Påkörd

 

 

Det var en varm sommardag och solen sken på den öppna blåa himlen medans jag cyklade hem.

Det var långt hem, det tog nästan 40 minuter att cykla den snabbaste vägen hem, men eftersom att det var bra väder och jag inte hade bråttom så tog jag en liten omväg.

Jag cyklade förbi sjön, det var massa barn som gapade och badade med varandra.

Jag fortsatte en bit längs sjön till en brygga. Det var ingen där så jag gick dit och satte mig, Jag doppade fötterna i vattnet, det var väldigt varmt och skönt. Jag tyckte det var väldigt avslappnande att sitta ensam vid sjön.

Jag fortsatte att cykla hem, Jag cyklade igenom centrum.

Men när jag cyklade igenom korsningen kom en bil i hög hastighet och träffade mig från sidan.

Medans jag flög i luften han jag tänka på att det var väldigt dumt att jag hade lämnat hjälmen hemma och att detta skulle göra ont.

Jag landade på asfalten och började rulla runt.

När Jag hade slutat rulla så  försökte jag resa mig upp men så fort jag reste mig upp så ramlade jag ihop av smärtan.

Jag förstod att något var fel med benet när det gjorde så ont. Jag blev väldigt rädd för att något skulle vara brutet när de gjorde så ont.

Personen som körde bilen gick ut och kom fram till mig och frågade hur det gick och bad om förlåtelse, Jag svarade att det var J****** dumt gjort och att jag hade väldigt ont i benet.

Personen tittade på mitt ben och sa att han skulle ringa en ambulans.

Ambulansen var snabbt på plats. Dem sa att mitt ben var brutet och att dem skulle ta med mig in till sjukhuset, sen lastade dem in mig i ambulansen och körde iväg.

När Jag kom till sjukhuset så möttes jag av både läkare och min mamma.

Mamma såg orolig ut medans att läkarna tog in mig till röntgen rummet.

När dem hade röntgat mig så sa läkaren att mitt lårben var helt av.

Jag blev ledsen eftersom att jag visste att jag inte skulle kunna göra så mycket med ett gipsat ben.

Läkaren följde mig till väntrummet där mamma satt och sa att jag skulle vänta där en kort stund.

Men jag visste att när en läkare säger att man ska vänta en kort stund så kan det ta flera timmar så jag gick och tog en tidning och började läsa i den, den handlade om en familj som själva hade startat ett byggföretag som det nu gick väldigt bra för.

Tiden gick och efter 40 minuter hade jag läst ut tidningen och läkaren hade fortfarande inte kommit.

Jag sträckte mig efter en ny tidning och började läsa, den var ganska spännande eftersom att den handlade om min idol Anders Svensson.

När jag hade läst i nästan en timme så kom läkaren och sa att jag skulle hänga med han in till ett rum.

Jag haltade till rummet och när jag kom dit stod läkaren med ett leende på läpparna och sa att dem hade sett fel på röntgenbilderna och att mitt ben bara var stukat.

Jag blev glad och pustade ut.

Efter att ha fått beskedet så åkte jag och mamma hem och åt kvällsmat.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *