Flygkraschen i Ishavet

Jag har lyssnat på många dokumentärer tidigare, både från P1, P2 och P3. Dokumentärerna från de olika kanalerna skiljer sig lite åt, P1 skildrar berättelser från verkligheten och P2 gör dokumentärer med fokus på människor bakom musiken, avslutningsvis P3 blickar bakåt och gräver i arkiven samt pratar med de som var med när det hände.

Innan jag valde letade jag lite grann mellan de olika kanalerna, jag fastande för P1 och deras ganska nya berättelse från Flygkraschen i ishavet.

Den handlar om en kille som heter Troels Hansen och hans 20 år yngre kompis Oliver som ska flyga ett litet propellerplan från USA och hem till Sverige. Troels arbetar sen många år tillbaka som pilot och flyger turister till Kanarieöarna. Han är också flygplanstekniker och älskar motorer och att renovera gamla flygplan. Just nu hade han inget flygplan och han hittade de han ville ha i USA. Planet var av modell Cessna 337, ett litet plan med två propellrar.

Resan skulle ha skett i Augusti men det dröjde ända till december eftersom han renoverade planet.

Det var planerat att starta från Wabush i norra Kanada, därefter över Huddsonsundet via Iqaluit och rakt öster ut över öppet hav mot Grönland. De vill ju pricka in dagsljuset. Men på morgonen den 7 december 2008 hade det snöat så de blir lite sena till start.

I och med att de ska flyga över öppet hav tar de på sig sina överlevnadsdräkter, detta var en verklig livräddare.

Det har precis slutat snöa och de flyger nu i klar blå himmel. Norra Kanada är ett enormt område med ingenting, bara lite kalfjäll, så det är rätt så öde mark.

Troels och Oliver stiger till 11 tusen fot, de har flugit i ungefär 3,5 h, då är det första gången det inte känns helt normalt. Man kan höra motorerna, det är som ett instrument som spelar samma takt hela tiden och du kan höra om något går ur synkronisering, just detta händer och Troels vaknar till. Han tänker inte så mycket på det just då.

Solen går ner och det är fantastiskt vackert, de tar varsin kopp kaffe till solnedgången, sen blir det mörkt.

Oliver säger till Troels att temperaturen på den främre motorn sjunker, Troels kollar lite och sedan sjunker även oljetrycket, då är det illa. Troels ska precis stänga av den motorn eftersom han vet att det går att köra ett flygplan med en motor. Men den stänger av sig själv, den skär och tjuter, sedan står den still.

Troels skruvar in nödfrekvensen i hans radio och transporterar ut en nödsignal, han får svar direkt av ett KLM flygplan att gå högre.

Det går bara några få minuter sen händer samma sak med den andra motorn. Troels och Oliver glider nu tyst i mörkret, det enda som hörs nu är vinden utanför det lilla cessna planet. Rakt under de är Huddsonsundets öppna vatten. Det gäller att få flygplanet att glida så bra som möjligt.

De är såpass högt upp i luften så de har ungefär 10 minuter på sig  innan de träffar marken.

Troels ropar på nödfrekvensen igen att den andra motorn också har stannat och att de är påväg ner.

Nu tar de på sig sina överlevnadsdräkter, och bakom sätena ligger all deras nödutrustning som t.ex livflotten och nödraketer.

Det kommer en ny radio som säger att trafikledningen nu vet om hur det står till, han frågar även vad Troels behöver, han säger bara att de ska skicka någon som kan rädda oss.

Nu har de kommit halvvägs ned när de är klara med dräkterna och utrustningen och ligger nu på 5 tusen fot alltså ungefär 1,5 km upp i luften.

Troels försöker en sista gång att starta motorerna, då går all ström från batteriet till det och han tömmer sitt batteri, nu kan han inte se fartmätaren på instrumentbrädan och den är väldigt viktig för att veta vilken hastighet de ligger i.

Men som tur är så är det månljus ute så han ser till så att han kan hålla vingarna på planet raka.

Troels svänger mot iskanten så att de har så kort väg som möjligt in till isen. De kraschar i vattnet, helt fantastiskt att de klarar sig oskadda. Planet och all räddningsutrustning går till botten och killarna kommer upp på ett isflak. Här får de stanna i nästan 24 timmar. Vid flera tillfällen hör de plan och helikoptrar men de är alldeles för långt bort för att upptäcka de.

Under tiden killarna är på isflaket får anhöriga hemma i sverige beskedet att planet har kraschat och att killarna troligtvis omkommit i kraschen.

Men efter många kalla timmar på isen ser de ett ljus långt bort, efter ett tag förstår de att det är en båt som närmar sig. Båten har en stark sökarlampa som lyser omkring, först höger sen vänster och efter ett tag så är lampan rakt mot Troels och Oliver. Och då förstår de att de är hittade.

Det visar sig vara en fiskebåt som hört deras nödrop i radion. Kaptenen valde att omedelbart avsluta fisket och bege sig till platsen. Efter att de kommit ombord på båten och fått på sig varma kläder så ringer de hem till Sverige och får prata med familjen. Och då rinner tårarna på alla t.o.m skepparen på fiskebåten.

Jag tycker att dokumentären har varit jättebra. Eftersom att det är Troels själv som berättar så förstår man från början att de ska överleva men den är fortfarande spännande.

Händelsen är vinklad på de sättet att huvudpersonen Troels berättar och då blir dokumentären mer intressant än om någon som inte var med om händelsen hade berättat. Jag tycker inte att det går att vinkla den på något annat sätt, eftersom han berättar själv om sina egna upplevelser om händelsen.

Om jag skulle få välja att en händelse blev en dokumentär så skulle det vara förra årets bussolycka i Sveg. Det finns så många frågor som man vill ha svar på.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *