Skuggan som förstörde mitt liv

Jag vaknar med ett ryck.Det hörs ljud från undervåningen som jag inte känner igen.Mamma och pappa är i Stockholm med jobbet,och jag sitter ensam hemma i vårat lilla hus i Göteborg.

– Vi åker nu,säger mamma klockan 07:00.

– Jaja hejdå,säger jag irriterat.Egentligen är jag ganska glad för att det är fredag och jag ska vara ensam hemma hela helgen.Jag har planerat att min bästa kompis Wilma ska sova över.

När jag kommer till skolan möter jag Wilma i hallen.

– Jag kan inte sova över idag,säger Wilma med en lite nervös röst.

– Varför inte?frågar jag.

– Det går bara inte,säger Wilma så snabbt så att man nästan inte hör vad hon säger.

Jag börjar tveka på om jag ska kunna vara ensam hemma hela helgen, men det är antagligen sånt vuxenlivet är.

Idag slutar jag ganska tidigt,jag slutar klockan 13:00 och det tar bara 10 minuter att gå hem så det är en väldigt lugn dag.

När jag väl är hemma så går jag direkt till kylskåpet och tar fram lite pizza rester från igår.Jag känner på smaken att dom är från igår,för att brödet är torrt och den är lite kall i mitten.När jag sitter vid bordet och äter så välter en av stolarna,jag hoppar till av smällen i golvet, när jag tittar mot golvet ser jag stolen ligga där. Jag reser mig upp och tar upp stolen. Jag försöker tänka att det bara var vinden som blåste ner den även om inga fönster är öppna.

– Aja sånt händer, säger jag till mig själv för att inte bli rädd.

Senare på kvällen går jag till Ica för att köpa godis eftersom det är fredag. Jag passar på att köpa mycket godis när mamma och pappa inte är hemma.Jag har ändå tur som bor ungefär 5 minuter från Ica men det är ändå jobbigt att gå dit och hem.När jag ser mitt hus ser jag att ytterdörren står vidöppen,jag börjar springa mot dörren men när jag kliver in är allt som vanligt. Det finns inga fotsteg och allting är på sitta ställe.Jag börjar fundera på om jag låste dörren men jag är helt säker på att jag låste dörren,men varför tog dom ingenting? Jag försöker glömma det som har hänt men tanken sitter fortfarande kvar i bakhuvudet.

När jag har tittat på film i ungefär en timme så har jag slutat tänka på det som hände,men då knackar det på dörren och jag börjar undra vem det kan vara.Jag stänger av TV:n och går långsamt fram till dörren.Jag tittar genom kikhålet och där ser jag en svartklädd man men man kan inte se ansiktet.Jag sätter mig på golvet med ryggen mot dörren,efter 10 minuter hör jag hans fotsteg försvinna längre och längre bort.Jag bestämmer mig för att gå till vardagsrummet och fortsätta att titta på film,men innan jag kommer in i rummet ser jag den svarta skuggan stå och stirra på mig genom mitt fönster.Jag står helt stilla som om jag var fast spikad mot en trävägg med varje kroppsdel. Han står och stirrar in på mig ett tag.Jag känner hur mitt hjärta börjar bulta hårdare och hårdare och hur det känns som att någon har lagt 20 tegelstenar på mitt bröst.Jag försöker titta noggrant på personen ifall jag skulle känna igen mannen,men då försvinner han bara. Jag vet inte hur eller vart men han bara försvann.

Någon timme senare tänker jag fortfarande på allt som hänt, jag har funderat mest på vart han tog vägen.Jag börjar bli väldigt rädd och den här gången kunde jag inte säga att jag har inbillat mig för att jag vet att jag såg han.Men jag bestämde mig för att gå och lägga mig så jag slipper tänka på allt som hänt.Jag går upp till övervåningen för att göra mig i ordning.Jag hör en liten smäll i köket,jag försöker ignorera det men sen blir det en sån hög smäll så att jag var tvungen att gå ner och kolla.När jag kommer ner ser jag att lådor och skåp är öppna och alla tallrikar och alla glas ligger krossade på golvet.Jag får panik och springer upp på övervåningen till mitt rum.Men när jag kommer till mitt rum ser jag att han står där.Jag känner mig fastspikad igen fast på ett mycket värre sätt,för att nu är han liksom inomhus.Både han och jag står stilla och tittar på varandra.Men efter ett tag ser jag att han börjar röra på sig, plötsligt så flyger han mot mig. Jag blundar och väntar på smärtan. Men han flyger igenom mig på något sätt, jag vet inte hur eller varför men när jag vände mig om så var han inte där. Jag börjar få ont i magen,det kändes som att någonting var fel,men jag brydde mig inte om det.Jag känner mig annorlunda på något sätt,som att någon annan styr mig,jag har inga känslor.

Efter det som hände har det inte hänt något mer,men jag har inte ätit och jag har bara suttit i soffan och tittat in i väggen.Jag har inte varit mig själv idag.

Idag är det söndag och klockan är 16:35 och jag hör ytterdörren öppnas.

– Vi är hemma!hör jag mamma skrika.

Pappa är fortfarande i bilen och hämtar lite flera saker.Jag går ganska hastigt till mamma,jag vet inte vad som händer men jag flyger på mamma och brottar ner henne.Jag vet inte vart jag fick styrkan ifrån men den bara var där.Jag känner hur mina händer tar ett grepp om hennes hals,greppet blir bara tajtare och tajtare.Inombords gråter jag och skriker.Men det är någon annan som styr mina händer och allt annat jag gör.Jag ser hur hennes ögon slocknar.Jag grät på insidan men på utsidan är det en annan person som inte har några känslor.Jag står bredvid mammas döda kropp när jag hör pappa skrika,jag ser hur hans ögon blir röda och blir fyllda med tårar.Jag går mot knivlådan och tar upp den vassaste kniven i lådan.Jag springer mot pappa med kniven i höger hand,jag känner hur den går igenom hans bröst.Jag backar några steg från honom,jag ser hur hans svaga döende kropp faller ner på marken.Det är nu som jag inser vad jag har gjort.Jag går ut ur huset,jag vet inte vart jag ska eller vad jag håller på med men detta är mitt liv.

Linnea Olsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *