Columbine School shooting

Columbine school shooting

 

Av 64 skolmassaker under 90 talet var den i Columbine det den 61:a. Eric Harris och Dylan Klebold bestämde sig för att utföra 90-talets värsta skolmassaker där de dödade 12 elever och en lärare och skadade ytterligare 21 andra. Under 90 talet spred sig en “smitta” över U.S.A… school shootings. Vårarna under 1990 talet hade så många shootings att de brukade kallas “shooting season”.  Eric och Dylan bodde i förort till Denver i staten Colorado. De passade exakt den ramen som givits till school shooters de växer upp i mindre städer och är i tonåren och oftast är de vita, och med allt olagligt som de gjort under de tidigare åren borde de egentligen suttit i fängelse eller varit under uppvaktning, men istället ledde deras psykiska ohälsa och hemska tankar om medmänniskor till att de försökte utföra U.S.As värsta terrordåd.

 

Bakgrund på Eric och Dylan:

 

Eric och Dylan växte upp i en bra stadsdel av Denver. De hade båda syskon och en broder som själva gått på Columbine. Eric hade en hund som han älskade över allt annat och Dylan var älskad av de flesta. Eric var en kille som var mycket bra på att manipulera och “linda människor runt hans finger” men Dylan som var den blyga av de två var väldigt introvert och litade på mycket få människor men han var charmig. Han var även ett av dem barnen som  var livrädda för att göra fel. Han var ofta över och spelade spel hos Brooks Brown och Brooks mamma var en av de få som Dylan faktiskt litade på även ifall det tog tid innan han började prata. Eric som jag redan snabbt gått över var en extrovert och hade väldigt lätt för att prata med människor och få dom att göra som han vill. (en av de anledningarna till att Dylan valde att utföra massakern)  Så i grunden var de “polar opposites”. Året innan “CSS” (columbine school shooting) började både Eric och Dylan skriva dagbok där de skrev om lite allt möjligt men i Dylans var det mycket om hur mycket han hatade sitt liv och om hur han ville ta det. Men Eric skrev om lite grövre grejer som började på en hemsida där han hade en lista på människor han ville döda och även på beskrivningar om hur man bygger bomber. En morgon ringde Eric till Brooks och frågade vart han var eftersom han ofta skjutsade Eric till skolan men denna morgonen visade han aldrig upp sig då han hade försovit sig och sket i att gå till skolan. Eric blev rasande och skrek att han skulle döda Brooks och skrev upp hans namn på hemsidan. När Brooks mamma upptäckte detta anmälde hon Eric till polisen men de gjorde inget åt det även ifall det är nog med bevis för att han skulle bli gripen för olaga hot. (detta knyter in i Erics nästa brott) Året innan CSS bestämde de plats och tid för terrordådet och de började bygga bomber. Under året som leder till CSS bryter sig både Eric och Dylan in i en skåpbil som står parkerad längs med en väg, i bilen snor de elektrisk utrustning. När de blir tagna för brottet beslutas det att de ska få en period med samhällstjänst. Och grejen är den att ifall Eric hade blivit dömd för olaga hot så hade han nu blivit satt i fängelse och CSS hade aldrig blivit av. Men de dömdes som sagt till samhällstjänst. Erics meddelande till personen de stulit från var allt man kunde önska sig om han skrev till exempel om hur ledsen han var och att skämdes jättemycket över vad han gjorde, men i hans dagbok visade han sin mörka sida då han skrev att han tyckte att allt sög i hela världen och att den var korrupt, han skrev t.ex att han tyckte att ifall en bil stod olåst varför kan man inte bara ta vad man vill och att det då är den korkade ägarens fel. Eric sa i en av filmerna “Sorry mom, but good wombs have born bad sons” och rycker lite på axlarna, vilket återigen visar hur extremt egocentrisk han är då han säger förlåt men inte bryr sig utan vill bara “Go out with a bang”. Dylan är å andra hand mycket skeptisk under en viss tid då han ofta skriver i sin dagbok att han tänker ta sitt egna liv innan allt händer men känner ett visst tryck från Eric att ändå slutföra det. Under året innan CSS började de spela in “Basement tapes” (Bt) där de filmade hur långt de hade kommit i sina preparationer. Vid ett tillfälle (den ända av ett flertal Bts som är släppta så att alla kan se den) testar de sina vapen uppe i bergen då de skjuter ett hagelgevär med en “slug” som sätter sig i ett träd, Eric ropar till och säger skrattande “Imagine that in someones fucking brain”. Eric och Dylan fick tag på ett flertal olika vapen under året och några av dem köpte deras kompis på en “gunshow”. Vapnen de fick tag på var 1 semiautomatisk Tec-9, en annan onämnd 9mm pistol, 2 hagelgevär som de sågade av piporna på (för att gömma under rockarna) och ett 9mm automatiskt gevär närmare en “Hi-Point 995 Carbine”. De byggde även ihop 99 olika sprängladdningar.

 

 

Dagarna under våren var alltid stressiga för FBI och speciellt för Dwayne som specialiserade sig i gisslansituationer. Den 20de april skulle bli en av hans stressigaste dagar under de kommande åren. På förmiddagen fick han larm om att skott hade avlossats på Columbine high school utanför Denver. Innan Dwayne började jobba på FBI hade han jobbat som psykolog i 30 år. Det var därför han blev tilldelad jobbet att åka till Columbine då de trodde att det handlade om en gisslansituation. Han åkte direkt då hans egna son gick där. De första skotten hade hörts 20 över elva. När det börjar höras explosioner från skolan tillkallas polis från olika distrikt. Dwayne instinkter drog honom till att hitta hans son men hans plikt som polis tog över.

 

När barnen började strömma ut från skolans ingångar och blev intervjuade av polis och medier så fick de höra historier om allt från 6 skyttar till en prickskytt på taket, de som hördes mest var att det fanns 2 personer i trenchcoats 2 i t-shirts eller en i 1 trenchcoat och en i t-shirt, då olika elever hade sett Eric och Dylan före, efter eller under tiden de tog av sig sina stora kappor (trenchcoats) där de gömde sina vapen.

Enligt många av eleverna var de med i en grupp som hette “Trenchcoat Mafia”. Men i själva verket var de aldrig med i skolgruppen “Trenchcoat Mafia”.  

 

Eric och Dylans plan:

 

Eric och Dylans plan var från början att två enorma bensinbomber skulle sprängas i matsalen så att taket skulle ramla in och att de då skulle stå utanför och meja ner så många som möjligt innan de skulle dö i en skottlossning mot polisen. Och när allt verkade lugnt och de skadade sattes in i ambulanserna skulle deras bilar sprängas vid parkeringen. Innan detta hade Eric velat spränga byggnader i Denver, men skrev i sin dagbok “It’s too damn hard to build one bomb”.

 

 

Den 20 april 1999 satte de sin plan i verket, på morgonen skulle de åka och fylla på sina bilar och ansluta sprängladdningarna till tankarna. Efter de skulle de samlas hos Dylan där de skulle packa alla vapen och all ammunition och sedan åka mot skolan. Där de skulle “plantera” bomberna i cafeterian som sedan skulle sprängas 16 minuter över 11 på förmiddagen. När Eric kom till parkeringen var träffade han

Robin en av de få vännerna han hade, han sa åt Eric att han hade missat 3 timmar av skolan och Eric svarade att det inte längre skulle spela någon roll och sa sedan åt Brooks att dra från skolan. Klockan 11:17 på förmiddagen skulle bomberna sprängas när det var som flest personer i matsalen men de hördes ingen smäll så när Eric och Dylan träffats bestämde de sig helt enkelt att gå in i skolan och bara börja skjuta personerna i deras väg. Under ett 10 tals minuter gick de i korridorerna och sköt, de hade lyckats skjuta ihjäl 2 elever och en lärare som hjälpt elever att fly in i klassrum. Han blev skjuten i ryggen två gånger och avled innan ambulansen kom. Efter dessa tio minuter och 2 döda gick de in i biblioteket där sammanlagt 56 personer gömde sig varav 52 var elver. När de kom in i biblioteket skrek Eric att alla med vit keps skulle ställa sig upp och när ingen ställde sig upp skrek han alla “jocks” ställ er upp men ingen löd så då skrek han “okay i’ll just start then”. Under den nästan 4 timmar långa skolmassakern var det i biblioteket de skadade flest och inte minst dödade flest. Under bibloiteksmassakerns gång dödade de 10 personer och skadade runt 30. De gick och sköt under borden med sina hagelgevär och avrättade andra med sina 9mm gevär/pistoler. Vid ett tillfälle ungefär halvvägs igenom massakern stannade de i mitten av biblioteket för att ladda om då de träffade på en av deras kompisar som hette John Savage, när John frågade Dylan vad de höll på med sa lite nonchalant “Just killing people”, och då frågade John ifall de skulle döda honom med och då sa Dylan till slut nej då kan gå. Och sedan fortsatte de att döda. De stannade ofta och hånade sina offer varav vissa var svarta och andra “jocks”. Deras massaker slutade i  en “shootout” mellan dem och poliserna där de till slut tog sina egna liv genom att Eric sköt sig själv under hakan med sitt hagelgevär och Dylan sköt sig själv i tinningen med sin Tec-9.

 

 

Deras sista farväl:

 

I deras sista film sa de farväl, det som uppmärksammats mest var hur nonchalant Eric sa förlåt till sina föräldrar då han sa på ett ungefär “förlåt, det var inte erat fel” och skakade sedan på axlarna. Vad man även vet är att vid ungefär detta tillfället fick Eric reda på att dylan var en jude och då Eric var nazist borde det antagligen hänt något men Eric bara skakade på axlarna och sa “well that’s to bad”.

 

Många har anklagat deras destruktiva musiksmak som t.ex Marilyn Manson eller spelet Doom som de ofta spelade. Detta skulle då ha varit avtrubbande för våldet. Men detta är inget som de vet utan det är bara spekulationer.

Andra har anklagat mobbningen och att de då ville få sin hämnd.

Vad man vet är att i Dylans fall var han så grovt deprimerad och mådde skit och ville med detta visa hur han mådde genom att få andra att må skit. Och för Eric var det framför allt att han ville bli ökänd och skrivas ner i historieböcker som USAs värsta terrorist.

Egna åsikter:

Redaktören har vinklat dokumentären ur Eric och Dylans vinkel men även från människor runt omkring. Detta kan man se genom att titta på hur han har skrivit om deras egna tankar och åsikter men även genom att titta i början när han skrev om hur Dwayne skötte situationen.

Enligt mig var dokumentären mycket bra den hade många olika vinklar, den var faktarik och hade många ingångspunkter till ämnet. Vad jag menar med det är att de visade tragedin ur många olika punkter man kan se hur Eric känner och hur arg han konstant är eller hur deprimerad Dylan är. Men framför allt tyckte jag att den var mycket svårsmält så att säga då det är ett så seriöst ämne som man kommer så nära till, det känns nästan lite overkligt.

Man hade kunnat skriva från offrens håll eller från polisens men jag tycker ändå att det var bäst att den är vinklad från Eric och Dylans håll.

Ifall jag skulle dokumentera något själv skulle jag välja att göra det med något som behöver lyftas upp till ytan, t.ex som hur barnarbete ofta används vid tillverkning av många kända märken eller liknande. Alltså något som är halvkänt och som fler behöver känna till.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *