De springande korna

Jag och Matilda cyklar hem från en mysig picknick vid stranden. Solen skiner och det är sommarlov. Det är varmt, vi börjar närma oss en hage som ligger jämte vattnet. Hagen som vi tidigare cyklade igenom har nu invaderats av kor vilket det inte var innan. Jag cyklar på och känner hur korna kommer närmare och närmare mig. Jag känner hur rädd jag blir och börjar sakta in för att korna täcker vägen. Min första tanke är att jag bara ska cykla så fort jag kan genom hagen men sedan inser jag att jag inte vågar. Det virvlar massa tankar i min hjärna och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag börjar cykla tillbaka eftersom att jag inte kan ta mig framåt. När jag vänder mig om känns det som att det tar en evighet medans det bara tar ett par sekunder. Jag står vid min cykel på ena sidan av stängslet och funderar jag på vad jag ska göra.

En del av korna som har sprungit efter mig står nu och kollar på mig medans resten av korna springer efter Matilda. Matilda bara cyklar och plötsligt står hon på andra sidan stängslet. Hon ropar att jag också ska cykla men jag tvekar.

Det kommer en silvrig liten bil bakifrån som jag försöker cykla efter. Korna kommer mot både bilen och mig men bilen fortsätter köra så jag fortsätter också att cykla eftersom att de känns som den enda utvägen. Jag hör hur korna råmar och känner hur de nosar när de är som närmast. Eftersom att jag cyklar i samma fart som bilen kör kan jag ta mig ut ur grinden samtidigt som bilen. När jag äntligen kommer ut ur hagen känner jag hur lättad jag blir men ändå sitter rädslan kvar. Jag känner hur hårt hjärtat slår hårdare slag än vanligtvis.

Vi fortsätter att cykla med skakiga händer och ben mot stugan. Medans vi cyklar pratar vi om hur rädda vi blev och att vi skulle fika på något annat ställe nästa gång. Vi pratar också om att vi inte ska ta med några kokostoppar för det känns fortfarande som att de sitter längst uppe i halsen.

Man känner hur lukten av koskit avtar. Medans vi cyklar pratar vi om vad som egentligen hände.

När vi väl kommit fram till stugan berättar vi allt för mormor. Hon skrattar åt oss och säger att det inte är någon fara och att de inte hade gjort något mot oss. Sedan cyklar vi vidare och berättar allt för Matildas farmor och hon säger precis samma sak.

Jag sitter i mormor och morfars soffa och läser i tidningen att det är en man som har råkat ut för samma sak som vi gjorde tidigare idag fast värre. Han har nämligen också blivit jagad och nedtrampad av kor. Det hände i närheten och det stod att han tom. dog. Jag tänker på vad som verkligen hade kunnat hända och ringer till Matilda och berättar om mannen. Hon blir rädd och säger att de är tur att det gick så bra som det gjorde.

Jag ligger i sängen och håller på att somna. Min sista tanke är om den händelsefulla  dagen.   

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *