En dag vi aldrig kommer att glömma

Jag vaknade med ett ryck. Det hördes ljud från undervåningen som jag inte kände igen. Mamma ropade högt men jag hörde inte vad hon sa. Pappa ropade ännu högre och då hörde jag snabba steg nerför trappan från min storasyster. Jag undrade vad det var som hände så även jag sprang ner för trappan, hela min kropp skakade utav rädslan som spred sig. Jag kände hur det blev varmare ju närmre jag kom.

De orangeröda lågorna vid spisen fångade mitt öga. Kallsvetten började komma fram, i samma stund skakade kroppen ännu mer okontrollerat. Luften var tjock utav rök blandat med skummet från brandsläckarna. Både mamma och pappa hade fått fram varsin och kämpade med att släcka elden, men den slocknade aldrig.

Min storasyster ringde larmcentralen. Tanken som slog mig var att det inte är bra att andas in röken, så vi sprang ut. Sedan över till våra grannar och frågade om vi fick vara inne hos dem tills brandmännen kom. Våra grannar svarade självklart, men man kunde se skräcken och rädslan i deras blickar. De frågade vad det var som hade hänt. Till svar sa mamma att hon lagade fläsk som vi skulle äta till lunch senare. Tillagningen skedde i ugnen som förmodligen hade blivit överhettad, eftersom när hon hade öppnat ugnen så kom det in syre och då såg hon hur det började slå lågor. Det var i den stunden som vi andra också fick veta vad det var som hade hänt.

När vi alla precis hade kunnat ta vårt första lite djupare andetag så hörde vi svaga sirener som bara blev högre och högre. Det kändes som en evighet innan vi såg brandbilen köra in på vår infart, men egentligen var det bara ett par minuter. Vi sprang ut till brandmännen som tagit sig ut ur bilen. Någon hade börjat gå igenom vad de skulle göra, samtidigt som några andra sprang in för att påbörja släckningsarbetet.

Det var kallt ute så jag och min storasyster fick sätta oss i bilen medans mamma och pappa fortsatte och prata med räddningstjänstledaren. När jag satt i brandbilen tänkte jag på hur varmt det måste vara att ha på sig så mycket kläder som de har. Efter en stund när brandmännen hade släckt branden så meddelade de att branden inte hade utvecklats så mycket, som tur var, och att vi endast var tvungna att byta spisen och ugnen. Vi fick gå in en jättekort stund för att se hur det såg ut i vårt eget kök. Man kände den vassa lukten utav rök stickandes i näsan och vidare ner i munnen. Det såg väldigt annorlunda ut där vår ugn och spis en gång hade stått. När vi kom ut igen så sa de att vi inte fick bo i vårt hus tills dagen efter för att det var tvunget att vädras ut och de skulle göra rent efter sig. Vi fick gå in igen för att packa det vi behövde. När vi hade skyndat oss att packa det allra nödvändigaste så pratade vi det sista med brandmännen, sen åkte vi till min mormor och morfar men brandmännen stannade kvar och gjorde iordning.

Vi kom fram till mormor och morfar ett par minuter senare och berättade om allt som hade hänt. Mormor som alltid vill hjälpa till började bädda alla sängar hemma hos dem och sa att vi får sova där så länge som det behövs och så länge vi vill.

Tillslut så fick vi fick sova där tre nätter istället för en natt och vi kunde inte laga mat på minst en vecka innan vi fick en ny spis och ugn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *