Dags att vakna upp till verkligheten…

 

Jag har läst boken Ligger Sverige i Iran. Det är en mycket känslosam och tankeväckande bok som är skriven av David Mohseni. David Mohseni, eller som han heter i sitt hemland, Dawod, berättar i boken om en sann händelse från sitt liv då han under fyra år flyr från sitt hemland Afghanistan. Det är en lång och händelserik flykt med både glada och hemska händelser. Men kanske främst hemska…

Det hela började med att David en natt vaknade upp då hans hus exploderade under kriget i Afghanistan. Tillsammans med sin äldre bror Ali skyndade han sig ut ur det nu förstörda huset. De två bröderna sprang för sina liv, det var skottlossning både framför och bakom dom och de kunde knappt se vart de satte fötterna. David blev trött och de stannade för att kort få återhämta sig. Då hörde de ett par röster. Det visade sig vara två andra pojkar som också var på flykt. De var äldre än David, kanske ungefär i Alis ålder. De två killarna hette Mosse och Qasim och blev senare i boken också två väldigt viktiga roller. De fyra pojkarna gömde sig och Ali beslöt sig för att ta sig mod till att gå ner till stan och leta efter ett bättre ställe att stanna vid. Det dröjde för länge och David, Mosse och Qasim började sin långa flykt till ett bättre ställe, utan Ali.

 

I boken får man alltså läsa om 10 åriga David och om hans flykt från Afghanistan till Sverige. Han träffar nya människor, besöker nya platser och kulturer och får upptäcka många olika livsstilar. Under Davids flykt så passerar han många olika städer och länder vilket gör att det är många olika miljöer under bokens gång. Men man skulle kunna säga att under alla dessa fyra år är det en rätt så jobbig miljö med mycket otrevliga ställen och framför allt mycket oklara.  Han vet inte vart han ska sova under nätterna, eller vart han ska gå på dagarna.

Boken utspelas för inte så längesen, det kan man klart och tydligt förstå då det till exempel är många personer som har mobiltelefoner, även i de lite fattigare länderna. Deras språk är också mycket modernt, mer eller mindre precis likadant som idag. Om man läser på bokens första sida så kan man även se att boken släpptes 2017, alltså i år.

Jag har svårt att peka ut en speciell del ur boken som jag tyckte var extra bra eller viktig, alla händelser har liksom sin plats och sin betydelse för historien. För att få hela helheten så tycker jag att alla delar var väldigt viktiga. Sedan fanns det ju absolut de händelser som kanske gjorde en lite extra berörd, men det är ingen speciell del som jag kommer på just nu, hela boken var för mig en rätt så stor “wow” upplevelse. Varför jag tycker det här är nog för att det alltid var nåt på gång. Varje mening skapade hundra olika tankar. Det är en bok som är väldigt bra att fundera kring och ens tankar kan leda hur långt bort från ämnet som helst. Det är rätt häftigt.Det var mycket känslor inblandat också. Ena sekunden satt jag nästan och grät och andra sekunden satt jag och log som en galning! Haha. Verkligen som en känslostorm!

Jag läser nästintill aldrig böcker om vi inte har någon slags skoluppgift som gör att jag måste. Men jag märker att varje gång vi gör något sådant här så skriver jag alltid att jag tycker boken har varit grym, och det är absolut inget undantag nu. Jag tycker boken har varit riktigt bra. Jag är en person som gillar att tänka och fundera, ha åsikter och bygga upp en egen syn på saker och ting och den här boken har då verkligen varit rätt för mig. Hela boken är som tusen frågor. Varenda liten mening går att fundera kring. Den blev aldrig tråkig heller då det alltid var någonting på gång. Detta gjorde också så att min läsning har gått mycket bra, det var aldrig trögt att ta fram boken och börja läsa. Dessutom så är den väldigt lättläst också.

Jag skulle rekommendera den här boken till alla. Ung till gammal, tjej till kille, kanske speciellt till folk som har det rätt så bra, som jag. Vi alla skulle behöva få en bättre syn på hur våra medmänniskor kan ha det. När man läser boken så är det nästan som att man får ett slag eller liksom vaknar upp till verkligheten. Självklart vet jag att vi har det bra här i Sverige, men när jag läste boken så blev jag ändå nästan chockad av hur bra vi faktiskt har det. Jag tycker det är viktigt att folk får en bättre förståelse om hur lyckligt lottade de är så man sedan kan lägga en större kraft till att vara glad för det man har istället för att slösa sin energi och tänka negativt på det man inte har. Bara att ha tak över huvudet eller en sovplats är en sak som vissa personer skulle gråta för att få. För mig, och flera miljoner människor är det en självklarhet att ha. Är man likadan som jag, som gillar att fundera, så är det inte ens en fråga om man borde läsa boken, det är bara att göra!

Så som jag ser på det hela är budskapet dels att man inte ska ge upp och dels att man ska hjälpa sina medmänniskor. Dock så tror jag att varje människa lite skapar sitt egna budskap. Kanske ser någon annan att boken uttrycker mer om religion, om att gå från barn till vuxen eller att livet inte är perfekt. Vad vet jag? Olika människor har olika funderingar som skapar olika slutsatser. Min slutsats är då främst att inte ge upp. Det tycker jag denna boken visar tydligt då David under fyra år kämpar för sitt liv och sin framtid utan att ge upp. Och ser man på, han klarade det ju faktiskt!

Jag vet inte om det kanske är uppenbart att man skriver i “jag-form” när man skriver en sann berättelse från sitt liv, men det var i alla fall en sak jag tänkte på. Då det var skrivet i just “jag-form” så drogs man in i boken ännu lite mer och det kändes nästan som att det var jag som var med om detta galna äventyret. Det var riktigt häftigt och får mycket pluspoäng från mig!

– Är boken trovärdig?

Ja, eller nej, eller jo kanske, visst. Den här frågan är otroligt svår att svara på. Självklart, det är ju en sann berättelse, men det är ofattbart att sådant här faktiskt händer! Här sitter jag i mitt rum liksom, tycker lite små synd om mig själv då jag är tvungen att plugga på en Lördag, men där, på andra sidan jorden ungefär, där sitter det barn bakom stenar som gömmer sig från att bli skjutna och bombade av stora stridsflygplan. Eller barn som sitter ensamma ute på främmande gator som inte fått i sig en vattendroppe på flera dygn. Det är obeskrivligt hur orättvis våran värld är. Det är bara helt sjukt. Det är då när man kommer på det här som man inser att man verkligen ska njuta av sitt liv, för man har det rätt så bra trots allt. I alla fall jag. Jag har vänner, familj, mat, hus, utbildning, jag har dessutom massa prylar som mobiler, massa kläder och datorer.

Jag är världsmästare i att se saker på det negativa sättet och jag vet att det är många människor som är likadana, det är en sak som jag verkligen ska försöka ändra på. För trots att jag måste plugga på en Lördag så har jag det ju faktiskt rätt så bra här i Sverige. Väldigt bra till och med!

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *