Mardrömmen


Jag vaknade med ett ryck. Det hördes ljud från undervåningen som jag inte kände igen. Jag reste mig försiktigt upp ur sängen och gick sedan tyst till den stängda dörren. Det var helt tyst när jag hade öppnat dörren.

– Mamma? Pappa? viskade jag. Det var fortfarande tyst.

När jag sedan smög ut från rummet, hörde jag samma ljud som innan. Jag frös till. Det lät som att någon slängde upp en dörr. Jag sprang och tände. Det var ingen där. När jag hade gått ner för trappan, lät det som att någon öppnade kylskåpet. Det kanske bara är pappa som sa ha en kvällsmacka, tänkte jag.

-Pappa?! ropade jag igen.

Ingen svarade. Sedan gick jag närmare det stora vita köket. Det såg ut som att en lång man stod där. Jag smög snabbt tillbaka till trappan och kikade fram lite. Mannen vände sig om. Han såg mig! Ham kom närmare och närmare och jag började springa upp för trappan. Mannen sprang efter. Allt gick i slowmotion, mitt hjärta slog snabbare och snabbare för varje sekund som gick. Samtidigt som jag sprang upp för trappan ropade jag på mamma och pappa igen, fast denna gången skrek jag nästan. Det var ingen som svarade eller sprang ut ur sitt rum när jag ropade.

Jag låste dörren till mitt rum när jag hade kommit in. Mannen ryckte och slog på dörren. Jag satte mig försiktigt på sängen med ögonen på dörren och tänkte att, jag kommer dö nu. Tårarna började rinna. Jag bankade på väggen till mamma och pappas sovrum samtidigt som jag ännu en gång ropade på dom.

Jag vaknade av att mamma sa mitt namn.

– Sofia? Hur är det? sa mamma.

– Va? Vad menar du? frågade jag. Sedan kom jag på. -Mannen eller mördaren är ju fortfarande kvar i huset!! Vi måste ut härifrån!!! skrek jag.

– Vad menar du nu? Mannen, mördaren?? frågade mamma.

 -Men jag vet inte vem det var, om det var en mördare eller bara en rånare kanske! Jag ropade på er jätte många gånger, men ni svarde inte! sa jag argt med gråten i halsen.

-Men lilla gumman, du drömde bara en mardröm, sa hon men en glad ton samtidigt som hon torkade bort mina tårar. Jag tittade på mamma och log. Sedan la jag mig ner igen.

Efter en stund gick jag upp. Jag kände doften av pannkakor och bacon. Solen lös in genom fönstret. Det var fint. När jag går ner hör jag TV:n. Mina bröder tittar på barnkanalen. När jag sätter mig vid matbordet får jag en puss i pannan av pappa.

– God morgon hjärtat! sa han.

-God morgon pappa! svarade jag.

Mamma lägger på två pannkakor på min tallrik, samtidigt som jag tar bacon. Det är gott.

Nu känner jag mig trygg.


Sofia E

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *