Mannen i svart

Jag sa till min syster att vi borde åka nu. Jag och Ebba brukar alltid vara tidigt i skolan och nu är det bara 20 minuter kvar tills våran första lektion. Vi går ut genom dörren och sedan ner för den flagnande trappan. Sedan går vi på en grusväg som leder till parkeringen där bilen finns. I början av grusvägen finns det ett trädgårdsland mot husväggen och bredvid ett med en buske. Vi sätter oss i bilen medan vi väntar på att min syster ska komma. Hon kommer gående mot oss medans hon pratar i telefon. Hon stannar utanför bilen och fortsätter att prata i telefonen. Jag säger till att henne att hon får skynda sig, för att det bara är en kvart kvar tills vi börjar. När hon lagt på berättar hon att bilnycklarna är försvunna. Det är 10 minuter kvar tills lektionen börjar, hur ska vi hinna? Det tar 20 minuter att cykla, så det kommer vi inte att hinna.

Jag och Ebba tar och cyklar ändå. Vi cyklar väldigt fort. Man känner hur vinden svischar förbi. Men när vi kommit en bit kommer jag på att jag har glömt min mobil. Jag får cykla tillbaka hem igen och Ebba fortsätter. När jag ska låsa upp dörren märker jag att den redan är öppen. Konstigt, det ska ju inte vara någon hemma för min syster gick ju ut och sprang. Jag ropar hej men ingen svarar. Jag går försiktigt in till vårt stora vardagsrum. Det är en stor öppning till rummet och precis när man kommer in ser man ett  stort träbord och sedan till höger om bordet finns det en gråaktig soffa med en TV framför. De sitter någon i soffan. Jag stelnar till för att jag blir så rädd. Jag kan inte se vem det kan vara, jag backar bakåt utan att göra ett ljud. Jag släpper inte blicken från personen. När jag inte mer kan se personen börjar jag springa. När jag börjar springa så gör personen det också. Av ren reflex så börjar jag springa med panik och tittar bakåt istället för framåt. Jag springer till husets baksida för att gömma mig.

Personen kommer ut och tittar sig omkring. Jag kan nu se att det är en kille och han ser mig inte. Han är klädd i svart. Jag har gömt mig bakom en buske som är en av de tre som står längst hästhagen. Det är sommar ute, och buskarna är klädda med löv. Jag sitter på huk och det börjar göra ont i benen. En utav hästarna gnäggar och killen tittar hitåt. Jag försöker göra mig så liten som möjligt så att han inte ska kunna se mig. Han kommer emot mig men det är inte mig hans blick har fastnat på, utan på hästens. Jag vet inte vad det är han ska göra med hästen men när han är vid den tänker jag springa. Jag börjar springa men han reagerar inte. Så här fort har jag nog aldrig sprungit. Jag kommer ut på grusvägen och man kan höra tydliga steg från mig. Jag saktar in för att kunna ta upp cykeln. Jag börjar cykla och kan se att killen springer efter, men det tar inte lång tid innan han stannar för att hämta andan. Jag fortsätter att cykla utan att titta bakåt och cyklar väldigt fort.

Jag kommer till skolan och ställer cykeln som vanligt vid cykelställen. Springandes mot mig kommer mina kompisar som ser väldigt oroliga ut. Alla börjar prata i mun på varandra. Allt från hur jag mår, vart jag var, att de var oroliga och varför jag inte svarade. Jag bara skrattar och säger att jag mår bra. Nu känns det bra att vara i skolan för en gångs skull. Jag berättar att jag har försovit mig och berättar att jag drömt en väldigt konstig dröm. Jag tar upp mobilen för att kolla alla sms jag fått.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *