Skolan på 60-talet

Är det verkligen så stor skillnad på skolan idag som förr?

Jag har intervjuat Inger Lindelöf. Hon är 64 år gammal och gick 7-9 på Lyckeskolan i Kinna. Hon tyckte inte att det var särskilt kul i skolan men det var ändå helt okej. Simning var det roligaste tyckte Inger.

Att slå barn (barnaga) var inget som man fick göra på den skolan som Inger gick på. Var man stökig eller inte lyssnade på vad lärarna sa blev man utkastad från lektionen och fick vänta utanför klassrummet tills lektionen var slut.

 

  • Jag uppförde mig alltid i skolan så jag fick aldrig gå ut från klassrummet eller något liknande, sa hon.

 

Är skolmaten så dålig som vi ungdomar säger?

Inger tycker att skolmaten då var ganska bra. Hon sa också att de fick varierade maträtter vilket hon tyckte om.

 

  • Men jag tycker att maten i skolan idag kan göras bättre.

Hon sa att maten i skolorna då och nu är det ändå ganska stor skillnad på. Hon sa att de fick mat som de visste att folk åt så att de inte behövde slänga så pass mycket mat som de gör idag.

 

Många gnäller på att det är långa skoldagar, är det verkligen långa för att gå i högstadiet?

När Inger gick i skolan hade de dagar som började 8 och som slutade oftast 16 – 16:30. Hon själv tyckte att det var ganska långa dagar men det var bara att stå ut med de.

Vi elever idag har nästan aldrig speciellt långa skoldagar jämfört med då. De flesta dagar för oss är mellan  8 – 9 på morgonen till ungefär 15:00 på eftermiddagen.

 

 

  • Ordningen i skolan var bättre förr, sa Inger.

 

I dagens skolor finns det ingen ordning. Det är mycket stökigt i korridorerna, det är högljutt och det är stökigt i klassrummen. På 60-talet i Ingers klassrum var det nästan aldrig någon som vågade säga emot deras lärare. Men idag är det på ett helt annat sätt.

Jag frågade henne även vad hon tycker om all den elektronik vi använder i skolan idag istället för böcker och hon svarade med att

 

  • Datorer är ett bra sökredskap och mycket annat, men det är tråkigt att se allt från när jag gick i skolan nästan dö ut.

Sedan frågade jag också om vad hon tycker om mobiler i skolan.

 

  • Jag tycker inte att man ska få ha mobilerna i skolan. Man pratar knappt med varandra längre man bara sitter med mobilerna.

 

Till en viss del kan jag hålla med om att man pratar mycket via mobilen men på rasterna är man väldigt mycket med varandra också.

Jag tycker personligen att man ska ha respekt för sina lärare. Men eftersom att det är väldigt svårt för många kanske man borde ha ordningsbetyg som de hade förr. Skulle det bli en mildare miljö i skolan då?

Vägen till framgång med Emil Lindgren

Emil Lindgren är just nu en av Sveriges bästa MTB cyklister. Han har tagit medalj i det mesta inom MTB. Jag har intervjuat Emil för att se hur han tränar och vad han har för tips.

Emil som liten

När Emil Lindgren var liten hade han många olika intressen. Det var framför allt motorcross, cykling och att vara ute i naturen som han ägnade sin fritid åt.

Han fick sin första mountainbike när han var 9 år. När han var 11 år så började han träna aktivt i en klubben Det finns många anledningar till att Emil började med mountainbike, främst var det att han gillade att cykla. När det startades en MTB klubb i närheten så blev det självklart för Emil att ansluta sig.

Emils första tävlingar

Emil deltog i sin första tävling som 11 åring. Då det enligt honom gick “halvdant”. Året därpå gick det bättre och han tog sin första SM-medalj. Sedan dess har han tagit minst en SM-medalj varje år. Han tog även hem sin första stora vinst på SM i Sollefteå 1988 då han bara var 13 år gammal.

Emil hävdar att det gick så bra eftersom att han alltid har varit målmedveten och haft en passion för att jobba hårt för det han vill. Redan som 13 åring hade Emil bestämt sig för att han skulle bli en av världens bästa cyklister.

Hur tränade Emil i yngre dar.

Emil har alltid cyklat mycket, han cyklade troligtvist mer i ungdomen än vad han gör nu. När han var 14 år så blev det mer seriöst med schema och tränare. Dock var hans träning inte helt strukturerad förens han var 16 år.

Att få ihop träningen med skolan

Det kan vara svårt att få ihop både skolan och fritidsintressen som träning på ett bra sätt. Men redan i högstadiet hade Emil kommit på en bra lösning. Eftersom att han var morgonpigg så var det inga problem att hinna med träningen innan skolan. På så sätt kunde han ägna eftermiddagarna till läxor och skolarbeten.

Träningsupplägg

Emils träningsupplägg är fortfarande ganska likt det han hade i yngre dagar. Han har mest fokus på cykling i olika former, men varierar med löpning, skidåkning, styrka och cross. Han lägger ibland in perioder med alternativ träning för att t.ex  träna upp styrkan eller syreupptagningsförmågan.

Hur ska man träna

Emil påstår att gammal som ung så är det viktigaste att man har kul. Han tycker att det är mindre viktigt med långa pass och fokus bör ligga på att utveckla teknik och syreupptagningsförmågan. Man ska även våga ta i och bli riktigt trött samt utmana sig i tekniska moment.

Kosten

Emil menar på att kosten är viktig för alla men att man inte heller ska överdriva. Han påstår att det är bra att studera kost och träningslära så som man studerar sina läxor. För att du ska få maximala resultat av din träning så bör du ha stor fokus på kolhydrater. Du bör äta långsamma kolhydrater innan träning och snabba kolhydrater direkt efter träning.

Tips från Emil

Emils bästa tips för dom som vill komma långt inom cyklingen är att

-våga bli trött, ha kul och lära av alla de runt omkring.

 

Bilderna är tagna från Emil Lindgrens instagramkonto @emillindgrenracing

 

Skolan i England, något för dig?

Bild tagen från flickr.se

De allra flesta har någon gång gått i skolan oavsett om det är i Sverige eller inte. Du har säkert starka minnen om hur din skolgång var och vilka favoritämnen du hade. Men har du någon gång funderat på hur andra människors skolgång var? Tänk om du hade gått i skolan i ett helt annat land, hade din skolgång varit annorlunda då?    I en intervju med Clare Skoglund, 44 år, fick jag reda på hur skolan fungerar i England och hur hennes skolgång var när hon var yngre.

Uniformen                                                                                                                                I skolorna i England är alla elever tvungna att ha uniform, men är det positivt eller negativt med uniform?                                                                                                                        När jag åker till England träffar jag människor som berättar vilken tur eleverna i Sverige har som inte behöver ha på sig någon uniform. De tycker att de hade vart mycket bättre att ha på sig vardagliga kläder även i skolan. Men Clare och hennes kompisar hade en annan åsikt.

-Vi klagade inte om uniformen, men vi visste inget annat, berättar Clare.

Enligt dem var det inte så märkvärdigt att ha uniform eftersom att det var något de var vana vid. Alla var tvungna att ha på sig den och det var ingen ide att klaga eftersom ingenting skulle ändras. Men alla uniformer såg inte likadana ut. Beroende på vilken skola du gick på hade man olika färger på slipsen.

-Vi hade en uniform med en röd slips på en skola och en lila på den andra, säger Clare.

Hon tyckte om detta eftersom att det gav eleverna en identitet. Genom att titta på slipsen kunde man snabbt klura ut vilken skola man gick på, och i vilken årskurs.                    Men att ha uniform kan också vara ett problem för vissa elever.

-Nackdelen är kanske att man måste betala och vissa kanske inte har råd.

Alla i England är tvungna att ha på sig uniform, reglerna är samma för alla. Men finansiellt sätt ser det inte likadant ut för alla elever. Självklart finns det familjer, precis som över hela världen, som har bättre/sämre ekonomi än andra. För dem som redan har det svårt hemma blir det en extra kostnad när de måste betala för barnens uniformer. Detta kan vara en kostnad som vissa inte har råd med. Då kanske eleverna måste gå till skolan i en för liten eller smutsig uniform.

Skolans kostnader                                                                                                                  I Sverige får skolorna inte be föräldrar om pengar, allting ska vara gratis. Vi får gratis skolmat, böcker, pennor och andra läromedel. Men i England är eleverna själva ansvariga för allt skolmaterial. De måste därför själva köpa skrivblock, böcker, pennor och suddgummi. Eftersom att de inte heller får gratis skolmat måste de betala för den också. Därför tar de flesta med sig en matsäck som oftast består av en smörgås och en påse chips. Inte så nyttigt kan vi tänka? Men för de i England är det så deras lunch ser ut. Eleverna erbjuds dock varm mat i skolmatsalen, men den kostar. Vi vet alla att skolmaten kanske inte alltid är den godaste, men vi i Sverige har turen som får den gratis och väljer att äta den oavsett. Men det är ju förståeligt att eleverna väljer att ta med sig sin egna mat hemifrån, istället för att betala pengar för mat som de inte vill äta.                                  Som sagt är inte alltid elevernas matsäckar de nyttigaste. Clare berättade att hennes lunch oftast bestod av en smörgås, en påse chips, en liten chokladkaka och en dricka som exempelvis Coca Cola.

Under Clares skolgång åkte också hennes skola på olika resor. De åkte bland annat till Frankrike på en skidresa där klassen bodde på ett hotel. Men för att åka med på dessa olika resor var det eleverna som behövde betala för sig själva, de åkte alltså inte på skolans kostnader. De hade självklart jättekul på resorna men de kunde också ställa till problem. Alla hade inte råd med att följa med på resorna och kunde därför känna sig utanför.                                                                                                                                  Om vi i Sverige skulle åka på en klassresa skulle vi på något sätt behöva samla in pengarna själva, eftersom att man inte får fråga elevernas familjer om pengar. Detta är en utav de största skillnaderna mellan skolorna i England och Sverige, att här i Sverige får man inte kräva några pengar från föräldrar.

Läxor och Prov                                                                                                                      De Svenska skolorna är ganska snälla. Eleverna får inte berg med läxor eller prov och man gör de flesta uppgifterna i skolan, inte hemma. Här i Sverige har inte eleverna heller så långa skoldagar om man jämför med andra länder. I England lever eleverna i en annan värld.

-Vi hade mycket mer läxor och prov, och mycket längre dagar.

Clare berättade också att de alltid började och slutade vid en viss tid, t.ex började de 8.30 och slutade 16.00. Men man kan säga att skoldagen var ännu längre då de behövde göra alla läxorna när de kom hem. De hade läxor i de flesta ämnena, även SO och NO. Över alla läxorna hade de också många prov att plugga till.

När man går i årskurs 10 gör alla elever många prov som kallas för “GSCE”. Dessa proven är superviktiga för eleverna då de avgör vilket betyg man får. Clare berättade att man fick flera månaders förberedning inför proven och att hon fick plugga hårt. Man kan jämföra proven med de svenska elevernas nationella prov, men i England är de mycket tuffare.

Strängare skolor                                                                                                            Många tror att de Engelska skolorna är mycket strängare och disciplinerade, stämmer detta?

“När jag gick i skolan var det strängt. När läraren kom in i klassrummet var alla tvungna att ställa sig upp och säga godmorgon Ms Davis.”

Clare berättade att eleverna hade väldigt mycket respekt för lärarna och ingen vågade säga emot dem. I England är man också tvungen att kalla lärarna vid deras efternamn. Detta är ett måste och man har oftast ingen aning om vad läraren heter i förnamn.

I England har man också bestämda “uniformer” för idrottslektionerna. Även dessa uniformer har speciella färger beroende på vilken skola man går på. Det är väldigt stränga regler på att man ska ha på sig denna uniformen på idrotten.

-Om man glömde idrottskläder var man inte med, berättar Clare.

Det fanns inga kompromisser gällande den saken. Hade man inga idrottskläder fick man sitta på bänken och se på.

Clare berättar också att det fanns olika priser för dem som hade skött sig extra bra. Dessa priserna ville såklart alla ha!

-Varje månad hade man en stor samling då man kunde dela ut priser. Var man duktig eller hade gjort något bra kunde man vara som en slags lärarhjälp och vara lite som en polis på rasterna. Då man fick en jättefin metallbricka. Det tyckte jag var roligt!

Det var ett sätt att få låta eleverna skina. Men det var inte alltid de som var duktigast som fick priser, man delade också ut priser till de som utvecklats mest i t.ex engelska eller matte. Men det fanns inte bara utmärkelser och priser, man delade också ut straff. Clare berättar att alla som hade gjort något fel, t.ex bråkat, fick sitt namn nedskrivet i svarta boken.

-En gång i månaden kom rektorn ut och det samlades som en publik. Rektorn läste upp namnen ur svarta boken och de fick komma fram. Då slog rektorn dem på handen med en toffla. Alla elever tyckte att det var jättespännande att se på!

Den engelska skolan, är det något för dig? Vem vet, du kanske får ditt namn nedskrivet i svarta boken?

Upp och ner, ett bipolärt liv

“Imperfection is beauty, madness is genius and it’s better to be

absolutely ridiculous than absolutely boring.” -Marilyn Monroe

Jag vill uppmärksamma och förmedla hur det är att leva med bipolär sjukdom och hur en vardag för en bipolär kan se ut. Hur man mår, känner och tänker. Är det annorlunda på många sätt?

Det är inte många som vet vad bipolär sjukdom är för något. Många hör talas om folk som är bipolära och kopplar det till något helt annat än vad det är, eftersom de inte har någon kunskap.

Jag ville veta mer än den informationen Wikipedia ger och intervjuade därför Jenny Sjödahl, 40 år.

-Alla människor är glada ibland, men är man bipolär är man mycket mer uppåt och mycket mer nedåt när man är sjuk, berättar Jenny. 

Men det är inte alltid man är uppåt eller nedåt utan man kan också vara i ett mellanläge där man är så kallad normal. Jenny upplever det som att när man är som gladast blir det alldeles för mycket energi vilket gör att man sedan faller ner och hamnar i depression. När man är uppåt kallas det för att man är i mani, då vet man inte riktigt vem man är eller vad man gör, men är man i hypomani är man fortfarande medveten. Hypomani är en annan variant av att vara uppåt, det betyder med andra ord under-mani.

Mani, hypomani och depression

När man är manisk kan man vara euforisk. Det betyder att man är överdrivet glad. Man gör allting i ett snabbt tempo, pratar väldigt mycket, slutar sova och kanske till och med slutar äta, men framförallt blir man mycket kreativ. Till slut förlorar man verklighetskontakten och man kan då få vanföreställningar. När man får vanföreställningar kan man tro tex att man är gud eller att man kan flyga, båda två är väldigt vanliga och förekommer ofta. När detta händer har man hamnat i en så kallad psykos.

Som hypoman har man inte tappat verklighetskontakten men man är fortfarande väldigt energisk och kreativ, pratar fort och tar en del för snabba beslut. Det är vanligt att man spenderar väldigt mycket pengar, blir översexuell, kör för fort och knyter många kontakter. Egentligen gör man allt som går fort, men man blir inte så galen som man blir som manisk.

Jenny berättar om sina bipolära kompisar som tagit snabba beslut som de sedan ångrat. De har tex tatuerat ansiktet, piercat sig och köpt en massa hästar och sedan ångrat det. Hon har också haft kompisar som stött på helt fel människor, som tex deras chefer. Man går helt enkelt över gränser. Jenny har inte gått över några strikta gränser utan har mest blivit väldigt sprallig med sina elever, vilket kanske inte är så som en vuxen ska bete sig i en jobbsituation.

När man är i en depression har man inte någon energi alls, man sover mycket och är man i en djup depression känner man bara hopplöshet och vill inte längre leva. Tyvärr är de flesta som begår självmord bipolära.

Olika former

Bipolär sjukdom finns i olika typer. De vanligaste är typ 1 och 2. I typ 1 får man manier och har också fått psykos någon gång. Efter en mani hamnar man i en depression. Typ 2 är när man inte haft en mani eller psykos, utan man har bara haft hypomanier. Det kan vara minst lika påfrestande för hjärnan och då går man ner i depression.

Sedan finns det fler, men de är inte alls lika vanliga. Det finns en typ där man nästan bara har depressioner. Sedan finns det de som har både hypomani och mani samtidigt och de som växlar väldigt fort emellan. Jenny är typ 2 men har också blandtillstånd.

“Man lever lite ensammare”

Jenny kan bara svara för sig för vad som är jobbigast med sjukdomen eftersom det är så olika för alla, men för henne är det att hon får ångest ganska lätt. Det får henne att avstå från saker som hon gjorde innan, som att träffa människor och sjunga på ställen, för hon vet att hon kan få ångest av det. Jenny måste anpassa sitt liv för det finns så många saker som kan trigga att man blir hypoman eller manisk och sedan hamnar i depression. Sömn och mat är viktigt, därför är rutiner så bra. När saker börjar bli roligt måste man hejda sig och ta pauser för att det inte ska trigga igång någonting.

-Man lever lite ensammare kanske man kan säga, berättar Jenny och tittar ut genom fönstret.

När man är i mani eller depression är man i ett så kallat skov, en tidsperiod, och för varje skov man har kan det lämna spår i hjärnan vilket gör att man blir långsammare i tänket. Jenny kan tex inte längre räkna lika bra matte som förut. Andra hinder i vardagen är att hon ofta blir trött. Man blir trött av mycket intryck, därför är det jobbigt att gå och handla. Hon kan inte heller jobba.

Många saker Jenny nämner kan hon inte skilja på om det är ADD eller bipolär sjukdom. Skoven har gjort att hennes ADD försämrats. Med båda hennes diagnoser har hon svårt att ta tag i saker men också att avsluta det som är roligt, man fastnar i saker.

Det är väldigt vanligt att man har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, dvs ADD, ADHD och alla autismdiagnoser när man är bipolär.

Behandling

Jenny hade sina första mildare depressioner som 14-åring och upplevde sin första riktiga hypomaniska period som 17-åring. Inte förräns hon var 34 år gammal blev hon diagnostiserad.

Medicineringen fungerar just nu rätt bra, även fast hon har tvingats ta bort sina ADD-mediciner. Det var något läkarna valde att göra eftersom de medicinerna triggar igång manier och hypomanier.

Jenny har ändrat sina mediciner förut och kan få göra det senare i livet om kroppen inte mår bra.

Bipolär sjukdom är en livsfarlig sjukdom om man inte medicineras. Vissa klarar sig utan medicin, men det är de som inte har så mycket depressioner. Samtalsterapi är också något som hjälper mycket.

“Vi är inte konstiga”

-Har du något mer du vill säga till alla dem som inte vet vad bipolär sjukdom är för något?, frågar jag Jenny. 

Hon tar ett andetag och tänker i några sekunder.

-Att vi är inte konstiga, en del är det, men det är en del bland alla människor, svarar hon och skrattar.

Hon berättar senare att bipolära kan upplevas som konstiga när de är i tex en psykos, men i övrigt är de som vem som helst. De är precis som alla andra, bara att de blir sjuka och deprimerade ibland.

Bipolär sjukdom kan vara något väldigt jobbigt, men det för också många bra saker till världen. Några av de allra mest framgångsrika var bipolära. Isaac Newton, Mozart, Beethoven och Van Gogh är bara några och listan kan göras mycket längre.

Bland de bipolära är det en överrepresentation av forskare, framgångsrika handelsfolk, konstnärer, musiker, kompositörer och artister. Allt som är kreativt och som man behöver tänka “outside the box” är bipolära väldigt bra på.

Vi har lärt oss och fått så mycket av de bipolära. Tack.

Dokumentär

                   Min Vän mördare

Jag lyssna på en dokumentär ” Min vän mördare”

Dokumentären handla mest om vänskap relation, om det är bra att vara vän med den som sitter i fängelse.

Henry bor i Usa och hamnar i ett fängelse för livstill, han har fått till gång med Facebook och ville adda Madde som vän. Även om hon ser honom som en kompis vet hon inte om hon vill lägga honom som vän. Folk omkring vill inte aceptera honom som vän.Vad som ska hände när han blir fängelsläpp nån gång ?

Madde har lära känner Henry enbart via brev eftersom han få tillgång med internet och sms. I Usa sitter två miljoner i fängelse det är den land som har flest intagna. I andra plats sitter en miljon i fängelse och i Sverige sitter det fem tusen i fängelse. Eftersom skraffen oftas långa där om fägelse blir vänner med varandra är väldigt vanlig. Henry har själv skriva om den skulden han känner och det brott han har gått, på sidan kan vi också hittar vilken var hans favorits låt.

Han var dömd för mord, och han ska fänglas till år 2099. Henry är adoptera han biologiska mamma blev gravid som tonåring, hon vill inte behålla barnet och adoptera bort honom. Han växter istället upp i en familj där dem försöker få barn utan att lyckas.När Henry var ett par år gammalt har han alltid käns att föräldrarna älskar han lille bror mer än honom.

I tidningar har Henry beskriva sig själv med tystlåtande person och få vänner. Medan han lillebror beskriv som sportik och blir älska av alla. Han är oftas hemma hos sin mormor och morfar som nästan var en extra pappa till Henry. Jenny var en bra vän till honom men det tog ett tog att känna honom “säger hon “

I Texas 2002, tre människor hittade mördare i Henrys hemstad. Spåren ledde till Henry eftersom ett vittne har sett hans bil ligger i brottnet tidig på morgonen efter morden och i en paperskog i universitet där han studera flera timmar bort från hemstaden har man hitta blodiga kläder med hans . Han erkänner morden, I Texas har man dödskraft. Efter Henry har fått sitt skraft i 99 år och livstid.

Att blir intagen innebär att hela värden vände sig mot dig. Det spelar ingen roll hur mycket man ångra sig, inget ursikten för ingen kommer förstå dig ändå !

Henry berätta om han förändrigar ur livet. Det käns alltid kontigt för Henry att hamnar i en situation där han aldrig varit innan , han vill inte börjar gråta eftersom folk kunde tror att han tycker synd om sig själv. Reporten tycker han vissa väldig lite ånge.

 

Domen har fallit, säger Henrys advokat att dem var nöjda med utgången tillfälle. Åklargare vill framför allt att Henry ska få dödskraft, men det ska han inte få.

 

Henry blir glad för folk bryr sig om honom, brevvännen har gör så att Henry och andra kan lära känna varandra. Han vill tacksamma för dem och känner sig att någon fortfarande förstår honom oavsett vad man ens har gjort.

Författaren och redaktören vinklat händelse på det sätt att dem berätta om Henry vardag. Hur det har påverkat honom, Och vem är Henry egentligen, hur var han för person och hans vänskap relation.

 

Jag tycker om den dokumentär eftersom det visar hur Henry agerande på olika sätt, och för att dokumentär berättar också om vänskap relation för dem som sitter i fängelse att dem blir vänner väldigt fort och förstå varandra. Jenny är en bra vän till honom och alltid lyssna på vad tänker.

 

Fallet Sofie

Dokumentären handlar om 14-åriga Sofie Lohede som har blivit våldtagen av en 42-årig man. Men samma dag som rättegången ska hållas så tar Sofie livet av sig.

Sofie blev förflyttad till HVB hemmet Lövingstorp som ligger i Jönköping där 6 stycken tjejer mellan 14 – 18 år kan bo samtidigt.

Natasha som också bor på HVB hemmet hon bor redan på hemmet när Sofie kom dit. Sofie och Natasha blev bästa vänner och gjorde nästan allting ihop. Natasha märkte att det var nånting med Sofie eftersom hon frågade alltid om hon fick sova i Natashas rum. Men Sofie pratade aldrig vad som hade hänt henne i hennes liv förut och vad som pågick.

Sofies föräldrar hade själva haft problem med droger och alkohol innan Sofie föddes. Men sedan de flyttade till en liten by utanför Jönköping hade de slutat. Föräldrarna skilde sig när Sofie fortfarande var ganska lite men hon bodde kvar med sin mamma. Hennes pappa flyttade ihop med en kvinna som hette Maryan som blev Sofies extramamma.

När Sofie precis fyllt 12 år dör hennes pappa efter att ha tagit dolcontin och samtidigt druckit alkohol. Efter detta började Sofie skolka från skolan och hamnade ofta i bråk både i skolan och hemma med sin mamma. Hon gjorde även ett hål i ögonbrynet på samma ställe där hennes pappa hade haft och började hänga mer och mer med äldre kompisar. Men en av Sofies kompisar som hon hade på högstadiet var Hanna. Hon och Sofie var mycket när de gick i sjuan och fanns alltid där för varandra. De va lite till och från men de hade alltid varandra som de kunde prata med om det var något de ville prata ut om eller om de bara ville prata med någon. Hon kunde till exempel ringa Hanna mitt i natten när hon mådde dåligt och bara säga som det var att hon sitter och skär sig nu och att hon inte kan sluta.

En dag strax innan sommarlovet ringer både Sofie och hennes mamma in till socialen och förklarar att de bråkar mycket hemma och att hennes mamma inte kan hantera henne.  Socialen kommer hem till  Sofie samma kväll och tar med henne till HVB hemmet i lövingstorp. Det som kommer hända med Sofie nu när hon har hamnat på HVB hemmet är att hennes drog och alkoholproblem ska kartläggas, att hon ska få den hjälp hon behöver och att få hjälp att komma ikapp i skolan. Men så blev det inte alls, istället blev det nästan tvärtom. Sofie och Natasha valde att inte gå till skolan för ofta och det blev till en vana att inte gå dit alls. Istället för att inte gå till skolan hängde dom nere vid stationen i Jönköping ända tills de var tvungna att komma tillbaka till hemmet. Men ibland åkte de inte alls hem, personalen var tvungna att hämta dom.

Sofie hade sagt att hon inte ville ta droger eftersom att hennes pappa hade gått bort i samband med de. Men Natasha som bodde med Sofie på HVB hemmet säger att det förändrades under tiden de bodde på hemmet.

När Sofie och några av hennes kompisar var ute på kvällarna vid stationen träffade dom en 42 årig man som är missbrukare som gav dom tjack (amfetamin). Natasha var med en gång och träffade mannen och hon beskriver honom som att han ansikte var insjunket och läskig. Den 42-åriga mannen hade gjort flera brott innan och bar oftast runt på en yxa och kniv. Han är en känd missbrukare i Jönköping och har stark övervakning av kriminalvården.

Natasha som Sofie brukade vara med mest på hemmet blev flyttad därifrån. Då var Sofie ofta ensam nere vid stationen och tog amfetamin med den 42 åriga mannen. Han börja ta på Sofie men hon sa nej men han fortsatte ändå. Han tog henne på “privata delar” på kroppen som inte är okej. Mannen som tar på Sofie tar med henne in till en skog och sedan våldtog henne. Hon gjorde en anmälan på mannen men ångrade det fort.  

Sofie berättade inte om händelsen till någon vuxen eftersom att då riskerade hon att åka in på ett låst hem.

Sofies extra mammas son åker och besöker Sofie på lövingstorp för att ingen av föräldrarna får tag på personalen. När han kommer in i hennes rum ser han hur hennes mascara har runnit och hur djupa skärsåren på hennes armar är. Samma dag åkte Sofie in på akuten för sina sår.

En sommarkväll var Sofie på en badplats med några kompisar och även den 42-åriga mannen. Hennes kompis Hanna kom med några andra kompisar till samma badställe samma kväll. Sofie tar med Hanna en bit ifrån grillplatsen där de sitter. Hon berättar om händelsen till Hanna men är riktigt noga med att hon inte får säga till någon.

Strax efter midsommar flyttar Sofie hem igen.

Emelie som Sofie hade börjat lära känna innan hon flyttade till lövingstorp blev hennes allra bästa vän när hon blev utskriven från hemmet.

När Sofie och Emelie hade varit ute och festat en sommarkväll blev dom hemkörda för det var någon som tyckte att de var för fulla. Sofie brast ut i gråt när de kom hem till Sofies mamma och berättade om alla övergrepp som hänt henne. Hon och hennes mamma gjorde en anmälan på den 42-åriga mannen.

När förhören med Sofie hölls frågade de frågor som vart denna mannen tog på henne någonstans, hur långt in i skogen de gick och vilken ställning de hade under själva händelsen.

Sara Landström, barnförhör expert säger att Sofie får ta ansvar för detta som har hänt och att det förväntas av henne att hon borde förstått att hon inte skulle få tjack (amfetamin) gratis utan att hon skulle betala med sin kropp.

Sofie fick känslan av att poliserna som förhörde henne inte trodde på de hon sa. Hon började tveka på om hon hade tagit rätt beslut om att berätta vad som hänt och hon började tveka på sig själv. Efter många förhör med Sofie ville hon till slut bara ta tillbaka sin anmälan och inte tänka på det mer.

Hon började skära sig igen.

Samma morgon som rättegången mot den 42-åriga mannen skulle hållas går Sofie in på toaletten och hänger sig själv. Hennes storasyster Nadia hittar henne och ringer styvmamman Maryan och skriker ut i telefonen att Sofie e död. När åklagaren som skulle hålla i rättegången får reda på vad som hänt beslutar han att lägga ner åtalet mot 42-åringen.

En av Sofies kompisars mamma hörde vad som hänt på radion och blev alldeles chockad, arg och ledsen. Hon fick iden på att göra en namninsamling för att visa att åklagaren gjorde fel. Namninsamlingen fick över 9000 underskrifter.

Åtalet togs upp igen och nu var det Sofies nära vän Hanna som var vittne. Mannen dömdes till 1 år och 4 månaders fängelse för att ha utnyttjat Sofie sexuellt.  

Jag tycker att denna dokumentären var jättebra. Man fick höra vad Sofie sa själv och hur hon upplevde det samtidigt som man fick höra hur andra såg på det.

Terrordåden i Paris

Jag har lyssnat på P3:s dokumentär Terrordåden i Paris.

Det var fredag kväll, den 13 november 2016, när alla var ute på Paris gator för att fira att det var helg. Det vimlade av folk. Människor satt på olika uteserveringar och åt, skrattade och hade kul. Vissa satt på fotbollsstadion för att kolla på Tyskland-Frankrike. Frankrike skulle nämligen vara värdnation för EM i herrfotboll framåt sommaren. Man festade, och det var liv överallt.

Det var då det började. Det värsta som hänt Frankrike sedan 1900-talet. Kl 21.00 hördes en explosion. Folket i arenan tittade förvirrat på varandra, ingen förstod riktigt vad som hade hänt. Louie Bernard, som var en av de många åskådarna, trodde att det var fotbollshuliganer som höll på utanför, även fast det var en vänskapsmatch. Man fortsatte spela, tills ännu en explosion hördes. Louie sa också att man inte fick gå ut under pausen, alla skulle sitta på sina platser. Ingen förstod fortfarande vad som hade hänt. Nu smäller det en tredje gång. Och det var nu man började få panik. Det kom ut att det skett en skottlossning.

I ren panik, flydde man ut ur arenan. Människorna köade, knuffades och trängde sig fram. När man väl kommit ut, och samlade sig, var det plötsligt någon som skrek: Lägg er ner! Folkmassan la sig genast ner på marken tills det skreks: Alla in i arenan! Man ställde sig upp och rusade in igen och dörrarna låstes.

Andrea och hennes vänner, var på en shoppingweekend i Paris och satt och åt på en restaurang när det kördes upp en svart van mot ett gathörn. Den rullade sakta upp på gatan tills vindrutorna vevades ner och svart maskerade män började skjuta på folket. Personer föll, och 15 människor dog. Restaurangen där Andrea och hennes vänner satt och åt på, tömdes på folk. Vad var det som lät? Alla fransmän samlades i klungor ute på gatan och hade förvirrade miner som spred sig över deras ansikten. 

 “ De tittade ner i sina mobiler “, sa Andrea, som intervjuats.

Hon säger också att hon frågade en man vad som hänt och att han svarade att det skett en skottlossning bara 100 meter ifrån där de stod just nu. Kompisarna väljer att gå raka vägen hem men när de är runt Bastiljen är det fullt av polisbilar. Det visade sig att de är i centrum av alla skottlossningar som hänt där strax innan.

Inte långt ifrån Bastiljen, finns det en konserthus där det uppträder artister då och då. Just den kvällen, var det en grupp som skulle uppträda. Lokalen var fullproppad av människor som spänt väntade på att se artisterna. Då var det alltså ingen som märkte att maskerade män kom in och gav ifrån ett skott. Man trodde att det var något av effekterna, men efter ännu ett skott förstod man att det sker en skottlossning. Folkmassan kastades mot golvet men många träffades. Folk som överlevde, intervjuades, och sa att det inte gick att beskriva hur hemskt det var. Det låg blödande människor på golvet, som kämpade för livet, och personer som förgäves försökte rädda dem. Vissa personer låg redan döda. Denna konserten som man länge hade sett fram emot, hade nu förvandlats till ett blodbad. Inne i konserthuset var det kaos. Gärningsmännen slutade inte att skjuta med sina automatvapen, och allt fler blev träffade. Människorna gömde sig i vrår i huset medans gärningsmännen gick runt i byggnaden och jagade efter fler personer.

Daniel Seli, som bodde inte alls långt därifrån, fick händelsen med på film. Det han filmade från sin balkong visar hur livrädda människor hoppar ut genom fönster och dörrar i ren panik. Man hör skrik och rop från konserthuset. Gärningsmännen hade tagit människorna som gisslan.

20 minuter efter midnatt, kommer polisen. De flesta av gärningsmännen skjuts, medans andra av dem flyr.

Nu är allt stilla. Många livlösa kroppar ligger på golvet, och polisen letar efter folk som överlevt. Om det finns någon som överlevt. Polisen hittade flera skakande människor i skrymslen och vrår. Det fanns till och men några som hade lagt sig bland de döda för att låtsas att de själva var döda. Människorna som överlevde trodde först inte att det ens var polisen som sa att de kunde komma ut igen, utan trodde att det var något knep från gärningsmännen. 120 människor hade mist livet i denna händelse.  

Några timmar efter attackerna, stängdes Frankrikes gränser. Ingen kunde längre komma in eller ut i landet. Nu hade det än så länge skett tre explosioner och 6 skottlossningar med automatvapen. Det hade också inträffat sex olika attacker runt omkring i Paris. Sammanlagt hade ungefär 130 människor dött, och 100 människor hade allvarliga skador, däribland 80 med livshotande skador.

Fredagskvällen hade varit en skräckfylld kväll för fransmännen. Händelsen på det sättet som hände i Paris hade aldrig hänt i Europa förut och alla länderna var villiga att hjälpa Frankrike.

Nu efterlyses 28 årige Abdel Hamid över hela världen. Han sägs vara hjärnan till dådet. Han hade växt upp i Bryssel, med ursprung från Marocko. Man sökte också efter gärningsmän som hjälpt till. Tre dagar efter terrordådet skjuter polisen tre misstänkta, och en av de var Abdel Hamid.

Dagar gick, och man var fortfarande rädda om det skulle bli någon mer attack.
Några gärningsmän gick fortfarande lösa, och landet förbjöd stora folkmassor. Det går poliser på gator och torg, och det var inte alls ovanligt att man visiterade vem som helst, eller besökte en persons hem, helt utan att få rätt till det av domstolen. 4 månader efter attentatet grips Sala Ab Lishman, ännu en gärningsman till dådet.

Som sagt så skulle Frankrike vara värdnation i herrfotboll i juni. Man var rädda för om det skulle ske något mer terrordåd, så på plats fanns flera polisbilar och polishundar.

Den 10 juli tog EM slut, helt utan några nya dåd. Nu försvann poliserna, militärerna och bevakningen. Alla var glada, men glädjen varade inte länge. 14 juli var det Frankrikes nationaldag. Då kom det en körande lastbil i staden Nice som i full fart som körde över människor. Männen i bilen vevade ner rutorna och började skjuta på folket på gatan. Lastbilen slutade inte köra, utan körde på allt fler personer. Polisen kom därefter till platsen och gärningsmännen sköts eller greps.

Ett år efter terrordåden har restauranger och uteserveringar öppnat igen. Det är fullt liv utomhus, även fast händelsen från året därpå fortfarande finns långt ner i bakhuvudet. Konserthuset öppnar igen och nya artister uppträder. Detta hade varit Frankrikes värsta terrorattack sedan andra världskriget.

 

Denna dokumentären tyckte jag väldigt mycket om. Jag gillar att höra berättelser om brott, och dåd fast det är väldigt hemskt. Jag tycker att det är spännande och denna händelsen var extra speciell, då händelsen var så stor. Redaktören hade vinklat händelsen från både människors synvinkel och haft en grundläggande faktabas om vad som hände. På så sett, är dokumentären så sann som möjlig. Man får också höra upplevelsen från personerna som var med.

Några andra vinklar kan vara från personerna ute på landsbygden, hur de upplevde händelsen. De var inte med, men ändå kom det säkert som en chock för de att det har hänt en terrorattack i deras huvudstad. Ett annat exempel är från polisens synvinkel. Hur de tog detta, hur de reagerade när det första larmet kom och hur de var tvungna att komma på en snabb plan till hur de skulle så snabbt som möjligt kunna ta fast gärningsmän utan att många skadas.

Om jag skulle göra en dokumentär om någonting, så skulle det vara skjutningen i Las Vegas. Som jag sa, jag tycker att det är spännande att höra om attacker och sedan se vad polisen gjorde för insats mot attacken. Skjutningen i Las Vegas var ändå lite speciell, därför att en människa, som stod på det taket, kunde skapa så mycket förödelse.

Jennifer Gustavsson 8.1

Fallet Sofie

Dokumentären “fallet Sofie” handlar om en 14-årig tjej som var en glad och ganska tuff tjej. Hennes pappa dog av överdos när hon var tolv år. Hon var väldigt omtyckt utav många. 

Efter hans död så började Sofie skolka, hänga med äldre och röka. Hon blev en annan person. Hon började skära sig, för att dölja det hade hon långärmade tröjor på sig, även på sommaren. Tillslut tog socialen Sofie, hon skulle till Lövingstorp hvb hem. Hon skulle dit för att få hjälp, men det blev bara värre. Sofie har ända sedan hennes pappa dog varit rädd för att ta  droger. Men när hon kom till hvb hemmet fortsatte hon att skolka, röka, dricka alkohol och vara ute sent när hon egentligen inte får. Dom som jobbade på hemmet fick springa ut och jaga Sofie och hennes kompis eftersom dom inte fick vara ute. Sofie och hennes kompis började hänga men mycket äldre män som är drogmissbrukare. En av männen var 42 år gammal och har tidigare blivit tagen för mer än 10 brott. Han var väldigt farlig att umgås med för att han gick runt men en yxa och kniv, han kunde bli arg på ingenting och börja skrika på en och ibland slå en. Dom började träffas oftare, samtidigt började dom som jobbar på hvb hemmet fundera på om hon är på rätt ställe eller om hon ska behöva förflyttas. När den 42-årige och Sofie sitter bakom Sofies skola så börjar mannen tafsa på Sofie och hon sa nej, han började bli aggressiv och höll fast Sofie så hon slutade med att säga nej . Efter tiden som gick hade han våldtagit henne ett antal gånger. Sofie börjar skära sig djupare och har ett antal gånger försökt ta självmord. Sofie hade en kompis som också bodde på hemmet, hon heter Natasha men hon skulle flytta.

Sofie fortsatte träffa den 42-årige mannen och hon tog mer droger.

En ny tjej som heter Veronica flyttar in i hvb hemmet. Hon och Sofie blir snabbt vänner, men Veronica ser hur mannen beter sig mot Sofie.

Eftersom Sofie inte får bo hemma hos sin mamma på ett tag så vågar hon inte berätta om drogerna och den 42-årige mannen, då riskerar hon att aldrig får bo hos hennes mamma igen.

En dag sitter två poliser utanför den 42-årige mannens hus och väntar i ungefär en timme innan Sofie och hennes kompis kommer ut ur huset. Sofie och hennes kompis verkade narkotikapåverkade, eftersom Sofies kompis var över arton togs hon till polishuset men Sofie var under femton så poliserna skjutsade hem henne.

Sofie har inte träffat hennes familj på ett tag så hennes låtsasmamma(Mariam) ber hennes son att hälsa på Sofie. Dom var inte så jättenära men han åkte dit. När han kommer dit dår han in i Sofies rum och ser hennes djupa sår, han blir ganska orolig.

Efter ett tag märker han att personalen inte riktigt bryr sig om barnen som bor där.

Senare den kvällen fick Sofie åka till akuten på grund av hennes djupa sår. Mariam kom till akuten men Sofie berättar fortfarande inte om drogerna och den 42-årige mannen.

I juni 2008 har Sofie bott i hvb hemmet i ett år. Hon skär sig djupare och värre. De senaste halvåret har den 42-årige mannen utnyttjat Sofie sexuellt. Hemmet kunde inte erbjuda så mycket mer men skolan gick bara lite bättre för Sofie. Efter midsommar fick Sofie flytta hem till sin mamma igen. Hon träffade då en kompis som hette Emelie, dom blev också jättenära väldigt snabbt.

En kväll när Sofie och Emelie var ute och festade så blev dom för fulla så polisen hämtade och körde hem dom. Då berättade Sofie om drogerna och den 42-årige mannen som sexuellt utnyttjade henne.

Sofie måste bestämma om hon ska anmäla brottet eller inte, under tiden hade det blivit höst och skolan hade börjat. Tillslut gjorde Sofie en anmälan och i december 2008 så förhördes Sofie om brottet hon anmält till polisen. I förhören sa hon att hon va med honom för att hon inte mådde bra och ville ha drogerna, hon var rädd för honom. Sofie började må bra, på sommaren slutade hon skära sig och mådde inte dåligt. Hon mådde bra tills efter hösten, då började hon skära sig igen och må dåligt.

Två kvällar innan domstolen så skulle Emelie och en killkompis till henne ut, dom ville att Sofie skulle hänga med men hon sa nej. Sofie var med en annan kompis, när dom skulle sova låtsades Sofie sova, hon låg vaken hela natten.

Dagen efter får Mariam ett samtal från Sofies syster, hon skriker att Sofie är död. Sofie hade hängt sig själv dagen innan domstolen och det var hennes syster som hittade henne.

På Sofies minnesstund kom många människor, även dom som inte kände Sofie. Men under minnesstunden kom ett besked som fick många att protestera. Den 42-årige mannen som våldtagit Sofie hade släppts fri.Åklagaren bestämde att det inte skulle vara någon dom till detta brott eftersom Sofie var död. Folk spred Sofies upplevelse och tillslut samlades en stor grupp för att protestera. Veronicas mamma blir så arg så att hon gick in på namninsamling och skrev om Sofies upplevelser och att åklagarens val var fel, detta väckte stor uppmärksamhet runt om i Sverige. Men det blev ändå ingen skillnad. Mannen blev dömd för övergrepp på Sofies kompis, han fick ett år och fyra månaders fängelse.

Författaren har vinklat händelsen utifrån Sofies familj och vänner. T.ex så när dom intervjuade folk så var det nästan bara Sofies kompisar och familj, dom intervjuade inte dom äldre männen som kanske hade en annan synvinkel på det hela.

Jag tyckte att dokumentären var väldigt bra för att dom berättade väldigt  detaljerat och fick en att bli intresserad och fortsätta lyssna. Eftersom att man fick höra förhören med Sofie och veta hur hon hade det så fastnade man lite för den, jag kunde inte sluta lyssna och bara för att dom förklarade så detaljerat och bra så kunde jag se lite bilder i mitt huvud om hur det kunde ha sett ut.

Man skulle kunna vinkla händelsen genom att intervjua mer människor t.ex dom som jobbade på hvb hemmet och de äldre männen som Sofie hängde med. Dom kanske hade en annan synvinkel på allt och visste kanske lite mer om den 42-årige mannen.

Jag skulle nog dokumentera om terrordådet i Las Vegas eftersom det var en väldigt stor händelse eftersom över 50 personer dog och över 500 var skadade. Enligt mig har denna händelsen inte fått så jättestor uppmärksamhet, med tanke på hur många som dog och skadades så borde den fått lite mer uppmärksamhet. Det händer ganska många terrordåd just nu men den jag helst skulle göra en dokumentär om är terrordådet i Las Vegas.

Dokumentär, diskoteksbranden i göteborg

Dokumentär

Diskoteksbranden i Göteborg.

Dokumentären om diskoteksbranden i göteborg handlar om när en byggnad på hisingen i göteborg började brinna och tog livet av 63 människor. Det var några kompisar som hade ordnat fester många gånger innan, som tänkte att det ville ha festen i en större lokal så att flera människor skulle kunna komma. De ordnade festen och ryktet spred sig snabbt. Totalt 400 människor kom på festen, fastän att bara 150 människor fick vistas i lokalen. De dansade och sjöng i det trånga varma rummet. Några killar gick in på festen och de gick till trapphuset i byggnaden där det stod stolar. Under stolarna låg papper och gammalt skräp. En av killarna tände eld på stolarna och på pappret som låg under stolarna. De lämnade sedan byggnaden och hade inte en tanke på vad som skulle hända. De tänkte att stolarna skulle brinna upp och ingenting mer. Människorna på festen hade det bra och hade ingen aning om vad det snart skulle vara med om. Två tjejer satt i ett separat litet rum och kände att det började lukta rök. De sa till dj.en och han började kolla om det var något som inte stämde. Han ropade ut i mikrofonen att det brinner och att alla skulle gå ut ur lokalen lugnt och försiktigt. Vissa gick och hämtade sina jackor för att sedan gå ut men de gick långsamt och trodde inte att det var på allvar. De flesta trodde att han skojade och fortsatte att dansa. Dj:en skulle öppna en dörr för att fler människor skulle kunna gå ut. Han tog i handtaget och brände sig. Handtaget var kokhett och dörren var varm. Det brann på riktigt. Fler och fler människor började inse att dom borde komma ut därifrån. Dörröppningarna var trånga och det var svårt att komma ut. 400 människor skulle ut samtidigt. En kille öppnade en dörr för att ta sig ut. Ut ur den kom ett tjockt svart rökmoln in i rummet och människorna i lokalen fick svårt att andas. Brandmän beskriver det oftast som en ljudlös bomb. En överantändning slog ut och elden spred sig oerhört snabbt. Paniken slog människorna och alla skulle ut. Människor fastnade i dörröppningen, dom knuffades, de sprang över varandra, folk blev ihjältrampade och kvävda av röken. Det fanns ett litet rum där ett stort gäng ungdomar hade stängt in sig för att ringa till brandkåren och vänta ut branden. Efter branden hittades 26 ungdomar döda i samma rum liggandes i en hög. De var inte brännskadade utan de hade kvävts av gasen. Flera människor låg döda på golvet men de som var kvar var tvungna att springa över dom. Brandkårer, ambulanser och poliser kom till byggnaden. Fönstren var upp till 2-3 meter ovanför golvet, vilket gjorde det nästan omöjligt att komma upp till. Men när brandkåren kom dit såg de flera ungdomar hoppa ut genom fönstren med 5 meter ner till marken. Brandkåren ställde stegar mot väggen och klättrade in genom fönstren. Det var så tjockt med människor i lokalen och i dörröppningarna att brandmännen fick riva ut människor ur både dörrar och fönstren. Både döda, levande och skadade. De som levde fick hjälpa till att bära ut så många döda och skadade människor som möjligt ur byggnaden. 63 människor miste livet i branden. Brandmännen räddade många människor, både skadade och levande. De 4 unga killarna som orsakade branden dömdes till 25 års fängelse. Diskoteksbranden i göteborg kom sedan att kallas den största brandkatastrofen i modern tid.

Författaren/redaktören har vinklat dokumentären mot några av dom överlevande. Men också mot anhöriga till dom som miste livet. Författaren/redaktören har också vinklat dokumentären mot brandmännen som var med.

Jag tycker att dokumentären var jätte hemsk men samtidigt väldigt bra. Jag tyckte att den var väldigt bra eftersom man fick höra berättelser från några utav dom överlevande och från brandmännen.

Man skulle kunnat ha vinklat dokumentären mot fler av dom överlevande. Men egentligen tycker jag inte att man hade kunnat vinkla dokumentären på ett annat eller ett bättre sätt.

Om jag skulle dokumentera om någon händelse så vet jag inte vad jag skulle dokumentera om.  

 

Mordet på Tupac Amaru Shakur

Denna dokumentär handlar om Tupac Shakur. Hans artistnamn var Tupac och makaveli.  Tupac var på en boxningsmatch 13 september 1996 i The strip och kollade på sin vän Mike Tyson som knockade sin motståndare innan 2 minuter. Tupac var på väg från boxningsmatchen i en svart BMW och väntade vid stoppljusen. Han skulle till sitt inspelningsrum med en av sina vänner men plötsligt dök en vit Cadillac upp och det var 9 skott sen var fönsterrutorna kraschade och Tupac och Suge var död. Poliserna som fick in samtalet den natten trodde det bara var ett skämt men dom var ju tvugna att kolla upp det ifall att. När dom väl kom  fram var det flera tusen folk på vägen och omringade en bil där Tupac och suge satt i bilen döda.

 

Sean Combs ”Puffy” beställde mordet på Tupac Shakur och att han hyrde in Southside Crips-gänget för att utföra mordet. Puffy lovade Keffe D, Orlando, Baby Lane och Zip en miljon dollar om de mördade Suge och Tupac och För att slippa 25 år i fängelse så ska Keffe d berätta vad som egentligen hände i Las vegas och det blev Orlando Anderson som lossade skotten.

 

Varför mördarna ville ha dom död var för att han inte var som alla andra vanliga rappare utan han sjöng mer om ghettot och sitt gangster liv och om man framkallar sig själv som gangster så kan man bli dödad av en. Det var just detta som hände, han var med i ett gäng som kallade sig Death row och ett annat som kallade sig

 

Tupac är en av de mest framgångsrika människor genom tiderna och han har sålt över 100 miljoner album. Hans senaste singel sålde platina fem gånger. Han sjöng mer inflytelserikt och med känsla och sjöng väldigt mycket om sitt liv, rasism och ghettot. Men han tog även rader från många andra rappare men även fast det inte var hans rader så sjöng han de som om det vore hans och levde till de. Han var 13 år när han samarbetade första gången med en annan rappare och han tog redan där rader från han och gjorde till hans egna. Hans första artist kompanjon kallades Big Syke och en av de första rader han tog från honom handlade om Big syke’s tatuering, om en av Big Syke’s barndomsvänner och det tog han och rappade om. När Tupac rappade om dom lät det som om han verkligen levde upp till det. Big Syke heter egentligen Tyruss Gerald Himes och dog vid 48 år.

 

Tupacs mamma Afeni Shakur är medlem i en sak som kallas svarta pantrarna. Svarta pantrarna var en amerikansk socialistisk organisation som arbetade för afroamerikaners rättigheter och minska diskrimineringen av svarta. Afeni satt inne precis innan Tupac föddes så han skämtade om att han redan som embryo satt inne. Hennes uppfostran och bakgrund till Tupac gjorde att han politiskt slagkraftig i många låtar t.ex. Keep Ya Head Up som framför och försvarar kvinnors rätt.

 

Tupac hamnade också i fängelse, som 23 åring. Hans skivbolag har tröttnat på honom, han har spottat på reportrar om han inte gillat deras frågor, kört igång ett ursinnigt krig mot östkust rapparen Biggie Juke och skjutit mot poliser. Han har framkallats som en väldigt humör svängande artist som när han är glad då är han jätte trevlig rolig och snäll men när han väl är arg då kan han vara väldigt tyken, kaxig och även kriminell. Så nu vägrar skivbolaget att betala borgen för att Tupac ska kunna komma ut ur fängelset men då kommer Suge Knight en välkänd skivbolagsdirektör som är en av representanterna till det välkända amerikanska gänget Bloods och erbjuder han att betala borgen om han gick med dom och hjälpte dom i de våldsamma kriget mellan Bloods och Crips i Compton.

 

Dokumentären är vinklad från väldigt olika perspektiv. Dom har med från polisen och larmcentralens perspektiv, andra från Tupacs gäng, Tupacs nära vänner, hans skivbolag och ett av hans gamla gäng, reportrar och några av dom som såg det hända. Jag tycker denna dokumentären är väldigt bra eftersom jag själv lyssnat alla hans låtar och album och sett hans filmer så det är ju intresse i detta så då blir detta mycket roligare och då är det lättare att koncentrera sig och väldigt roligt när det är något man kan mycket om och har intresse för. Sen tyckte jag även själva handlingen var väldigt bra.

 

Jag tycker dom har fått med det mesta vinklar så det hade nog inte blivit bättre och om jag skulle dokumentera om något så hade jag nog valt en dokumentär om kriget mellan Bloods och Crips för jag kan lite om det och det är också något jag hade tyckt vore kul o sedan är det ganska händelse fullt och innehåller väldigt många folk och objektiv.