Självmordet på Flashback

Hösten 2010 satte Marcus Jannes på sin dator och började skriva om sina självmordstankar på hemsidan “Flashback”. Bara minuter senare får han sin första kommentar: Lycka till då. Fler liknande kommentarer fortsätter sedan att dyka upp i tråden som Marcus skapat, Hängning.

I dokumentären så får man höra om det första svenska självmordet som sändes på nätet. Marcus Jannes som var 21 år hade högfungerande autism det var alltså svårt för honom att förstå hur man umgås, de sociala koder som finns. Man får höra mer om Marcus och hans familj men man får också höra experter prata om självmord och vad självmord kan handla om generellt.

Marcus Jannes är en utav de få som valt att skriva om sitt självmord och sedan visa när han hänger sig själv på nätet. Han hade haft mycket ångest och starka självmordstankar i runt 6 månader, och han var rädd för hur starka hans känslor var. Innan sitt självmord så skrev Marcus ett brev till sin familj som han postade på Facebook. Efter hans självmord så skrev Marcus mamma till Flashback för att hon ville att man skulle ta ner den tråden som Marcus skapat, men hon fick inget svar. Familjen valde också att vara med i tidningar som skrev om Marcus, de säger att de inte ville att Marcus bara skulle vara en till nyhet utan att han faktiskt var en människa, så de blev inte glada när en del tidningar bara skrev om själva självmordet utan att nämna Marcus namn. De säger att det nästan kändes kränkande att man inte skrev att det var han, då det inte blev personligt och det var lätt för andra att glömma av att det faktiskt var en människa som hade haft ett liv och familj. De blev också arga när folk gjorde skämt filmer om Marcus och lade upp dem på nätet vilket familjen tyckte var otroligt respektlöst.  

Det är inte ofta som självmordsbenägna människor vill dö, det handlar ofta mer om att man inte står ut med att leva. Många har sagt att man bara vill försvinna inte direkt dö. Detta är något som Mikael Westerlund berättar om då han forskar inom just självmord, speciellt självmord på nätet. Westerlund pratar om hans forskning och om flera fall som liknar Marcus. Han säger att man inte får tänka på självmord som den enda lösningen. Westerlund säger också att en utav anledningarna till att många känner att de kan prata mer om självmord på nätet än i verkligheten är att man är anonym. Han påpekar att det är viktigt att man vågar prata mer om självmord och inte dölja det som man ofta gör. Han pratar om både fördelar och nackdelar med Flashback och man får även höra om hur polisen försökte rädda Marcus och vad familjen gick igenom under de timmar som Marcus var aktiv i tråden.  

Jag tycker att dokumentären var väldigt bra. Den var väldigt känslosam och man får höra om vad många olika människor tänkte och gjorde under tiden som Marcus var aktiv i sin tråd på Flashback. Familjen deltog i intervjuer om Marcus och hans liv men också om vad de kände och hur de fortfarande mår. En kvinna som bad Marcus att skriva ett brev pratar också om vad hon gick igenom när hon var inne på Flashback och såg när Marcus tråd kom upp. Familjen pratar om hur de var tacksamma mot Eva, som kvinnan heter, eftersom att hon hade försökt att hjälpa Marcus vilket inte många gjorde. Jag tycker att detta gör dokumentären bra, man förstår mer om vad som hände när man fick synvinklar från många olika personer och det var intressant att få höra polisens syn på det hela. Men det som gjorde dokumentären ännu bättre var att de mitt i allt hade med fakta om psykisk ohälsa och anledningar till självmord. Det var forskare som pratade om sådant och jag tycker att det var en väldigt bra sak som de hade med i dokumentären. Jag hade dock gärna velat höra fler synvinklar på hur de som bevittnade Marcus självmord upplevde det. De hade med en person men det hade varit intressant och få höra det ur andras perspektiv också. Annars tyckte jag att de hade med många olika personer och man fick en bra helhetsbild.

Om jag hade fått välja att dokumentera något så hade jag nog valt att berätta om modebranschen. Hur man kommer på idéer till nya kollektioner och hur man arbetar för att få den ut på catwalks och senare ut i butiker och på nätet. Men även hur kläderna är tillverkade, varifrån man köper typ och hur de personerna som tillverkar kläder har det. Ofta där stora företag tillverkar kläder så kan de använda sig utav barnarbete eller personer som har hemska förutsättningar utan att företaget vet om det eller så bryr de sig inte. Jag hade velat ta reda på hur företag ser på den saken och vad de eventuellt gör för att förhindra det. Man får höra om företag som låter dessa personer tillverka kläderna men det är inte så ofta som man får höra företagets syn på det och vad de gör för att undvika det. Kanske är det inte så lätt? Och hur ställer sig företagen till klimatet? Tänker de på hur mycket utsläpp de gör eller tillverkar de sina kläder på ett miljövänligt sätt? Detta är bara några av de frågor som jag har, och jag vill gärna ta reda på svaren.

Julia 8:1

 

Skolskjutningen på Columbine high school

I den lilla byn Columbine som ligger utanför Colorado skedde en förskräcklig skolskjutning år 1999 som skakade om hela landet. Skolan blev känd över hela USA, fast för fel anledning.

Jag har lyssnat på dokumentären skolskjutningen på Columbine high school. Dokumentären handlade om elever som kände sig utstötta och ville ge hämnd. Händelsen skedde i April månad. De var två killar som hade planerat händelsen i detalj. De hade bestämd hur de skulle utföra detta. En av killarna brydde sig inte om vad som skulle hända dem efter de hade skjutit alla. De intervjuar journalister, elever och lärare. Före denna skolskjutning hade det skett många skolskjutningar och en journalist som de intervjuade berättade hade han inte tyckte de var någon ide att åka ditt för att det säkert var någon eller några elever som riktade vapen mot elever och lärare men inte sköt. Men så var det inte, dödssiffran var 13. 12 elever och 1 lärare hade dött. Journalisten var ute och åkte, åt samma håll där skolan låg då han plötsligt såg att en helikopter flög över skolan. Då förstod han att detta var allvarligt och åkte dit.

Elever gömde sig i salar och man fick höra ett samtal när en elev ringde till ett tv bolag för de inte nådde fram till polisen. I samtalet får man höra en skräckslagen elev, hon berättar att hon lyssnar på deras sändning och sedan säger hon att hon måste vara tyst för de går utanför. Personen som eleven pratar med säger att hon inte får utge platsen hon befinner sig på, för då skulle gärningsmannen kunna gå dit, för han kanske kollar på sändningen. Gärningsmännen sköt sig själva efter de sista skottet hade avfyrats. Elever berättar att gärningsmännen går runt i långa rockar. Polisen kan även berätta att det inte bara är 2 gärningsmän utan 6 stycken. De berättas även om hur elever och lärare.

Redaktören har vinklat dokumentären från elevers, lärares, föräldrars, två av gärningsmännens och journalisters vinklar. Man får höra om varför gärningsmännen gjorde detta. De berättar att de gör de för att de har blivit trakasserade och inte fått den uppmärksamhet de vill. Elever beskriver att när de sitter i cafeterian att de kommer in någon och skjuter. Alla vid deras bord blir skjutna förutom dem. Rektorn på skolan möts av att ett skott kommer mot honom, precis förbi honom och in i hyllan där alla troféer står. Direkt efter de springer han iväg och gömmer sig. Alla föräldrars hopp om att deras barn ska ha klarat sig och att sedan komma ut från skolbussen oskadda. En som var med i skolskjutningen berättar att varje April så händer det något konstigt med honom. På 13 år hade han varit med om 6 stycken bilolyckor. Hans fru ville inte åka bil med honom den månaden. Tv bolag är utanför skolan och det är första gången man sänder en skolskjutning.

Jag tyckte att dokumentären var bra. Intervjuerna var bra och man fick sig en bild i huvudet om hur det hände. Händelsen skedde när jag inte var född så det var spännande att få höra om en händelse som skedde när jag inte var född. Jag frågade även mina föräldrar om de hade hört om händelsen. Min pappa hade hört talas om den, men inte min mamma. Det var även spännande om hur man fick höra utdrag från samtal och sändningar från TV.

Man skulle kunna ge andra vinklar som hur föräldrar kände när de fick reda på att de var skolskjutning på en skola där deras barn går. Hur polisen utreder händelsen. Om hur föräldrarna till barnen som var gärningsmännen reagerade. Om gärningsmännen skulle levt idag så skulle de kunna berätta om hur de tänkte om händelsen.

Om jag skulle dokumentera en händelse skulle jag dokumentera om terrordådet i Stockholm 2017. En lastbil körde in i hög fart på Drottninggatan och personer behövde kasta sig ur vägen för att inte bli påkörda. Lastbilen körde in i Åhléns affären. Det var 5 stycken som dog. Jag skulle vilja dokumentera om denna händelse för att få reda på om hur de drabbade har tacklat händelsen. Varför gjorde gärningsmännen de, om de nu lever. Hur har man rett ut händelsen. De som slängde sig ur vägen hur de tänkte när de såg en lastbil komma i för en alldeles höghastighet.

 

Utöya

Dokumentärens handling:

Dokumentären handlar om terrordådet i Norge 22 juli 2011. En bomb explosion skedde i Oslo vid ingången till regeringshögkvarteret. Två timmar senare hade den 32 årige gärningsmannen Anders Behring Breivik tagit sig ut till Utöya. Utöya är en liten ö som det hålls ungdomspolitiska läger varje sommar. Ön ligger ca. 4 mil från Oslo. En svensk politiker som bor i Oslo var välkommen dit.

Anders plan var att han först skulle släppa en bomb i Oslo och sedan ta sig ut till ön Utöya. Först tänkte han halshugga folk och sedan skjuta dem men det blev ingen halshuggning.

Anders Breivik tar kort hemma när han har på sig en uniform med vapen och sedan byter han om till en hemmagjord polisuniform. Han åker i en vit skåpbil till Oslo som bomben ligger i. Han parkerar bilen utanför regeringshögkvarteret, tänder på bomben som det tar 7 min för tills den sprängs. Man hörde hur en mamma med barn leker en bit bort på en lekplats. När han har tänt på bomben tar han sig till en flyktbil som står lite längre bort och kör mot Utöya. Bomben sprängs, mamman sa till barnen att hon inte trodde att det var så farligt. Personerna på Utöya fick meddelanden om att det hade sprängts en bomb i Oslo. Nyheterna gick ut på nätet och spreds överallt medans Breivik var på väg till ön. Alla började genast bli oroliga men ledarna försökte lugna ner dem och sa att det hade hänt i Oslo och det kommer inte hända här. De sa att de var på den tryggaste platsen ute på ön. Anders Breivik var tidig till färjan men när han sedan skulle på påstod han att han var någon annan. Han påstod att han var en polis som skulle kolla läget ute på ön. Han hade 2 vapen, över 1000 patroner och rökgranater med sig.

Första offret var lägervakten med 3 skott i huvudet. Han gick upp mot café platsen alltså den högsta punkten på ön. Ledarna ropade i samma stund ut till alla att de skulle samlas eftersom att de hade hört något. När de kom ut från tältet såg de honom. Han såg ut som en vakt i svarta kläder. Tre stycken dödades vid café platsen. Han riktade vapnet mot tältplatsen där det hade samlats mycket människor. Alla försökte springa därifrån, de ropade och några ramlade men fick hjälp av sina kompisar upp. Alla försöker gömma sig överallt, men många blev hittade och skjutna. Många stod vid strandkanten och klädde av sig för att kunna simma ifrån ön. När en del började simma såg de mannen med geväret, många hann simma därifrån medans några blev skjutna under tiden de tog av sig kläderna. Han sköt 2-3 meter ifrån några men som tur var nådde skottet inte ända fram. Breivik ringde polisen så att de visste att något höll på vid Utöya. Samtalet med polisen bröts när han var på väg till den norra sidan av ön. Han skrev även på Facebook att han var oskadd. Tillslut kom det båtar som hämtade upp de som simmat från ön och det kom även helikoptrar. Många fick åka till sjukhus och tas hand om där. Än idag får folk lida av sina skador ifrån tex. skott som har träffat dem. Minnena får de även stå ut med än idag och resten av sitt liv.

69 stycken personer dödades och 33 stycken ungdomar blev rejält skadade. Under bomben i Oslo dödades 8 stycken och 9 blev skadade. Efter 10 veckor blev det rättegång och där erkände han sig skyldig. Han hade planerat dåden i flera år. De visste inte om han hade någon sjukdom eftersom att han betedde sig som han gjorde men de kom fram till att han inte hade det. Detta gjorde att han dömdes till fängelse. 24 Augusti 2012 fick han sitt straff. Han dömdes för lagens strängaste straff. Han är stolt för det han gjorde eftersom att han inte tycker likadant som resten av Norges befolkning om politik. Därför anser han att det var det rätta. Polisen säger även att gärningsmannen hade kunnat stoppas tidigare.

Vinklat händelsen:

I berättelsen hör man människor som var med under händelsen, berättar om deras känslor och hur det var när det hände. Det gjorde att allt blev mycket mer känslosamt eftersom att de berättar med inlevelse att de tex. ser sina döda kompisar ligga vid strandkanten eller i vattnet. Redaktören berättar mer hela händelsen och så kommer de inslag då de drabbade personerna berättar.

Tycker om dokumentären:

Jag tyckte att dokumentären var jätte bra men ändå väldigt sorglig eftersom att det var en så hemsk sak den handlade om. Men jag tror att det var bra att det var en sån stor sak, för det tror jag gjorde att jag blev mer intresserad än om det bara hade varit något litet. Den var berättad på ett väldigt bra sätt eftersom att det hände saker hela tiden så man ville inte sluta lyssna för att missa något.

Vinkla händelsen på annat sätt:

Man skulle kunna vinka händelsen ur tex. polisens perspektiv. Med att få höra mer om utredningen och hur det var när de fick reda på det om utöya när det precis hade sprängts en bomb i Oslo. Man hade även kunnat få höra det ur Anders Behring Breiviks perspektiv om hur han tänkte om varför han gjorde det och hur det kändes under tiden han sprang och sköt folk.

Egen dokumentär:

Jag tror att jag skulle vilja dokumentera om något hemsk för när jag hör något hemskt bli jag rädd. Jag vill ändå veta allt för om man bara hör lite av något hemsk kommer man på egna tankar som kan vara värre än vad det egentligen är. Om man hör på hela brukar de inte alltid vara så hemskt som man egentligen tror. Jag tycker även att det blir mer spännande om det är något läskigt istället för att det bara är något litet som man inte får någon riktig tankeställning om. I denna dokumentären fick man verkligen en tankeställare om hur hemskt det verkligen var. Innan när jag har hört talas om detta har jag inte tänkt så mycket på det men nu när jag lyssnade på denna blev jag verkligen intresserad och tagen.

 

Du får vila sen

“Du får vila sen”

Gunde svan är en av Sveriges bästa längdskidåkare genom tiderna.

Det var när Torgny Mogren gick ut på sitt andra varv som Gunde kom skrikandes på skidor bakom “du får vila sen”Gunde svan är en av Sveriges bästa längdskidåkare genom tiderna. Gunde Svan var 26 år och hade vunnit jerringpriset i skidor både 1994 och 1995.

Det var i vinter OS i sarajevo 1984 som Sverige tog 2 guld 1 silver och 1 brons. Det gjordes en film samma år där Gunde framstod som en riktig stjärna.När vinter OS var i Calgary 1988 så skulle Sverige försvara sitt stafettguld från Sarajevo. Det svenska längdskids landslaget bodde och tränade på silverstar mountain som var hela 1600 möh. När dom tränade på så hög höjd så var det väldigt ansträngande, detta gjorde att dom tränade alldeles för hårt.

När Vinterspelen började så gick det väldigt dåligt. Gunde tog bara en 13:e plats i herrar 15 km, Han blev riktigt sur och var inte alls nöjd. Han var besviken och tänkte att han inte hade åkt ända till Calgary för att göra bort sig. Men Gunde var i bättre form inför 5 milen och stafetten.

Innan start på stafetten så bad Gunde om att få ta den 3:e sträckan. Han lovade även Torgny en ledning på 30 sec innan han skulle köra den sista sträckan.När Gunde väl kom ut på banan för att köra den tredje sträckan så var Sverige i täten ihop med Sovjet. Men rätt som det var så körde Sovjet vät och det tog 27 sekunder innan dom kom upp på skidorna.När Gunde skulle byta för att Torgny skulle ut på sista sträckan så hade dom en lucka på över 30 sekunder, Men efter ett tag kom Sovjet ikapp igen.

Gunde svan stack ut till spåret och såg att Sovjet körde vält igen. Men denna gången fick Torgny bara 4 sekunder.

Gunde Tog på sig skidorna och stack ut i spåret bakom Torgny och skrek “åk nu stenhårt den sista biten, du får vila sen”Torgny blev väldigt förvånad innan han fattade att det var Gunde, han körde så hårt han kunde och tog hem ett OS guld i stafett 1988.

Både Torgny och Gunde blev olympiska mästare både 1984 och 1988

När Hasse Johansson gratulerade till guldet så var Torgny väldigt trött.

Efter en stund så intervjuade dom Gunde i tv och då hade han på sig skidglasögon för att man inte skulle se att han grät av glädje.

Men killarna i vallaboden var inte lika glada, dom var väldigt oroliga. Det Gunde hade gjort i spåret var strängt förbjudet och Sverige riskerade diskning. Men Sverige hade tur och det var inget land som lämnade in någon protest.

Detta gjorde att Det vinter OS som inletts med fiasko slutade med dubbla guld till Sverige efter att Gunde även tagit hem guld i 5 milen.

Det svenska OS landslaget i längdskidor 1988 var Gunde Svan, Torgny Mogren, Jan Ottosson och Thomas Wassberg.

Radion var helt överlyckliga över deras prestation och gjorde därför en egen låt till dom.

Trots att Gunde var nöjd med 2 os guld så blev det hans sista OS. istället blev han programledare i tv. Utan Gunde så blev de inga OS medaljer för Sverige i längdskidor på 22 år.

Denna dokumentären är enligt mig vinklad på ett positivt sätt. tex som att man la mycket kraft på att Gunde fixade en lucka på 30 sec istället för att lägga kraft på att sovjet tog ikapp luckan. Detta gjorde den rolig och intressant att läsa. Man hade annars kunnat vinkla den på ett negativt sätt och lägga mycket mer kraft på allt dåligt som hänt och att Sverige borde blivit diskade.

Om jag skulle dokumentera en händelse så skulle jag vilja dokumentera när Emil Lindgren tog hem ett VM silver i mountainbike sprint i Norge 2002. Jag skulle vilja dokumentera just denna händelse eftersom att det var en väldigt spännande och händelserikt tävling. Det fanns även andra svenskar som körde samma tävling men jag skulle vilja dokumentera om just Emils prestation eftersom att han är en stor förebild för mig.