En dödlig sömn

Jag vaknade med ett ryck. Det hördes ljud från undervåningen som jag inte kände igen. Jag kollade runt i rummet medans jag höll hårt i mitt blåa täcke och kände en kall pust av vind. Jag kollade bredvid min säng och såg att mina uppsatser som låg på mitt svarta skrivbord låg kvar och pustade.

Jag klev upp ur sängen och satte mig på min gröna stol. Jag böjde mitt huvud ner och höll mina händer på mitt ansikte, samtidigt som jag blundade och försökte lyssna efter mer ljud. Men hörde inget mer än vad jag hörde när jag vaknade. Jag tog bort mina händer från mitt ansikte och ställde mig upp.

Jag gick till spegeln vänster om dörren som leder ut till hallen. Jag kollade på mig själv i spegeln, mitt halvlånga svarta hår täcker mitt vänstra blinda öga. Jag såg mitt öga och stirrade in i den blå färgen av mitt iris, så jag nästan började gråta för att jag inte blinkade.

Jag kollade bakom mig och såg min säng i det högra hörnet. Jag såg sedan mitt skrivbord med mina uppsatser framför datorn i ögonvrån. Jag märkte att min garderob var öppen till höger om dörren. När jag kom närmare kände jag en lukt som jag hade aldrig känt förut. Lukten var stark och gjorde det svårt att andas precis där.
Jag gick långsamt bort från min svarta garderob och kollade diskret på den. Jag satte mig sedan ner i en av de svarta saccosäckarna som var placerade i det vänstra hörnet av rummet .Jag orkade inte resa mig upp, jag ville bara stanna kvar där. Jag tog ner mina ögonlock och satt och tog några djupa andetag . Jag öppnade sedan ögonen snabbt och flög nästan upp ur saccosäcken.

Det var då jag hörde ett konstant ljud som en väckarklocka fast skarpare och hördes med en låg ton. Jag tyckte att det kom från dörren. Jag tog korta långsamma steg mot dörren, mitt svarta hår sveptes över mitt seende öga. Jag svepte tillbaka det över mitt vänstra öga och fortsatte gå mot dörren.Ljudet blev starkare och skar igenom mina öron. Detta borde nog ha gjort väldigt ont och borde skadat mina trumhinnor fast det gjorde det inte.Jag höll mina händer över mina öron för att försöka dämpa ner ljudet lite.

Jag gick långsamt mot dörren till jag kom fram till den och tog bort mina händer från mina öron och tog tag i handtaget, ljudet skar fortfarande igenom mitt huvud. Ljudet blev starkare och det kändes som att det började blöda i öronen, fast att det inte gjorde det.
Jag började skrika från smärtan som skar igenom hela mitt huvud tills att jag började skratta lite och reste mig upp. Jag tog tag i handtaget på dörren och märkte att handtaget på dörren var gjort av silver och att det var någon slags kedja som hängde under den.
Det var tungt att öppna dörren så jag tog i med båda mina händer för att kunna öppna. Jag blundade när jag öppnade dörren. Det var ett starkt vitt ljus som sken och irriterade mitt öga tills det öppnades.

Jag såg en lång korridor utan dörrar och det såg ut som att det skulle aldrig ta slut. Jag tog några djupa andetag och gick långsamt framåt. Jag vände mig långsamt om och märkte att det var en dörr bakom mig. Jag föll ner till marken i chock eftersom dörren inte fanns där förut. Så jag ställde mig upp igen och vände mig om och såg ännu en dörr.
Nu stirrade jag rakt på dörren och vände mig långsamt om med öppna ögon och stirrade på den andra dörren med.

Jag satte mig sedan ner på golvet med mina händer över mitt ansikte, och började fundera över vad jag kunde göra. Jag ställde mig upp och hoppades att mitt val var korrekt. Jag gick långsamt mot den högra dörren. När jag kom fram till dörren blundade jag samtidigt som jag öppnade dörren.

Jag öppnade mina ögon och höll mig hårt i sängkanten och såg att jag var i ett sjukhus. Jag tog stöd av handtaget ovanför min säng och satte mig upp. Jag sedan märkte att det var en EKG vid sidan om mig och såg att jag hade elektroder som satt fast på min bröstkorg. Jag såg sedan att en av datorerna hade en graf från EKG som mäter Hjärtrytmen. Det stod också att denna patienten låg i en koma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *