En stark tia!

Titel: Röd drottning

Författare: Victoria Aveyard

Mare föddes i en värld som inte var uppdelad efter kön, ras eller religion, utan efter blod. De silverblodiga, såsom kungen och drottningen, var de som styrde över landet och hade all makt. De levde i stora byar med dyra och utsmyckade hus och hade all rikedom man kunde önska sig. För de röda var det raka motsatsen. De flesta levde som slavar, soldater eller arbetare. Men förutom skillnaden på blodet var det enda som skiljde de två åt att de silvriga hade speciella krafter. De kunde kontrollera folks minnen, skapa eld eller spruta iväg vatten o.s.v. En sak som de båda hade gemensamt var att de hatade varandra, och de var inte rädda för att visa det.                                                              Mare och hennes familj hörde till den röda delen av folket. De bodde i ett litet hus där de alla fick knö ihop sig för att få plats. Precis som alla andra röda hade Mares familj nästan inga pengar. Därför jobbade Mare som en ficktjuv för att försöka samla ihop lite pengar för att försörja sin familj. Mares tre andra bröder var alla ute i kriget, precis som alla andra röda som hade fyllt arton år och ännu inte hade ett jobb. Detta skulle också bli fallet för Mare och hennes bästa vän Kilorn. När de fyllde arton skulle de få ge sig ut i kriget och riskera deras liv bara för att silvrarna ville det. Men under ett dygn förändrades Mares liv totalt. En kväll träffade hon en ung man utanför en bar i hennes by, Pålträsk. Morgonen därpå stormade soldater in i hennes hus och tog med henne till det kungliga palatset. Där blev hon erbjuden ett jobb som tjänare som hon självklart tackade ja till. Men under denna dagen inträffade något som ingen trodde var möjligt, Mare upptäckte att hon, en röd flicka, också hade speciella krafter. Det var väl bara möjligt för silvrar att ha sådana superkrafter? Detta gjorde att hon blev erbjuden ett mycket större jobb än en tjänare, hon skulle bli den framtida prinsessan. En prinsessa med rött blod.

Mare är fokuset i denna boken. Den handlar om hennes liv och hur hon kämpar sig igenom sin nya tid som prinsessa men också om hur hon gör planer med blodsvärnet (en terroristorganisation mot silvrar). Boken är också berättad ur hennes perspektiv och man får läsa vad hon tänker och känner. Mare är inte den “typiska tjejen”. När många tänker på tjejer får de en bild av en tjej med långt hår, smink och en blommig klänning. Mare är raka motsatsen mot denna bilden. Hon bryr sig inte om smink och vill verkligen inte ha på sig klänningar. Mare är mer av en tuff tjej som inte har något emot att säga vad hon tycker. När hon kommer till palatset kämpar hon mot vakterna när de försöker låsa in henne och när kungen pratar med henne så får han veta exakt vad hon har att säga. Även om det är hennes kung och han är överlägsen över henne för att hon är röd så är hon inte rädd. Hon tänker inte låta honom prata om hennes ras som om att de var hundar. Mare är inte heller rädd att ge sig in på ett äventyr. När Mare får reda på att hennes bror var en medlem i blodsvärnet tvekade hon inte på att hon skulle göra likadant. Hon gick på alla möten med blodsvärnet och planerade attackerna utan tvekan. Men också när hon fick reda på att hennes bästa vän, Kilorn, skulle behöva ge sig av till kriget bestämde hon sig för att hitta en lösning ur det. Hon kontaktade sin vän som var villig att smuggla de två till en annan stad. Även då var hon villig att göra vad som krävdes och tvekade inte en sekund. Detta gör henne också till en viljestark tjej. Hon kämpade alltid för vad hon tyckte. Hade hon bestämt sig för att göra något så gjorde hon det till 100 procent. Men hon var också väldigt modig, det var hon nästan tvungen att vara. Hon hade levt hela sitt liv i fattigdom. Hon hade aldrig ätit en stor middag eller haft på sig dyra smycken och kläder. Helt plötsligt skulle hon spendera sina dagar med landets mest kraftfulla människor och uppföra sig på ett sätt hon aldrig vetat. Men störst av allt var hon tvungen att låtsas vara någon som hon egentligen inte var. Dagen in och dagen ut skulle hon hålla sig till en berättelse som hon hatade, för att hon visste att hon var röd medans världen trodde att hon var en silver.

Cal är kungens son, kungens älskade son. Cal skulle bli den näste kungen. Cal ville göra många förändringar och detta hade han möjligheter till när han skulle bli kung. Men han vågade inte stå upp för vad han tyckte för att han var rädd att hans far skulle bli besviken. Cal hade alltid varit sin fars favoritbarn och han hade alltid gjort som han blev tillsagd, därför var han rädd att göra något som han själv ville för att han var orolig att sin far skulle bli arg. Man kan tro att Cal är modig men han har sina svagheter. Han vågade t.ex inte göra något annat än vad hans far sade, han var rädd att omvärlden skulle tycka han var feg och därför bestämde han sig för att studera hårt för att sedan försöka vinna krigen, han var rädd att förlora. Cal var modig för att han inte visade att han var rädd utan han genomförde uppgifter utan att verka nervös. Han fick folk att tro att allt var okej när saker inte var det. Cal var också omtänksam för att han ville alltid alla väl, speciellt Mare.

Maven är Cals lillebror och Mares blivande make. Under hela sitt liv hade Maven levt i sin brors skugga för att han skulle bara bli en prins, inte en kung. Maven var en smart kille men det såg inte hans far för att han var för upptagen att titta på Cal. I boken var Maven till början självisk för att han trodde att han var den ända som hade problem och tänkte inte på att det fanns andra som hade det ännu svårare än honom. Men sedan började han förstå sig på Mare och de började prata med varandra mer och mer, de skulle ju faktiskt gifta sig en dag. Man tror att Maven är en söt och snäll kille men han gömmer mycket, och han är väldigt bra på att dölja det. I slutet av boken får man reda på att allt han har gjort har varit på låtsas och han blir tvungen att se sin bror göra hemska saker men han gör ingenting åt det. I boken börjar Mare och Maven utveckla känslor för varandra men Maven säger att allt bara var på låtsas och enligt planen. Detta tror inte jag på för att när Mare ber honom om hjälp märker man att han tvekar och faktiskt funderar en kort sekund om han faktiskt borde hjälpa henne. Maven visar två sidor av sig i boken, en är en snäll och omtänksam person som vill folk deras bästa medans den andra personen är en kall och ondskefull utan rättvisa. Det visar sig sedan att det är den elaka bilden som stämmer in på honom.

Boken utspelar sig i en liten röd by där Mare bor som kallas för Pålträsk. Men den störtsa delen av boken utspelar sig hos det kungliga palatset i staden Archeon där nu både Mare, Cal och Maven bor. När författaren beskriver pålträsk beskriver hon det som en liten by som alltid kryllar av människor. Just vid denna tiden av året när det är varmt och skönt är det extra mycket folk ute på gatorna och det pågår också marknader i stan som lockar människorna. När Mare tvingas flytta till palatset och den nya staden av silvrar märker hon en stor skillnad. Här är det mycket tystare och gatorna är inte fyllda med lika mycket folk. Hon behöver inte vara orolig för att trängas eller bli knuffad för här går alla lungt och sansat. Denna boken är utspelad i en tid långt ifrån våran. Det finns annan teknologik än vad den vi är vana vid och flera ideer som liknar de vi har idag fast ännu mer utvecklade. Det finns byggnader som rör på sig och ändrar form och stora skärmar och kameror som vi har idag. I boken utges det inte en speciell tidsperiod men boken utspelar sig inte från förr i tiden får att då hade man inte tv skärmar, kameror eller bilar och motorcyklar. Förr så var det omöjligt att bygga sådana byggnader som beskrivs i boken, flera meter höga med stora marmorpelare och glansigt glas. Boken är inte heller utspelad i den tidsperioden som vi lever i idag för att vi kan inte bygga stora byggnader som rör på sig eller ändrar form. Vi använder oss inte heller av den teknologiken som beskrivs i boken.
Men en del utav boken fick mig dock att fundera över detta. Människorna i boken använder sig av dödsstraff som avrättningar och andra smärtsamma metoder. Detta är idag olagligt i de största delarna i världen, bortsett från t.ex få delar i Amerika där man kan få dödsstraff för sitt brott. Men förr i tiden brukade man avrätta människor som hade blivit dödsdömda. På detta sättet är boken gammeldax. I boken finns det likheter med händelser från våran vardag. Det finns en organisation som styrs av röda som kallas för blodsvärnet. De tycker inte att de behandlar rätt utav silvrar och planerar därför terrordåd mot dem. Dessa terrordåden var riktade mot silvrarna och flera av dem dog. I detta ser jag likheter mellan dagens terrordåd av IS. De riktar ofta deras terrordåd mot muslimer och svarta människor för att de anser att de är överlägsna över dem och att de har mindre rättigheter än de själva. Under dessa terrordåd har flera människor dött och de blir allt vanligare. I boken handlar det om två olika samhällsklasser, röda och silvriga. Detta tycker jag är likt så som vita och svarta människor brukade behandla varandra. Förr så var oftast de vita människorna överlägsna och behandlade svarta människor väldigt illa. De med svart hy arbetade ofta som slavar och tjänare, precis som de röda i boken. Än idag händer det att svarta människor behandlas på ett respektlöst sätt. När jag läste om detta så blev jag både lite arg och frustrerad för att jag visste att människor faktiskt behandlas på ett så dåligt sätt i verkligheten.

Delar av denna boken är trovärdiga medans vissa delar inte är det. Krafterna som vissa människor har finns bara i böcker och filmer, inte i verkligheten. Dessa förmågorna var det enda i boken som inte var så trovärdigt. Eftersom att boken är utspelad i en annan tid än den vi lever i är det vårt att veta om innehållet är troligt eller inte. Ingen vet till 100% hur framtiden kommer se ut. Kanske ser den ut så som jorden beskrivs i boken eller så ser det ut på ett totalt annat sätt. Idag har vi kunskaper och möjligheter till att tillverka fantastiska saker som bilar, telefoner, flygplan osv. I boken finns det byggnader som kan ändra skepnad, och vem vet kanske kommer det vara möjligt i framtiden? Mycket i boken stämmer dock överens med dagsläget. Det finns fattiga och rika människor, såsom de silvriga som hade mycket pengar och makt och som de röda som var fattiga. Det finns också vissa områden och städer i världen som är fattiga, detta liknar de röda byarna i boken där människorna fick jobba hårt för att kunna försörja sig. I många länder har man genom tiderna haft olika kungafamiljer precis som i boken. Men historien i boken är lite för komplicerad och omänsklig för att vara sann. Dock tror jag att författaren har hämtat inslag i boken från verkliga händelser och platser.

I boken fanns det flera moment som hade stor betydelse för handlingen i boken. Om inte Mare hade träffat Cal (framtida kungen) så hade hon aldrig fått uppleva det galna livet som hon fick. Hon hade aldrig fått reda på att hon hade speciella krafter istället skulle hon ha skickats iväg till kriget. Hon hade inte fått möjligheten till att träffa landets mäktigaste människor och hon hade inte heller haft en så stor chans att göra stora planer med blodsärnet. Hela boken hade haft en helt annan handling om inte just detta ögonblicket hade skett. Om hon sedan inte hade ramlat ner på en elektrisk sköld i mitten av en fullsatt arena hade hon inte fått reda på att hon hade krafter. Just denna händelsen gjorde att kungafamiljen var tvungna att ta in henne för att man hade ingen aning att röda människor också hade förmågan att ha sådana krafter. Detta gjorde att hon fick en plats i kungafamiljen som prinsens framtida drottning. Med dessa krafter hade hon stor makt, för att hon var speciell. Denna kraften öppnade nya dörrar för henne och blodsvärnet. Nu kunde hon kontrollera kameror, lampor och all annan elektricitet vilket gjorde att de kunde utföra terrordåden utan att bli sedda. Hade inte detta hänt hade inte de kunnat utföra dåden i sådan stor skala och det hade varit mycket svårare att smyga ut för att alla kameror hade sett henne.                                                                                                                  Det bästa momentet var slutet. Där fick man svaret på alla sina frågor, som t.ex vad hände med Mares bror? I boken stod det att han hade ablivit avrättas men all annan information saknades. I slutet av boken fick Mare träffa sin bror och veta att han faktiskt levde. Detta var ett ganska känslofyllt ögonblick för att Mare blev helt förtvivlad när hon trodde att hennes bror hade gått bort. Självklart så blev hon jätteglad när hon fick träffa sin bror och man kunde inte annat än att le när man läste denna biten.

Det var spännande igenom hela boken men i slutet höjdes spänningen till en annan nivå. Då fick boken en helt ny betydelse för att man fick veta att allt som Maven gjort var bara en ond plan som hans mamma kommit på. Då blev man lite besviken eftersom man trodde på allt han sagt och byggde upp honom som en jättesnäll person i huvudet. Då ändrades bilden totalt och man blev väldigt arg och frustrerad på honom. I slutet hände oväntade saker och folks liv stod på spel, detta gjorde det omöjligt för en att lägga ifrån sig boken. Man kände sig nästan tvungen att fortsätta läsa för att man så gärna ville veta vad som skulle ske.

Den här boken har en perfekt blandning av drama, action och lite romantik. När jag läste boken var det svårt att lägga ifrån mig den för att det var så spännande. Därför gick det ganska snabbt för mig att läsa ut boken eftersom att man var tvungen att fortsätta läsa. Författaren har också skrivit boken på ett intressant sätt som gjorde att läsningen flöt på. Hon använde förståeliga ord som gjorde att man inte behövde stanna upp och fundera ut var det kan betyda. När jag läste boken var det nästan som jag befann mig i min egna lilla värld. Det enda som kunde hindra mig från att komma in i världen var om det fanns ljud runt om mig. När folk pratar och skramlar blir det svårt för mig att koncentrera mig med läsningen. Det kan då hända att jag måste läsa en sida två gånger för att verkligen förstå vad som skedde på den sidan. Jag läser som bäst när jag sitter ensam och allting är tyst. Även om denna boken inte innehöll så många svåra ord så var det ganska mycket text. Därför tycker jag att boken är lämplig för både tjejer och killar mellan åldern 13 och 18. Men jag tror att många över arton år skulle tycka att denna boken var bra också för att den var så himla spännande. Vissa böcker är mest riktade åt antingen tjejer eller killar. Denna boken hade inte en tydlig riktning åt ett visst kön. Jag tror att både killar och tjejer hade tyckt om att läsa denna boken. Men boken är berättad ur Mares perspektiv (som är en tjej) och därför tjejer kanske tycker att boken är roligare att läsa för att de känner igen sig mer än killarna gör.

Boken var över mina förväntningar. När jag lånade den var jag inte säker på om jag skulle gilla den för att jag brukar inte läsa böcker med action och absolut inga böcker som innehåller “supernatural” händelser. I denna boken spelade det ingen roll att karaktärerna hade speciella övernaturliga krafter för att allt annat var så verkligt och stämde in med våran egna värld. Det fanns till och med delar i boken som fick mig att känna igen mig själv. När Mare fick reda på att hon inte skulle få träffa sin familj på länge visste jag hur hon kände. Jag har släkt i England som jag älskar väldigt mycket, precis så som Mare älskade sin familj, och därför visste jag hur hon kände eftersom att jag inte får träffa dem så ofta som jag hade velat. I boken förlorar Mare också en nära familjemedlem och detta gjorde att jag började tänka på min farmor. Även om jag var liten när jag förlorade henne så vet jag fortfarande hur Mare kände när hon fick veta att hennes bror hade gått bort. Jag känner också igen mig i Mares och hennes bästa väns starka band för att jag har vänner som jag känner likadant för. Precis som Mare och Kilorn så har alla ibland svåra tider där man kanske bråkar, men man vet fortfarande att allting kommer att lösa sig. Bortsett från dess enstaka tillfällena så skrattar man tillsammans, gråter tillsammans och man finns alltid vid varandras sida.

Jag tror att bokens budskap är att ur dåliga situationer finns det oftast en väg ut, vissa människor har turen att få denna hjälpen men ibland är det också slumpen som avgör ens öde. Detta tror jag för att den kvällen då Mare råkade stöta på Cal (kronprinsen) så ändrades hela hennes liv. Hon hade levt ett fattigt liv men just denna sekunden gjorde att hon skulle få en mycket högre klass i samhället. Hon skulle få äta sig mätt och ha på sig hela kläder men också få ett rum helt för sig själv. Kvällen då hon träffade Cal var hennes liv inte toppen. Hon och hennes bästa vän skulle snart bli skickade ut i kriget, hon hade förstört hennes systers karriär och hon hade precis bråkat med både hennes föräldrar och bästa vännen. Vid detta ögonblicket trodde hon inte att hennes liv någonsin skulle bli bra igen. Men då blev Cal hennes väg ut, han såg till att Kilorn inte skulle bli skickad till kriget och att hennes familj skulle få tillräckligt med pengar för att klara sig. I slutet av boken låg både Mare och Cal i en risig situation där de riskerade att förlora deras liv. Till och med i denna situationen fanns det en väg ut, deras räddning var ren skicklighet och lite hjälp från vänner också.
Därför tror jag att författaren försöker säga att man inte ska ge upp för att det alltid finns en lösning av problemet.

Avslutningsvis så skulle jag vilja uppmana alla som har möjligheten att läsa denna boken att göra det. Detta var en utav de bästa böckerna jag läst och jag kan inte vänta på att få läsa del två för att fortsätta Mares äventyr.

En stark tia!

Emelia Skoglund.

Spring så fort du kan

                 

Boken som jag har läst heter spring så fort du kan och skrevs av Sofia Nordin.

 

Huvudpersonerna är Ante, Ella och Hedvig. Ella är ganska bestämd och bestämmer väldigt mycket, hon visar inte mycket känslor och är väldigt egoistisk. Hedvig som är Ellas syster är väldigt omtänksam och tänker på alla andra, Ella och Hedvig är väldigt olika i personligheten. Boken beskrev inte Ante så mycket men som  jag uppfattade honom så hade han inte så mycket muskler och var väldigt smal, han var inte så lång så jag antar att han inte har kommit in i puberteten än. Han är väldigt snäll och bryr sig om andra, han är väldigt feg så han vågar inte säga emot.

 

Boken handlar om att det har kommit en sjukdom (feber) som folk har dött av. Alla som har fått febern har dött. Antes mamma dör av febern och han måste sticka hemifrån för att inte bli smittad, han är hemlös och hungrig och letar efter någonstans att bo men han tror att han är den sista människan på jorden. Tills han träffar Hedvig och Ella, dom tar han hem till dom, ger han mat och kläder. Ante är jätteglad att han inte är den sista människan på jorden men han är ändå rädd att få febern. Det blir väldigt mycket drama i boken eftersom det är två tjejer och en kille och tjejerna får kanske lite känslor för Ante.

 

Jag tror att boken utspelar sig mellan år 2015-2017 för att i boken nämner dom att dom har mobiltelefoner och att dom har en laddare som laddas av solljus. Dom använder också ett väldigt modernt språk. Boken utspelar sig också i skogen, jag tror att det är i Stockholm men dom bor iallafall i skogen, jag märker det för att dom hugger ner träd, jagar kaniner att äta och dom nämner att dom bor i skogen.

 

Det jag tyckte var bra med boken var att det alltid hände någonting och att det var mycket detaljer i boken. Men det som jag tycker var dåligt var att den var ganska tråkig i början så jag ville nästan byta bok men sen blev den jättebra. Boken är lite sorglig när Ante berättar om när sin mamma dog av febern eftersom man vill inte förlora sina föräldrar.

Min helt egna åsikt om boken är att den var väldigt bra för att det var lite drama i den och det hände alltid någonting, jag tröttnade aldrig på att sluta läsa den efter ungefär sida 60.

Boken var rätt för mig eftersom det var ganska mycket drama och känslor till exempel när Ante får sin första kyss , men den var ganska spännande också.

 

Denna boken är en ungdomsbok eftersom den har mer unga uttryck och är nog mer intressant för ungdomar än för vuxna. Denna boken är nog inriktad till både killar och tjejer eftersom i boken fokuserar dom inte på tjejgrejer eller killgrejer eftersom dom kämpar för att överleva.

I boken är det Ante som berättar.Boken är uppbyggd så att det händer något hela tiden till exempel romantik så blev det mer och mer romantiskt.

Jag vet inte exakt vad budskapet är men enligt mig är det att man inte ska klaga på livet eftersom vissa har det mycket värre och svälter, men också att det finns lösningar på dom flesta problemen till exempel när dom behöver mat och lär sig att jaga.

Jag har inte haft några problem när jag har läst så det har gått väldigt bra.

Viktiga moment i boken är nog när Ante förlorade sin mamma eftersom han tänker väldigt mycket på henne och man får höra mycket hur det var för han när hon gick bort, det andra viktiga moment är när Ante förlorade sin flickvän eftersom när han till exempel får sin första kyss tänker han bara på henne och samma som hans mamma går mycket tankar till henne också.

Språket är inte svårt att förstå så jag hittade inget svårt ord.

Nattbuss 198

Boken som jag har läst heter “Nattbuss 198” författaren av denna boken heter Niklas Krog.

Det finns två huvudpersoner i boken, jag skulle beskriva huvudpersonerna som att de är ungefär 16 år och bor ute på landet. de heter Frida och Johan. Som jag uppfattade det så var de kompisar och går i samma skola. Boken utspelar sig runt 2000-tal.

Boken handlar om att Johan var ute och festade med sina kompisar på en krog. Han tycker inte om att festa men han tänkte att han kunde gå ut en gång.

Men när han skulle åka hem skulle han åka med Nattbuss 198, och på vägen mådde han väldigt illa och busschauffören skulle till att stanna men Johan kunde inte hålla sig så han spyr och bussen åker av vägen och bussen rullade ner i backen och så blev allt helt tyst.

jag tyckte att boken var spännande för att den var inte långtråkig.Boken var rätt för mig för att den var lättläst och det gick snabbt att läsa den.jag tyckte boken var bra för att den var väldigt lättläst och den var bra. min läsning tyckte jag gick bra för att det var inte så mycket text.

Jag var här

Boken jag har läst heter “Jag var här” och är skriven av författaren Gayle Forman.

Huvudpersonerna i boken är först och främst Cody, det är henne man får följa med i berättelsen. Cody bor med sin mamma Tricia i en liten lägenhet. Boken handlar tills största delen om Meg så hon är en av huvudpersonerna, det är Meg som har gått bort. Sen är Sam en stor del av boken. Han hjälper Cody i sökandet, efter den som hon tror orsakat Megs självmord.

 

Boken utspelar sig i USA i nutid och handlar om att Codys bästa kompis Meg precis tagit självmord, men Cody har ingen aning om varför. Och hon har heller aldrig märkt att Meg hade självmordstankar. Därför försöker hon få svar på varför det blev som det blev. Hon hittar krypterade filer i Megs dator som hon fått av hennes familj. Och frågar en av Megs college kompisar om han kan fixa tillbaka filerna.

Hon får då reda på en massa saker Meg hållit undan från henne och saker hon inte hade en aning om. Det leder till att hon träffar killen som Meg var förälskad i, innan hon begick självmord.

Jag tyckte det var väldigt spännande när hon fick reda på vad som fanns på datorn och när hon åkte för att träffa mannen som mejlat med Meg just innan hennes död, eftersom att man hade ingen aning om vad som skulle hända.

Boken tyckte jag var bra eftersom att det alltid hände någonting och det var många mysterium som Cody försökte lösa, författaren gjorde så att det blev roligt att fortsätta läsa och man ville inte sluta. Jag tycker att boken passade mig eftersom att jag gillar att läsa spännande böcker som är lite mysterium i, därför har min läsning fungerat bra.

Genren till boken är både romantik men även spänning. Och den är samtidigt sorglig.Det är ju lite romantik men det är mest spänning/mysterium, den var även rolig vid vissa ställen.

Boken är en ungdomsbok och både killar och tjejer kan läsa den. Eftersom att det är inte direkt något “tjejigt” eller ”killigt” problem i boken och jag tror att både  killar och tjejer  kan relatera till den.

Boken är i Codys perspektiv, och den är uppbyggd så att det blir mer spännande hela tiden. Och i slutet var det mest spännande.

Ett moment i boken som var viktig för handlingen är när Cody hittar Megs borttagna filer eftersom att utan det skulle man inte hänga med i vad Cody gjorde i boken.

Språket i boken är lätt att förstå, men när Cody mailar med en man som är en väldigt stor del av berättelsen så skriver han vissa citat och dom är det svårt att förstå.

Ett exempel på ett citat han skriver är “ att tro är att ta första steget redan innan man kan se hela trappan”

Bokens budskap är nog att man ska ta vara på den tiden man har med en person för man vet inte när det är sista gången man ser någon.I boken så är Cody ledsen över att hon inte funnits där för Meg och inte tagit vara på tiden hon haft med henne vid alla tillfällen. Boken visar också hur lätt det är att få tillbaka bilder/filer man raderat från datorn och även om man tagit bort det så finns det ändå kvar. 

Jag blev ledsen vid många tillfällen i boken eftersom att det handlade om en sorglig sak och man förstod verkligen hur Cody och alla personer i boken kände. Författaren har skrivit det så att det känns som att man är där och lever med dom.

Boken är trovärdig eftersom att allt som händer i boken kan ju hända i verkligheten. Jag relatera med enstaka saker i boken och jag förstår hur Cody känner sig. För alla har ju mist någon.

 

Spotlight

Boken jag har läst heter Spotlight och är skriven av Meg Cabot.

Amelia Mignonette Grimaldi Thermopolis Renaldo (Mia), är hennes kungliga höghet prinsessan av Genovia, eller bara prinsessan Mia.

Mia är fjorton år och går första året i high school. Hon bor i en lägenhet med sin mamma i SoHo, men på somrarna brukar Mia bo med sin pappa i hennes farmors slott i Frankrike.

Lilly Moscovitz har varit Mias bästa vän sedan dagis. Hon har ett eget program som heter Lilly berättar sanningen. Lilly är supersmart och hon hittar alltid på roliga saker att göra. Det är därför Mia gillar att vara med Lilly.

Eftersom att Mia precis har fått reda på att hon är en prinsessa, så har hennes farmor gett Mia prinsesslektioner.

Mias farmor är väldigt bestämd och tror att hon vet allt och är bäst på allt. Hon gör nästan alltid som hon vill och gör saker utan att fråga först. Tillexempel planerade hon Helen Thermopolis (Mias mamma) bröllop utan att ens fråga henne om det var okej.

Mr. Gianini är Mias mattelärare. Och hennes mammas pojkvän. Mr G (som han oftast kallas) och Helen ska få ett barn och de ska också gifta sig. Så Mias mattelärare ska få ett barn med hennes mamma.

Lektionerna i vett och etikett fortsätter för Mia. Men hon har inte vant sig riktigt än med att vara prinsessan av Genovia. Hon har liksom andra, viktigare saker att tänka på än vett och etikett lektioner med hennes farmor. Som tillexempel, vem det var som skickade kärleksbrevet till henne och hur hon ska göra för att få Michael Moscowitz hjärta. Och hur ska hon klara av att bli intervjuad i tv, framför flera tusen tittare?

Spotlight är fortsättningen på Tiara och Dr. Martens, En prinsessas dagbok 1.

Boken utspelar sig i New York, och det vet man för att det nämns ganska många gånger i boken.

Jag tror att boken utspelar sig i nutid för att de nämner bland annat Chanel och dvd-spelare. För Chanel är ju väldigt modernt idag och dvd-spelare kom ut för ungefär 10-15 år sedan. Boken skrevs också 2001, och det var ju 16 år sedan.

Jag tyckte hela boken var bra för att det är min typ av bok. Den är rolig och inte så långtråkig. Det är en bok som handlar om kärlek, drama och den har humor. Så det är en bra bok för mig, och det var också rätt bok för mig tycker jag.

Det jag tyckte var lite extra bra och roligt var när Mias “mommo och moffa” kom till New York och hälsade på. Det påminner mig om min kusin som är 3år som också kallar mormor och morfar för mommo och moffa.

Jag tycker att min läsning har fungerat bra. Jag har inte stött på några problem medans jag har läst, utan allt har gått väldigt bra tycker jag.

Boken tillhör genrerna romantik och komedi tycker jag. Boken är väldigt rolig ibland, och då och då handlar boken om kärlek.

Jag tycker att det är en ungdomsbok, eftersom att boken handlar om en tonårings liv. Dessutom tror jag att tonåringar skulle gilla boken mer än vad vuxna skulle göra. Jag vet inte riktigt varför men det känns som att boken är mer riktad till ungdomar än till vuxna.

Jag tror att boken är riktad till både tjejer och killar eftersom att de skrivs om både tjejernas och killarnas liv i boken. Men jag tror att tjejer skulle gilla boken mycket mer än vad killar skulle, eftersom att det handlar om en prinsessa och hennes liv. Så jag tror killar skulle bli uttråkade ganska fort. Men eftersom att de skrivs om killar och deras liv lite också, så tror jag att den är riktad lite till både killar och tjejer.

Huvudpersonen Mia berättar i boken.

Denna boken är spännande nästan hela tiden. Man vill hela tiden fortsätta läsa boken, speciellt i slutet för då är boken som bästa tycker jag.

Ett viktigt moment var när Mia fick redan på att hon var prinsessan av Genovia. Egentligen fick Mia reda på det i den första boken, En prinsessas dagbok 1, men i denna boken var det nog att Mia fick reda på att hennes mamma var gravid med Mias mattelärare, Mr G. Detta betydde då att han skulle flytta in till Mia och hennes mamma, och att Mia skulle få en lillebror eller lillasyster.

Språket i boken är väldigt enkelt att förstå, det används inga svåra ord.

Jag vet inte riktigt vad bokens budskap är, men kanske att ens liv kan förändras väldigt fort och att allt inte kommer att vara exakt så som det var innan, men i slutändan så var den förändringen inte så farlig och allt kommer att bli bra.

Jag har bara haft bra upplevelser när jag läste min bok.

Jag fick inga speciella känslor medans jag läste, eftersom att det inte är en så känslofylld bok tycker jag. Men det var några gånger i boken där det stod något kul och då blev man ju glad. Sen var det också när Mia fick reda på vem killen var som hade skickat kärleksbreven till henne. Hon blev ledsen och besviken för att det inte var den hon hade hoppats på, och då kände jag mig också lite besviken eftersom att jag kan tänka mig hur och vad hon tänkte.

Jag kan inte jämföra det som hände i boken med något jag själv har upplevt, men eftersom att jag har läst den första boken så kan jag jämföra denna boken med den första.

Jag tror inte att boken är så trovärdig när det kommer till att Mia fick reda på att hon är prinsessan va Genovia, eftersom att hennes pappa var kung av Genovia och inte hade berättat det för Mia innan hon var fjorton år gammal. Men resten som händer i boken är ganska trovärdigt. För hon är kär i en kille som inte är kär i henne och hon umgås med sina kompisar och hjälper sin mamma osv.  

 

Den vita döden, Camilla Lagerqvist

Bokens huvudperson heter Julia. Hon är tretton år och har för några veckor sedan lagts in på ett sanatorium eftersom att hon lider av lungsjukdomen tuberkulos.

Julia spenderar sina dagar på ett sanatorium i Uppsala. De består av olika sorters behandlingar, mat och mycket sömn. Julias liv förändras när hon får upp ögonen för en nyanländ kille på slottet. Han heter Luca och är en italiensk cirkusartist. För första gången i sitt liv, upplever hon riktig kärlek. 

Boken utspelar sig på ett sanatorium nån gång mellan slutet på 1800-talet fram tills andra världskrigets slut. Det var vid den tiden tuberkulos var som värst och det var då man använde sig av sanatorium. Författaren beskriver väldigt bra, det var som att kolla på en film. Boken var väldigt rätt för mig. Det händer mycket hela tiden så man tappar inte lusten till att läsa. Det är som att man lär känna personerna i boken och då får man mer inlevelse när man läser. Känslorna som karaktärerna i boken känner, kände också jag.

Min läsning har fungerat bra. Språket är lätt att förstå, författaren använder nästan bara vardagligt språk. Jag skulle säga att det är en romantik/dramabok. Den byggs bland annat på romansen mellan Julia och Luca. Spänningen ökade hela tiden och därför tröttnade jag aldrig. Det är en ungdomsbok. Den är riktad till både killar och tjejer, men det är nog flest tjejer som dras till den här typen av bok. Boken är skriven i jagform, alltså är det Julia som berättar.

Om boken har något budskap är det nog att man ska leva i nuet och vara glad i stunden. Människor kan tas ifrån en när som helst.

Jag såg slutet i boken komma. Allting var lite för perfekt och sedan hände det som inte fick hända. Julia hade varit iväg i två dagar och hennes sjukdom var nästan helt borta. När hon kom tillbaka till slottet fick hon reda på att Luca hade fått hög feber och gått bort. Även fast jag såg det här komma, vällde tårarna nerför kinderna. Det var som att jag var Julia och det var jag som hade förlorat Luca. Jag har själv bara upplevt att äldre släktingar gått bort, inget liknande som i boken.

Boken är väldigt trovärdig. Allt som skrivs kan ha hänt på riktigt. Tuberkulos och gulsot var en väldigt vanlig dödsorsak och att två på slottet blev förälskade är inte omöjligt.

Manifest för hopplösa

Den bok som jag läst heter Manifest för hopplösa. Boken är skriven av Åsa Asptjärn.

Huvudpersonen i boken är Emanuel. Han har brunt hår och är lång och smal. Emanuel är en kille som inte är lik de andra i sin klass. Han tänker lite för mycket, och gör det han tror att alla andra ska göra. Han försöker hjälpa sina kompisar, men när han väl gör det så blir det helt fel. Tore, Emanuels bästa vän, är en kille som är både lik och olik honom. Tore är den som är lite mer populär i klassen i jämförelse med Emanuel. Tore gillar att träna och brukar ofta vara ute och springa. Bianca är Emanuels bästa tjejkompis. Hon har brunt axellångt hår. Bianca har blivit ihop med Nilla. Ammi är en tjej som går i Emanuels klass, hon har ljust långt hår.

Boken handlar om hur det är att leva ett tonårsliv. Att gå i nionde klass och att bestämma sig för vilken linje man ska gå på i gymnasiet. Varför är det så viktigt att gå på gymnasiet egentligen? undrar Emanuel. Emanuel vill hjälpa sina kompisar så att de mår så bra som möjligt och inte umgås med såna personer som kan få dem att göra dåliga saker.

Manifest utspelar sig i nutid. De är i skolan, hemmet och utomhus. Man märker att det är nutid för att de har mobiler och på språket de använder. De använder ett väldigt vardagligt språk och inte så gammaldags till exempel “För Sebbe sa att ni snackade skit om folk. Att ni bara: Dina är så störig och sånt” och “Amen palla lyssna på vad Sebbe säger”. Man märker att det var i skolan bara för att de berättar om när de går till skolan och när de är i skolan. Hemmet på grund av att de berättar när de gör läxor och är med varandra. Utomhus är dem när de går till skolan och hem från skolan.

Jag tyckte det var bra när Emanuel pratade med Tore när de hade bråkat. Istället för att de går omkring och är sura på varandra så pratade de med varandra för att få reda på hur den andra personen menade och att de blev vänner igen. De var även bra för att då får de veta hur den andra tänker om det som hänt och hur man kan lösa eventuella problem. Jag tyckte det var tråkigt att Emanuels klasskompisar inte trodde honom när han sa att han och Ammi hade kysst varandra.

Boken var bra men inte jättespännande. De var för det mesta bara samma sak som hände fast att det bara hände olika personer. Med samma sak menar jag att det var ett problem som hände Emanuels kompis, och då försökte han hjälpa den personen men då blev personen bara irriterad på honom och ville inte prata med honom. Men efter ett tag inser dem att han bara försökte hjälpa dem och då ber om ursäkt eller börjar prata med honom, men jag tycker ändå att boken var rätt för mig eftersom att då lärde jag mig hur man kan hantera situationer utifrån hur de löste sina problem. Bianca som är Emanuels bästa tjejkompis är brunhårig. Hon har precis blivit ihop med en tjej vid namn Nilla. 

Läsningen har fungerat bra. Varje kväll läste jag ett antal sidor som skulle göra att jag hann läsa klart boken och sen ha tiden att kunna skriva om den. En del dagar så läste jag fler sidor än vad jag behövde. Då behövde jag inte läsa dem sidorna den andra dagen. Om det var ett ord jag inte förstod så sökte jag upp ordet på synonymer.se.

Jag tycker att boken tillhör genren tonårsdrama. Jag tror det för att när Emanuel försökte berätta för Tore att han hade snokat bland Tores saker, men när han väl berättade för honom så blev han bara arg på Emanuel och pratade inte med honom. Emanuels kompis Bianca var ihop Nilla som höll på med dåliga saker, men Emanuel och Biancas tjejkompis Ammi försökte berätta på ett så bra sätt som möjligt för henne att Nilla kanske inte var så bra för henne, men Bianca gillade henne så mycket så hon blev bara sur på dem. Efter ett tag insåg hon att det nog var bäst för henne att lämna Nilla.

Jag tror boken är främst för tonåringar eftersom att det handlar om dem. Boken är nog riktad till både tjejer och killar, eftersom att det är både tjejer och killar som är med i draman och har kärleksrelationer.

Boken berättas i jagform och det är Emanuel som berättar.

Boken är uppbyggd så att det först berättas om Emanuel och varför han ska gå i gymnasiet och varför det är så viktigt.Det blir mer spännande sedan för att då kommer hans kompisar in i bilden och det blir mer berättat hur han är med dem osv.

De händelserna som mest är viktiga för berättelsen är när Tores bror kommer och hälsar på. Tore visste inte att han hade en bror och var väldigt exalterad för att träffa honom. Emanuel hade snokat bland Tores pappas fotoalbum och han hade inte några bilder om Tores bror och då trodde Emanuel att det inte var Tores riktiga bror. Detta var viktigt för att Emanuel gick bara omkring hela tiden och trodde att det inte var hans bror och umgicks med en okänd person. En annan viktig händelse var när Bianca och Ammi blev ovänner. De var viktigt för att då blev Emanuel i kläm för han var fortfarande vän med Bianca och Ammi men inte dem med varandra. Han ville vara med Ammi för hon hade ingen att vara med, eftersom att Bianca var den enda hon var med innan. Men han ville inte sluta vara med Bianca för han gillade henne.

Ett annat moment var när Emanuel och hans klass var på museum och han och hans kompis Ammi gick iväg för att Emanuel orkade inte lyssna på det läraren sa så han gick iväg till något annat ställe, då följde Ammi efter honom och när de var där kysstes dem. Men när han berättade det för hans klass så trodde dem inte på honom och sa mer “du önskar att de skulle ha hänt va?”.

Jag tror budskapet med boken är att man ska ta väl hand om sina nära och kära, man vill dem bara väl. Emanuel försöker hjälpa till t Bianca så att hon inte ska börja göra de dumma sakerna som sin flickvän gör.

Jag kan inte jämföra bokens händelser med någon annan bok jag läst, men jag kan relatera till något jag varit med om. Till exempel att man råkar säga för mycket när man inte borde göra det och då blir personen sur på en.

Jag tycker att boken är trovärdig. De tycker jag för att de som hände i boken var relevant och de författaren skrev har man har hört hänt och det kan vara sant att en del kanske inte tror på en att en viss person har kysst en annan pga att man kanske inte tror att det är den personens “typ”.

Foto: Tindra Karlsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Recension av

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

 

Jag har läst boken Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, skriven av Ransom Riggs.

Den handlar om en pojke som alltid har beundrat sin farfar. Han har varit en hjälte för honom. Farfar berättade historier hela tiden om hans barndom, hur det var när han flytt från kriget, slogs mot alla monstren och bodde på detta mest magiska barnhemmet. Han berättade, och visade, jätte gamla fotografier på barnen som då bodde med honom på barnhemmet, och att de var speciella.

En kunde lyfta ett helt hus, en annan kunde sväva. När pojken varit liten, trodde han på alla historier, men ju äldre han blev, desto mindre trodde han på berättelserna. Kan det verkligen finnas en osynlig pojke?

 

Det finns många huvudpersoner. Jacob är den boken handlar om. Han är sexton år och bor med sina rätt så rika föräldrar. Han har sin farfar som alltid har berättat berättelser för honom ända sedan han var liten. Och såklart är farfar främst en av huvudpersonerna. Han har flytt från krig när han var liten, och har dessa fantastiska historierna att berätta.

 

Boken utspelar sig i olika tider. Den utspelar sig i USA och i Storbritannien. I boken står de det, och det märker man speciellt när de nämner olika gator. Det är riktiga amerikanska gatunamn. Samma med folkets namn, det är riktigt typiska engelska namn. Jacob är ju amerikanskt.

 

Den här boken har blivit en ny favorit för mig. Så fort jag öppnade sidorna försvann jag in och levde inuti boken. Jag älskade den eftersom att det är en ny slags fantasy-story jag aldrig upplevt förut. Det är fantasyböcker jag alltid fastnar för. Det var nog därför denna boken verkligen är rätt för mig. När jag läste kom alla känslorna på en och samma gång. Författaren har verkligen fått till det så att man ska känna så mycket samtidigt.

Det jag tyckte var lite sorgligt dock, var det att det var många som skadade sig, och en del som dog.

Spänningen i boken kom hela tiden. Man undrade vad som skulle hända härnäst hela tiden. Den är uppbyggd så. Spänningen finns där hela tiden. Den är också uppbyggd på det viset att om man missar något litet, kan det vara så att man inte förstår resten. Därför var jag tvungen att läsa noggrant.

Det som jag tyckte var särskilt bra med boken, är att författaren har förmedlat att allting är möjligt. Alla ställen i världen är inte utforskade.

 

Boken är genren fantasy, eftersom att det som händer i boken anser många inte händer i verkligheten.

Boken är riktad till både kille och tjej, och är främst en ungdomsbok. För att den handlar om ungdomar. Det märker man direkt att det är en sådan bok. Jag märker särskilt det på språket och uttrycken.

Den som berättar i boken, är huvudpersonen själv. Jacob. Alltså är boken skriven i jag-form.

 

Nu när jag har läst boken, har läsningen fungerat bra. Språket har varit lätt att förstå. Ursprungligen är boken amerikansk och översatt till svenska och därför kan det vara ett och ett annat svårt ord. Men överlag gick allt bra.  

 

Denna boken var fantastisk!

Jennifer Gustavsson

 

 

Foto: Jennifer

 

 

 

Ett riktigt spännande slut!

Foto: Thea Westh

Jag har läst boken Den femte vågen som är skriven av Rick Yancey.

Boken handlar om utomjordingar som tar över jorden. Men det är inte sådana utomjordingar som man tänker sig – gröna gubbar med tentakler. Nej, de här är smarta. De har studerat människorna i åratal och vet exakt hur de tycker och tänker. De andra (det är så Cassie kallar utomjordingarna) finns runt omkring människorna, de ser ut som dem. Utomjordingarna attackerar i vågor. Första vågen är mörker, all ström slås ur och bilarna, telefonerna och ljuset dör. Vid andra vågen kommer stora tsunamis och jordbävningar. Tredje vågen är pesten som dödar många människor. På fjärde vågen kommer tystarna, de som kommer för att döda dem som fortfarande lever. Femte vågen är det boken handlar om, det de listar ut.

Cassie som är en av huvudpersonerna upplever man innan Ankomsten som en glad och härlig tjej som levde med sin mamma, pappa och lillebror. Men efter tredje vågen dör hennes mamma av pesten och sedan tar sig resten av familjen till ett flyktingläger med andra som har överlevt. De tror att det är säkert där. Men det blir inte alls som de tänkt sig. De andra dödar hennes pappa och tar hennes lillebror till fånga. Hon klarar sig själv väldigt länge tills hon träffar Evan Walker som räddar hennes liv och tar hand om henne. De bestämmer sig för att leta efter Cassies lillebror som har förts till De andras högkvarter. Men Evan är inte alls den Cassie först tror att han.

Ben Parish eller Zombie som blir hans nya namn skulle jag säga också är en av huvudpersonerna. Han gick i samma skola som Cassie och var skolans populäraste kille. Han spelade fotboll i skollaget och alla älskade honom. Men det var innan ankomsten, sedan dör hans familj och han hamnar på ett ställe som han tror är tryggt. Ben hamnar i en stridsgrupp där de ska lära sig att ge sig ut i strid och slåss mot utomjordingarna. Men fiender lurar bakom varje hörn.

Jag tyckte boken var ganska bra. Boken var ganska lång och när jag hade kommit några hundra sidor in i boken fattade jag fortfarande inte handlingen. Det var svårt att hänga med i början eftersom det byttes karaktärer och jag inte visste vem det handlade om. Men de hundra sista sidorna var superspännande och om hela boken hade varit så skulle jag gett den full pott. I slutet av boken hände det saker hela tiden, vilket det inte gjorde i början av boken. Man kan säga att spänningen byggdes upp. Det som gjorde boken lite långsam var att tankar hos karaktärerna kunde bli lite konstiga och osammanhängande, som till exempel: “Dimman finns, jag finns, även om jag kanske inte kan andas, och den andra personen finns, alltid nära, alltid iakttagande.”

Jag trodde att boken skulle vara rätt för mig utifrån det jag har hört om den, men det var inte så mycket spänning och romantik som jag trodde. I och med att boken var ganska svår att komma igång med har min läsning fungerat lite sådär. Jag läser ganska mycket hemma så det var inga problem att behöva läsa. Jag har försökt läsa varje kväll men bara i en kvart ungefär. När jag har försökt läsa efter skolan har jag ofta blivit distraherad av att jag behöver göra andra läxor eller av mobilen.

Jag tror att Den femte vågen utspelas i USA någonstans eftersom att de i  början av boken går på high school och pratar om amerikanska platser. Boken utspelas annars på olika ställen eftersom det handlar om olika personer. Men den handlar mest om Cassie och hon är ofta i skogen och gömmer sig eller i Evan Walkers hus. Jag tror inte att Den femte vågen utspelar sig i framtiden eller förr i tiden, eftersom det som händer i boken skulle kunna inträffa idag. I boken trodde människorna aldrig att det skulle komma utomjordingar och ta över planeten och det tror inte vi heller. Jag tror alltså att den är i nutid för att de använde mobiler innan de slutade fungera, kollade på youtube och åkte bilar och bussar.

Jag skulle säga att boken är riktad till både barn och vuxna, killar som tjejer eftersom att detta kanske skulle kunna hända här och nu. Men kanske mest till tonåringar eftersom att det är tonåringar som berättar i boken ur deras perspektiv och man får inte känslan av att det finns så många vuxna kvar. Genren är action, fantasy och lite romantik, men jag gillar inte romantiken mellan Cassie och Evan, den känns mest påtvingad och intryckt. Det känns som om författaren bara behövde få in lite kärlek i boken och inte har tänkt igenom det så mycket. Budskapet som boken ger kan vara olika beroende på hur man tolkar det . Antingen att utomjordingar kommer ta över jorden och att vi ska gå runt och vara jätterädda hela tiden. Men boken handlar också väldigt mycket om att man inte kan lita på någon och författaren kanske vill säga att vi människor måste ha mer tillit till varandra.

En sak jag gillade med boken var språket. I vissa böcker kan författaren skriva så tråkigt och segt. Men nu var det verkligen som att man var med i konversationerna och tankarna. Det var inte alls svåra ord eller svordomar. Något annat jag också gillade med boken var tillbakablickarna som till exempel Cassie hade. Man fick då läsa om hur de hade det innan och under attackerna. Någonting som jag tyckte vände boken och gjorde den spännande var när Evan avslöjade sig själv och hjälpte Cassie att ta sig till sin lillebror. Det gjorde allting mycket mer spännande och då blev det plötsligt en riktig bladvändare med blandade känslor på varje sida.

Jag kan inte relatera till så mycket som händer i boken för jag har aldrig blivit attackerad av utomjordingar eller skjuten i benet. Men jag har också haft svårt att lita på folk, så som de har det i boken. Därför skulle jag inte heller säga att boken är trovärdig för att jag inte tror att utomjordingar kommer ta över världen, inte på väldigt länge iallafall.

Jag ger boken 3/5 i betyg!

Thea Westh, 8:1

 

Djupa Ro

 

 

foto av; bokmumriken

Jag har läst Djupa Ro av Lisa Bjärbo.

Boken handlar om David, Ludde, Paula och Tove. En dag hittas nittonåriga Jonathan död på en badplats. Deras bästa vän.

Han hittades under en brygga i sjön Djupa Ro en tidig morgon. En drunkning. Dom fyra vännerna åker alla tillbaka till sin barndomsort, inte för att dom vill utan för att delta i en begravning. Men det handlade om minst lika mycket mer.

När dom sedan får reda på att Jonathan hade alkohol i blodet när han hittades, vet dom inte längre vad dom ska tro. Han dricker ju inte. Kan verkligen Jonathan ha tagit sitt liv? Och varför visste dom inte om hur han egentligen mådde? Dom trodde ju att dom visste allt om varandra. Eller?

 

Boken utspelar sig i det lilla småländska samhället Ingelstad.

Rykten sprids snabbt och alla vet allt om alla, trodde man iallafall.

 

Det mest sorgliga i boken var just hur ledsna alla var över Jonathans död, det var så mycket sorg. Det tycker jag för att det verkligen beskrevs väl hur sorgsna alla var, hans vänner, hans föräldrar och alla runt omkring.

Jag tyckte att boken var väldigt bra. Det var mycket sorg men också spänning.

Enligt mig var boken rätt, för det är såna här typer av böcker jag dras till.

 

Min läsning har gått bra, det fanns inte så många svåra ord enligt mig och därför var boken ganska lättläst. Så inga problem har uppstått när jag läst.

Boken är en blandning av självbiografi och deckare för att det är en person som beskriver en eller flera händelser hen varit med om, och känslorna och tankarna runt omkring det. Och eftersom att det handlar om ett självmord är det många polisfrågor inblandade och därför är det lite av en deckare också.

 

Boken är nog mest riktad till ungdomar, men kan nog även läsas av vuxna.

Den är inte riktad till just tjejer eller killar, utan är nog mer av en allt och allo bok.

Berättaren i boken är David, så det handlar mest om vad han känner och tycker.

 

Spänningen i boken är uppdelat, alltså att det är delar där det är mer spännande än andra. Det kan vara att det är lugnt ett tag, och sen kommer det spänning och så håller det på så. Men mer mot slutet i boken ökar spänningen successivt eftersom att det är då allt klarnar upp.

Moment i boken som är extra viktiga är när Jonathan lämnar små avskeds lappar under sin säng åt sina vänner, där han skriver varsin lapp åt alla. På så sätt får dom något slags avslut och blir medvetna om varför det blev som det blev. Mer får ni läsa i boken.

 

Språket i boken varierar, men är ganska lättläst och passar ungdomar.

Budskapet i boken tycker jag är att man ska fråga oftare hur någon mår, och att inte ta för givet att bara för att man ler och skrattar, att man mår bra. För en deppression syns inte på utsidan, inte självmordstankar heller.

 

Det som skedde i boken påverkade mig, och gjorde mig faktiskt ledsen. Jag vet själv inte hur jag skulle hantera situationen om en nära vän eller familjemedlem skulle ta sitt liv.

En vän jag hade finns inte längre idag, så på så sätt kan jag relatera till att förlora någon. Men jag tror att det är nån slags skillnad på att förlora någon i självmord och i tex en olycka eller en normal död.

Boken är väldigt trovärdig och verklighetstrogen.