Novell – Domen

– Günther Hermansson, jag dömer dig till döden.

Det hörs väldigt tydligt igenom salen, domarens röst den ekar igenom Günthers huvud. Domarens mörka djupa röst sjunker ner i hans huvud. Nästan som om man skulle få en operation fast med tankar och ord rakt ner i skallen.

Günthers ögon rör sig sakta runt i salen medans han väl isolerar allt ljud från sin omgivning. Han tar inte in något som sägs runt omkring honom.Ett starkt ljud kommer från domstolen när Domaren väl slår sin “hammare” ner i bordet för att sedan säga

– Mitt beslut är slutgiltigt.

Det hörs tydlig, medans ett litet flin lyckas smyga upp på Günthers ansikte medans vakter kommer för att föra bort honom. Salen är dödstyst, eller så är det att han nog inte bryr sig om något om vad de andra säger till honom. Hans blick rör sig mot sin advokat men hör inget av vad han säger som om att som om han inte kan ta emot något ljud.

För att försöka få en detaljerad bild av vakten bakom visiret under den mörka hjälmen, så riktar Günther sin blick upp mot en av vakterna som förde iväg honom. Vaktens grepp runt Günthers arm är starkare än vad det var innan, som om han hade ett slags personligt problem med Günther. Från styrkan av greppet kan Günther bara anta att vakten är vältränad. Den andra vakten som “eskorterar” Günther slänger upp dörren från själva salen. Ett starkt sken glöder in i den anklagades ansikte medans den fräscha luften andas in genom hans näsa.

Hans blick rör sig till ett flertal fallande löv med dess olika sorters färger som följer med vinden.

Det är nästan som att Günther lär sig att uppskatta de minsta detaljerna som man inte riktigt tar hän synt till vid det vanliga livet. Man lär sig att uppskatta allt jorden har att ge vid sina sista dagar vid liv.

Två vakter drar Günther tillbaka och slår ner honom till marken, det är som att den anklagade kan smaka den torra asfalten som gnids vid hans ansikte. Han känner ett metalliskt föremål som binder sig fast vid hans vrister.

Vakterna drar mannen tillbaka upp från marken och sedan ger honom ett slags irriterat ansiktsuttryck för ett kort ögonblick sedan att de sedan puttar honom framåt som ett tecken att fortsätta gå.

Günthers blick rör sig till ett par som går över ett övergångsställ. Han suckar medans blicken går ner till marken innan han blundar.

Medan han behåller sina ögon stängda, hör han ett tydligt läte från en bil som parkerar framför honom. Günthers armar trycks hastigt bakåt, medans han hör en bildörr öppnas. Han fortsätter att ha sina ögon stängda för att fokusera sin hörsel på det mest optimala.

Han känner att en av vakterna puttar in honom in i bilen. Han känner hur temperaturen drastiskt ändras när han väl satts sig i skåpbilen. Han hör tydligt att dörren stängs efter honom och att dörren på andra sidan öppnas snabbt och stängs med en smäll. Sedan startar motorn några sekunder efter att dörren stängs.

Några minuter senare…

Günther öppnar sina ögon. Hans blick rör sig runt skåpbilen. Hans blick rör sig till de två vakterna som sitter vid hans sida. Plötsligt hörs en skottlossning i närheten av skåpbilen. Günther blundar och slappnar av medans han hör skåpbilen svänga och stannar plötsligt. Snabbt efteråt hörs att skåpbilsdörren öppnas och att vapen avfyras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *