen ska lägga märke till oss. Äntligen tänker jag, äntligen.En ung kille springer ut från bilen som stannar och undrar vad som har hänt.Medans jag berättar börjar jag darra på rösten, jag har aldrig varit med om något sånt här förut.

Han säger att han kan köra oss till närmsta sjukhus och jag sätter mig i framsätet och Nova lägger jag i baksätet.Killen tar av sig skjortan han har på sig och knyter den hårt runt hennes ben.Blodet slutar rinna och jag kan äntligen andas ut.

Jag berättar i detalj allt som hänt under natten och jag ringer snabbt polisen, varför tänkte jag inte på det tidigare.Vid det här laget kan ju mördaren vara precis vart som helst.

 

Tio minuter senare ser jag en skylt där det står “Detroit” på. Sedan är vi framför sjukhuset och jag blir lättad. Nova har nu vaknat och vi har pratat hela vägen under resan för att hålla henne vaken.Killen i bilen springer in till sjukhuset och kommer ut med en läkare. Läkaren små springer och har en lång vit rock. Som snuddar marken när han går.Läkaren pratar med Nova och mig och jag berättar precis allt jag hinner, innan ännu en läkare kommer springandes.De bär in Nova på en bår och vi går efter dom korridor efter korridor och tillslut stoppar dom oss.Vi får tydligen inte gå längre. Jag och Nova utbyter några snabba blickar och jag ropar “Jag älskar dig” efter min storasyster som snabbt försvinner iväg på båren.

 

Jag och killen i bilen, som tydligen heter Simon sitter i timmar och tillslut kommer det fram en läkare till oss.Han ser tyst på oss och jag tänker att han måste ha dåliga nyheter.

Han säger tillslut att det var en allvarlig skada och hon kommer troligtvis få operera bort benet.

Vi går in till Nova som ligger i ett sjukhusrum nedsövd.Doktorn kommer in och säger att de ska operera bort hennes ben.Efter några timmar är Nova vaken igen och vi sitter och pratar om allt som hänt och polisen kommer in och ställer några frågor om vad som hände i stugan.Jag sover bredvid Nova hela natten, men vaknar av att någon knackar på dörren.

Jag blir chockad över vem som kommer in i rummet. Det är mannen från stugan…

 

Jag var här

Boken jag har läst heter “Jag var här” och är skriven av författaren Gayle Forman.

Huvudpersonerna i boken är först och främst Cody, det är henne man får följa med i berättelsen. Cody bor med sin mamma Tricia i en liten lägenhet. Boken handlar tills största delen om Meg så hon är en av huvudpersonerna, det är Meg som har gått bort. Sen är Sam en stor del av boken. Han hjälper Cody i sökandet, efter den som hon tror orsakat Megs självmord.

 

Boken utspelar sig i USA i nutid och handlar om att Codys bästa kompis Meg precis tagit självmord, men Cody har ingen aning om varför. Och hon har heller aldrig märkt att Meg hade självmordstankar. Därför försöker hon få svar på varför det blev som det blev. Hon hittar krypterade filer i Megs dator som hon fått av hennes familj. Och frågar en av Megs college kompisar om han kan fixa tillbaka filerna.

Hon får då reda på en massa saker Meg hållit undan från henne och saker hon inte hade en aning om. Det leder till att hon träffar killen som Meg var förälskad i, innan hon begick självmord.

Jag tyckte det var väldigt spännande när hon fick reda på vad som fanns på datorn och när hon åkte för att träffa mannen som mejlat med Meg just innan hennes död, eftersom att man hade ingen aning om vad som skulle hända.

Boken tyckte jag var bra eftersom att det alltid hände någonting och det var många mysterium som Cody försökte lösa, författaren gjorde så att det blev roligt att fortsätta läsa och man ville inte sluta. Jag tycker att boken passade mig eftersom att jag gillar att läsa spännande böcker som är lite mysterium i, därför har min läsning fungerat bra.

Genren till boken är både romantik men även spänning. Och den är samtidigt sorglig.Det är ju lite romantik men det är mest spänning/mysterium, den var även rolig vid vissa ställen.

Boken är en ungdomsbok och både killar och tjejer kan läsa den. Eftersom att det är inte direkt något “tjejigt” eller ”killigt” problem i boken och jag tror att både  killar och tjejer  kan relatera till den.

Boken är i Codys perspektiv, och den är uppbyggd så att det blir mer spännande hela tiden. Och i slutet var det mest spännande.

Ett moment i boken som var viktig för handlingen är när Cody hittar Megs borttagna filer eftersom att utan det skulle man inte hänga med i vad Cody gjorde i boken.

Språket i boken är lätt att förstå, men när Cody mailar med en man som är en väldigt stor del av berättelsen så skriver han vissa citat och dom är det svårt att förstå.

Ett exempel på ett citat han skriver är “ att tro är att ta första steget redan innan man kan se hela trappan”

Bokens budskap är nog att man ska ta vara på den tiden man har med en person för man vet inte när det är sista gången man ser någon.I boken så är Cody ledsen över att hon inte funnits där för Meg och inte tagit vara på tiden hon haft med henne vid alla tillfällen. Boken visar också hur lätt det är att få tillbaka bilder/filer man raderat från datorn och även om man tagit bort det så finns det ändå kvar. 

Jag blev ledsen vid många tillfällen i boken eftersom att det handlade om en sorglig sak och man förstod verkligen hur Cody och alla personer i boken kände. Författaren har skrivit det så att det känns som att man är där och lever med dom.

Boken är trovärdig eftersom att allt som händer i boken kan ju hända i verkligheten. Jag relatera med enstaka saker i boken och jag förstår hur Cody känner sig. För alla har ju mist någon.

 

Strömstad 2017

Denna sommaren har vi b.la. varit i Strömstad.

Det var jag min, mamma, Sigrid och Anders som åkte dit och det tog ungefär 3 timmar att åka dit, men vi stannade ju också många gånger på vägen för att t.ex äta. Först stannade vi vid en strand i en stad som heter Grebbestad och badade och solade. När vi kom fram till Strömstad bodde vi hos en tjej som mamma och Anders (mammas kille) känner. Vi var där i ungefär tre dagar och det var jättekul. Vi bodde fem minuter från hamnen. Vädret var inte det bästa så den första dagen var vi bara vid hamnen och marknaden, där köpte jag b.la. nya solglasögon och gick i affärer.

Men den andra dagen var det fint väder och strålande sol så vi åkte med en båt till en ö som heter Nordkoster, det tog en timme att komma dit. Vi hade köpt jordgubbar och fika som vi tog med oss till ön och där badade vi och pressade för att få en bränna och det var en jätterolig dag. Vi åkte till ön vid ungefär 1 och kom tillbaka till Strömstad ungefär vid 8 tiden. Efter det gick vi till en pizzeria och på kvällen kollade vi bara på tv.

Dagen efter det gick vi till hamnen för att där fanns det ett utomhusbad, men det var bara Sigrid ( min lillasyster) och Anders som badade eftersom att vädret inte var det bästa, jag och mamma solade istället. Senare på dagen åkte vi hem, men jag hade velat att vi kunnat stanna lite längre. När vi kom hem sent på kvällen var det bara det tråkigaste kvar, att packa upp allt.

 

Stoppa tobaksanvändning!

6 miljoner människor dör av rökning varje år, ungefär 5 miljoner dör av att de själva röker och fler än 600 000 dör p.g.a att de utsätts för andras rökning. 

Redan år 1492 rökte indianer tobak och introducerade det till Europa men då hade det redan använts i flera tusen år, och sedan dess har det varit populärt. Åldersgränsen för tobak är just nu 18 år. Men enligt en undersökning har det visats att 7,6% av killarna och 12,4% av tjejerna i årskurs 9 röker. Och många fler i gymnasiet. Sjukdomar som t.ex. lungcancer, infektioner i andningsorgan och många andra cancersjukdomar kan orsakas av rökning.

Snusning är också farligt i längden och snusare som aldrig tränar i vardagen har mycket större chans att få sjukdomar av det. Snusning kan leda till dödliga hjärtinfarkter och hjärnblödningar.

Det finns ju olika anledningar till att vi börjar röka och snusa t.ex. att tonåringar vill känna sig vuxnare, även att det är mycket grupptryck och det anses “coolt” att börja röka tidigt. Rökning är också väldigt dyrt och en rökare lägger oftast 17 000kr på rökning varje år, pengar som kan läggas på annat viktigt. Det kostar samhället 26 miljarder kr varje år, det mesta av sjukskrivningar p.g.a sjukdomar folk får för att de röker.

För att lösa det här problemen skulle affärer kunna ha snus och cigaretter mer dolt eftersom att personer kanske ser förpackningarna i kassan och blir sugna p.g.a det. Sen kan man ju också höja prisen på förpackningarna för att då kanske man inte köper det lika ofta. Vi måste även börja inse hur farligt det faktiskt är och skolan kanske kan prata mer om det eftersom att många säkert inte tänker på biverkningarna av rökning och snusning.

 

av Stella Isaksson Ahlström

 

Barnhemmet

Jag vaknar med ett ryck. Det hörs ljud från undervåningen som jag inte känner igen. Det låter som en ung tjej som pratar med Mona, hon som sköter om oss. Jag bor på ett barnhem och just nu är vi tio barn här.

Jag kollar ut mot mitt rätt fina rum medans jag gäspar. Jag har ett vitt sminkbord, en liten tv och en stor svart lurvig matta. I min soffa ligger våran gråa katt Olle. Jag tar på mig en hoodie och ett par svarta jeans medans jag funderar på vem som kan vara där nere. Mina fönsterdraperier är redan uppdragna, det är säkert Sara som dragit upp dom.

– Känn dig som hemma! ropar Mona från undervåningen.

Jag känner att jag är hungrig och går ner för den långa, vita trappan. Då möts jag av en tjej jag aldrig sett förut. Hon är rätt kort, har långt svart hår och ljusgröna ögon. Hon kollar snabbt på mig och går sen in till gästrummet. När jag kommer ner möts jag av en lukt av nybakta bullar och jag skyndar mig in till köket. Där står Mona. Och Kasper och Lisa sitter och äter flingor vid bordet.

– God morgon Wilma! Vi har fått ett nytt barn i familjen, Isabella. Hon säger inte så mycket, men är väldigt snäll, säger Mona lugnt.

Jag svarar med ett tyst okej till Mona. Efter ungefär tio minuter kommer Isabella in i köket. Hon har kritvit hy och på något sett ser hon väldigt vuxen ut i ansiktet. Hon ställer sig vid kylskåpet och tar ut en färdig macka, tar två bett, och går sedan upp för trappan igen. Kasper och Lisa börjar skratta åt henne, men tystnar snabbt när Mona ger dom en ond blick.

– Aaaaaahhhhh!! skriker Sara gällt från sitt rum.

Jag släpper glaset med mjölk som jag håller i och springer det fortaste jag kan upp för den långa trappan. Jag öppnar Saras dörr och får en chock. Jag skriker så högt jag kan och börjar svettas. Mina händer darrar när jag springer fram till Sara som ligger på golvet med öppna ögon. Draperierna är fördragna och det är helt kolsvart i rummet. Sara har blod på halsen och hon viskar långsamt till mig.

– Vampyr! säger hon lågt.

Nu har Mona kommit upp. Hon springer fram till mig och Sara, och drar bort håret från Saras axlar. Hon andas högt när vi ser ett bitmärke på hennes hals. Jag frågar lugnt Sara vad som har hänt.

– Vam, vampyr hoppade p, på mig! Hon hade l, långt s, svart hår och ljus g, gröna ögon, stammar hon fram.

– Det låter som Isabella! säger jag högt.

Jag springer till gästrummet. Det är blod droppar på golvet och på mattan. Men Isabella är inte där. Det luktar instängt och det är jordiga fotspår på golvet fram till fönstret. Jag följer fotspåren fram till fönstret och kollar ner, men ingen är där. Det ända jag ser är fotspår i jorden utanför fönstret som leder ut mot vägen. Jag berättar allt jag sett till Mona.

Efter det har Isabella vart spårlöst borta och aldrig synts till. Men alla i staden är fortfarande rädda att hon ska komma tillbaka och bita någon mer.

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo

Bokens författare heter Lisa Bjärbo och handlar om tjejen Alicia. Hon är 17 år och är trött på gymnasiet, så hon vill hoppa av. Efter att ha bråkat med både hennes mamma och pappa så går dom med på att hon kan hoppa av skolan. Då börjar hon jobba på ett café. Där möter hon Kevin som hon genast blir kär i. Men problemet är bara att han redan har en tjej.

Det är en ungdomsbok och den utspelar sig i nutid. Jag tycker att både killar och tjejer kan läsa boken men eftersom att den handlar om en tjej så kan nog tjejer relatera mer till det som händer Alicia. Språket i boken är lätt att förstå och det är inga konstiga ord. Men de är även vissa ord på engelska. En handling som är viktig för boken är när Alicias mormor dör och Alicia har svårt att tro att det är sant. Utan den handlingen skulle nog boken sluta helt annorlunda. Jag kan relatera till att hennes mormor dog, för att min farmor har gått bort.

Men boken är även väldigt rolig och jag skrattade väldigt mycket när jag läste den. Den är trovärdig och det som händer Alicia skulle kunna hända vem som helst. Boken passade mig för att jag gillar böcker som handlar om tonåringar/ungdomar. För då kan jag relatera mer till det som händer i den. Jag rekommenderar att läsa boken för den var både väldigt rolig och spännande.

Recension av Stella

Vi borde ha skåp!!

Vi på Lyckeskolan har just nu inga skåp pågrund av att vår skola har mögel. Och det finns ingen plats för skåpen så vi har just nu påsar.

Jag tycker att vi borde ha skåp i skolan, för att många saker kan åka ut ur påsarna, förstöras och tappas bort, ibland får man inte en t.ex en ny penna om man tappar bort den man redan har. Och det kan inte hända när man har skåp. Böcker kan gå sönder och förstöras när det är så lite plats. Vi kommer också lära oss ta ansvar när vi har en nyckel till våra skåp att hålla reda på. Alla skåpen kan vara i en paviljong som kan stå på sahara eller bakom knalleskolan. När man har påsar kan någon också ta ens saker eller förstöra. Det blir ju också mer plats i Annexet när inga påsar, väskor och kläder hänger där.

Vi måste få skåp så snart som möjligt för vi kan inte ha det såhär ända tills den nya skolan är byggd. Om ni också vill ha böcker som går sönder och ill ha skåp hjälp till!