Kan en dröm vara verklighet

Jag hörde att glaset nerifrån krossades, jag var kall och trött. När något nerifrån rörde sig, tyst och smidigt satte jag mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. När jag tog upp min telefon och kollade vad klockan var hörde jag att något klöste på väggen vid källartrappan. Jag stelnade till, jag kunde inte röra mig, jag försökte men på något sätt ville inte min kropp. När jag satt som förstenad i min säng och hörde hur något med tunga steg gick upp för trappan, insåg jag att ”saken” som var på väg upp för trappan snart skulle vara framme vid min dörr. Jag bröt mig loss från min förstening och slängde mig under sängen. Den öppnade dörren och jag såg till min förskräckelse två pälsklädda stora fötter med vassa klor. Den gick in i mitt rum och bort från dörren. Jag tittade fram och kunde se ett stort huvud klätt av päls, stora öron och en stor käft fyllda med stora gula tänder. Varelsen såg sagolik ut. Kroppen var lång och stor, den såg muskulös ut. Den gick med lite framåtböjd överkropp och hade långa armar och ben. Pälsen var lurvig och fläckad av smuts. Jag såg min chans att komma ut härifrån, men insåg snabbt att varelsen i mitt rum skulle springa efter. Jag såg mig själv ligga halvt död på marken medans varelsen stod över mig helt blodig runt munnen. Jag hann inte tänka klart tanken innan varelsen vrålade, ett öronbedövande ljud som gav mig panik. Jag ville egentligen bara ligga här och vänta men jag förstod att jag måste ut härifrån, NU!. Jag väntade, sekunderna gick och jag fylldes mer och mer av skräck. När jag kröp mot kanten av sängen tittade jag fram, varelsen gick till fönstret. När den stod där kröp jag så snabbt jag kunde ut från sängen och sprang, ut ur rummet och ner för trappan. Jag hade inte tid att ta på mig något. Jag vände mig och såg varelsen titta på mig, den stod vid foten av trappan. Den morrade och jag sprang, ut i snön och mot baksidan av huset. Det var kallt att springa i snön i bara pyjamas, men jag hade inte tid att tänka på det. Varelsen var på framsidan av huset. Jag var vid vägen när jag hörde varelsens vrål igen. Jag sprang över vägen och upp i skogen, smaken av blod spred sig i munnen och det kändes som jag skulle spy. Varelsen kom lunkande några meter bakom mig. Var det här verkligt? Hände det på riktigt… Jag hann inte tänka klart tanken varelsen var nära nu! Jag sprang så fort jag kunde tills jag inte såg eller hörde varelsen längre.

 

Jag gick upp mot en kulle och blickade ut över skogen, helt kritvit av all snö. Jag såg en älg, men det var något konstigt med den. Den stod där, helt stilla och tittade mot en stor gran. Jag blinkade, för en sekund och sedan hörde jag en duns och ett vrål. Vrålet var fyllt av ilska och hat. Jag såg sedan hur den mystiska varelsen stod vid det livlösa liket av älgen. Blodet droppade från klorna och färgade den vita snön röd. Jag såg hur samma sak kunde hända med mig om jag inte sprang. Jag vände mig om och den stod där. Det stod där! De gula ögonen tycktes se in i min själ. Jag fick panik, varelsen höjde armen, jag förstod att det var över…

 

Jag vaknade med ett skrik, svettig och iskall. Jag låg på golvet, jag hörde min faster komma springandes från sitt rum. Hon öppnade dörren och överöste mig med frågor.

– Vad har hänt, varför ligger du på golvet, mår du bra!?

– Jag mår bra, det var bara en dröm.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *