Det var en dröm

Jag vaknade med ett ryck. Jag hörde ljud från undervåningen som jag inte kände igen. Jag hörde flera tallrikar och glas slå i golvet. Jag skyndade upp ur min säng för att väcka alla, men dom var redan vakna.

Alla fönster var krossade och det var fullt med rök, min lillasyster kom fram till mig gråtandes, hon var skräckslagen. Precis när jag skulle krama henne, flög vi mot väggen. En bomb smällde till huset bredvid. Jag slängde en blick mot fönstret, flygplan låg kraschade och pansarvagnar körde runt i området och slukade upp allt som stod i vägen.

En fotsoldat sparkade upp våran ytterdörr. Han letade efter alla levande. Han hittade mig gömd bakom soffan och riktade sitt gevär mot mitt bröst, jag viskade mina sista ord tyst för mig själv och stängde ögonen. Jag hörde ett skott, fast jag kunde inte känna det. Jag öppnade mina ögon försiktigt, soldaten var död, min pappa hade smugit upp bakom honom och räddat mig.

Jag höll på att svimma, det var en översvämning av kolsvart rök. Jag tvingade mig själv upp från golvet för att hämta min mamma, min syster, och resten som var kvar. Vi ställde oss vid ytterdörren och tog djupa andetag. På tre skulle vi alla springa mot skogen som ligger en bit bort ifrån vårat hus. På tre sprang vi alla, det absolut snabbaste vi kunde, halvvägs till skogen stannade jag till. En pansarvagn körde mot mig i full fart. Man kunde känna tårgasen sticka i ögonen. Pansarvagnen kom närmre och närmre, jag kunde inte lyfta bort blicken från den, när pansarvagnen till slut skulle smälla till, vaknade jag med ett ryck. Fast denna gången var det på riktigt. Allt var en dröm, mamma ropar att frukosten är klar, jag springer ner till matbordet glatt och ler stort över att mardrömmen inte var på riktig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *