Min torsdag.

14/9 torsdag.

Idag har jag varit i skolan, och efter skolan ska jag vara med Linnea. Vi ska på dans tillsammans klockan 17.55. Vi gick hemifrån mig klockan 5 och skulle möta Sofia i byn, när vi hade mött Sofia fortsatte vi gå mot dansen. Vi hade på musik i min högtalare medans vi gick. När vi kom fram till dansen bytte vi om och fyllde våra vattenflaskor, sen gick vi ner till salen vi dansar i.

Det började som vanligt med uppvärmning, och sen diagonalen. Efter det skulle vi äntligen börja med dansen vi lärt oss. Vi ställde upp oss så som vi skulle stå i början av dansen, sen startade musiken. I våran koreografi har vi som ett hopp där vi ”slänger” oss på marken och efter det kommer två steg på knä på golvet och sen en snurr på knä och sen upp igen. När jag skulle göra det första steget på knä och gå över på det andra så känner jag hur min knäskål förflyttar sig från normalläge, till sidan av knät och sen hoppar tillbaka. Efter det kommer en smärta i knät, som gör så ont att jag är tvungen att sitta kvar där tills låten stoppar och nån kan hjälpa mig upp. Linnea ska precis hjälpa mig att komma upp men det går inte att räta ut benet, då det gör så fruktansvärt ont att jag inte kan annat än att gråta.

Min danslärare får då på något sätt dra mig till kanten där jag får sitta och vänta på nån som kan hjälpa mig. Sen kommer det nån som lägger på bandage hårt runt knät och bär ut mig från salen där jag får vänta på att bli hämtad av mamma. När mamma kommer får jag ett par kryckor som jag tar hjälp av för att hoppa in i bilen, vilket var besvärligt då jag inte kunde räta ut benet eller böja in de mer.

När vi kom hem gjorde det fortfarande lika ont och jag bara grät och grät och det var då vi beslutade att det fick bli akuten iallafall. Jag packade med grejer jag kunde behöva, eftersom jag är erfaren av att få vänta länge på akuten.

När vi kom in tog jag en rullstol, anmälde mig i receptionen och åkte sedan in till väntrummet. När jag knappt suttit där i 5min så kom en sköterska och ropade ut mitt namn och jag fick komma in på ett rum, där jag fick smärtstillande. Sen väntade jag i ca 15min på en läkare som skulle undersöka mitt knä. När han kom fick jag lägga mig på en brits, och han försökte räta ut knät men jag bara grät och bad honom sluta för att det gjorde ont. En kort stund senare kom sköterskan tillbaka och körde mig på britsen bort till röntgen där det var ännu värre.

Dom vred och vände på knät och det gjorde så ont att det ända jag kunde fokusera på var att hålla mig lugn och andas. Efter röntgen fick jag åka på britsen bort till ett hörn där man kunde dra för ett draperi. Jag skakade jätte mycket för att jag hade ont och frös, så sköterskan kom och gav mig en uppvärmd filt. Där fick jag ligga i nån timme innan jag fick komma in till rummet där man gipsar. När jag kom in sa läkaren att det inte var nån fraktur men att han inte kunde avgöra om det var något med mjukdelarna, alltså senor, ledband osv.

Han försökte iallafall återigen räta ut knät eftersom han var tvungen att sätta en gipsskena på baksidan och det kan man inte göra med böjt knä. Men det gick inte, för det gjorde så ont. Så en sköterska kom med starkare smärtlindring som jag fick ta och sen vänta 10min innan dom kunde börja. När dom kom tillbaka fick jag tvinga mig själv att bara pressa ut knät, alltså räta ut de. Och det gjorde fruktansvärt ont, och att sedan hålla kvar benet så också, var en plåga. När dom väl började gipsa gjorde det fortfarande jätteont, men det blev som att jag vande mig eftersom jag haft den där intensiva smärtan i flera timmar nu. När gipset var på, fick jag nya kryckor och fick åka hem. Men innan de, fick jag tid till återbesök, träning jag skulle göra och en lapp där läkaren skrev att vi kunde hämta ut smärtlindring på apoteket som han skrivit ut till mig. Och dom tabletterna tar jag 3 gånger om dagen, och 2 tabletter varje gång.

Det var min torsdag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *