Glömsk

Jag var hemma hos min kompis Isak, och jag skulle hem. Klockan var 18.30 och bussen kommer om 20 minuter,  och det tar 10 min att gå till busstationen. Jag kammade mitt hår och gjorde en backslick, sen packade alla mina saker i Isaks rum som var rött med en dubbelsäng, bord och garderob i hörnet, och sen checkade av att jag hade allt i min väska, på vägen till busstationen kände jag i min ficka för att kolla om jag hade med mig busskortet. Jag fick panik! jag glömde buss kortet hos Isak, jag sprang så fort jag kunde tillbaka till Isaks hus. Jag knackade och bara på några sekunder öppnade Isak med hans krulliga hår, han undrade varför jag var så stressad. Jag hade ingen tid att förklara så jag la min hand på hans axel och sa “mitt busskort!”. “du tog med dig busskortet och lade den i din väska” sa Isak, jag checkade min väska och såg att jag hade busskortet där i, jag tog ut den och la den i min ficka. Jag blev arg på mig själv, och slog min hand på mitt panna men inte hårt. ‘’Tack så mycket Isak’’ sa jag, sen rusade jag till stationen igen. När jag var ungefär 100 meter till stationen ramlade jag och fick ett sår, jag hade inte mycket energi kvar så jag kunde inte resa mig upp. Efter ett tag fick jag lite energi tillbaka och jag reste mig upp i en slow motion rörelse. Jag såg min buss åka förbi mig när jag reste mig, och såg registreringsskylten ”PCY 486” samtidigt som att allt gick i slow motion. Jag skrek till busschauffören att stoppa, men han hörde mig inte. Jag la ner handen i min ficka för att ta fram min mobil, men där var den inte. Jag försökte komma ihåg vart jag la min mobil. Jag hade lagt min mobil i min väska också tänkte jag, så jag checkade min väska. Jag hade tur och såg mobilen, det luktade starkt parfym. Då såg jag att parfymen hade spillt över hela min väska, jag stressade och tog ut allt från min väska, speciellt mobilen så att den inte gick sönder. När jag hade tagit ut allt var det som en pyramid av blöta kläder som luktade jätte starkt. Jag tog fram mobilen och ringde till min mamma, men hon svarade inte. Nu tänkte jag att mitt liv var förstört av denna dagen. Men plötsligt hörde jag en bil tuta, jag såg en kvinna som liknade min mamma och jag trodde att det var henne. Men när bilen kom närmare och närmare så såg jag att det inte var mamma. Men sen tutades det en gång till, men en buss denna gången. Jag såg mamma bredvid busschauffören och det hade samma registreringsskylt som bussen innan, PCY 486. När bussen var nära stannade den och mammas röst ‘’kan du vänta 4 min?’’. Hon sprang ut till trottoaren och hjälpte mig att packa mina kläder i väskan och drog med mig in i bussen, hon frågade om mitt busskort och tog den från min ficka sen hörde man ljudet när man stämplar kortet. 

Några timmar senare….

var vi hemma och jag såg min blommiga trädgård, min lilla syster och pappa som väntade på oss. Det var en av den värsta dagen och turligaste dagen i mitt liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *