Spotlight

Boken jag har läst heter Spotlight och är skriven av Meg Cabot.

Amelia Mignonette Grimaldi Thermopolis Renaldo (Mia), är hennes kungliga höghet prinsessan av Genovia, eller bara prinsessan Mia.

Mia är fjorton år och går första året i high school. Hon bor i en lägenhet med sin mamma i SoHo, men på somrarna brukar Mia bo med sin pappa i hennes farmors slott i Frankrike.

Lilly Moscovitz har varit Mias bästa vän sedan dagis. Hon har ett eget program som heter Lilly berättar sanningen. Lilly är supersmart och hon hittar alltid på roliga saker att göra. Det är därför Mia gillar att vara med Lilly.

Eftersom att Mia precis har fått reda på att hon är en prinsessa, så har hennes farmor gett Mia prinsesslektioner.

Mias farmor är väldigt bestämd och tror att hon vet allt och är bäst på allt. Hon gör nästan alltid som hon vill och gör saker utan att fråga först. Tillexempel planerade hon Helen Thermopolis (Mias mamma) bröllop utan att ens fråga henne om det var okej.

Mr. Gianini är Mias mattelärare. Och hennes mammas pojkvän. Mr G (som han oftast kallas) och Helen ska få ett barn och de ska också gifta sig. Så Mias mattelärare ska få ett barn med hennes mamma.

Lektionerna i vett och etikett fortsätter för Mia. Men hon har inte vant sig riktigt än med att vara prinsessan av Genovia. Hon har liksom andra, viktigare saker att tänka på än vett och etikett lektioner med hennes farmor. Som tillexempel, vem det var som skickade kärleksbrevet till henne och hur hon ska göra för att få Michael Moscowitz hjärta. Och hur ska hon klara av att bli intervjuad i tv, framför flera tusen tittare?

Spotlight är fortsättningen på Tiara och Dr. Martens, En prinsessas dagbok 1.

Boken utspelar sig i New York, och det vet man för att det nämns ganska många gånger i boken.

Jag tror att boken utspelar sig i nutid för att de nämner bland annat Chanel och dvd-spelare. För Chanel är ju väldigt modernt idag och dvd-spelare kom ut för ungefär 10-15 år sedan. Boken skrevs också 2001, och det var ju 16 år sedan.

Jag tyckte hela boken var bra för att det är min typ av bok. Den är rolig och inte så långtråkig. Det är en bok som handlar om kärlek, drama och den har humor. Så det är en bra bok för mig, och det var också rätt bok för mig tycker jag.

Det jag tyckte var lite extra bra och roligt var när Mias “mommo och moffa” kom till New York och hälsade på. Det påminner mig om min kusin som är 3år som också kallar mormor och morfar för mommo och moffa.

Jag tycker att min läsning har fungerat bra. Jag har inte stött på några problem medans jag har läst, utan allt har gått väldigt bra tycker jag.

Boken tillhör genrerna romantik och komedi tycker jag. Boken är väldigt rolig ibland, och då och då handlar boken om kärlek.

Jag tycker att det är en ungdomsbok, eftersom att boken handlar om en tonårings liv. Dessutom tror jag att tonåringar skulle gilla boken mer än vad vuxna skulle göra. Jag vet inte riktigt varför men det känns som att boken är mer riktad till ungdomar än till vuxna.

Jag tror att boken är riktad till både tjejer och killar eftersom att de skrivs om både tjejernas och killarnas liv i boken. Men jag tror att tjejer skulle gilla boken mycket mer än vad killar skulle, eftersom att det handlar om en prinsessa och hennes liv. Så jag tror killar skulle bli uttråkade ganska fort. Men eftersom att de skrivs om killar och deras liv lite också, så tror jag att den är riktad lite till både killar och tjejer.

Huvudpersonen Mia berättar i boken.

Denna boken är spännande nästan hela tiden. Man vill hela tiden fortsätta läsa boken, speciellt i slutet för då är boken som bästa tycker jag.

Ett viktigt moment var när Mia fick redan på att hon var prinsessan av Genovia. Egentligen fick Mia reda på det i den första boken, En prinsessas dagbok 1, men i denna boken var det nog att Mia fick reda på att hennes mamma var gravid med Mias mattelärare, Mr G. Detta betydde då att han skulle flytta in till Mia och hennes mamma, och att Mia skulle få en lillebror eller lillasyster.

Språket i boken är väldigt enkelt att förstå, det används inga svåra ord.

Jag vet inte riktigt vad bokens budskap är, men kanske att ens liv kan förändras väldigt fort och att allt inte kommer att vara exakt så som det var innan, men i slutändan så var den förändringen inte så farlig och allt kommer att bli bra.

Jag har bara haft bra upplevelser när jag läste min bok.

Jag fick inga speciella känslor medans jag läste, eftersom att det inte är en så känslofylld bok tycker jag. Men det var några gånger i boken där det stod något kul och då blev man ju glad. Sen var det också när Mia fick reda på vem killen var som hade skickat kärleksbreven till henne. Hon blev ledsen och besviken för att det inte var den hon hade hoppats på, och då kände jag mig också lite besviken eftersom att jag kan tänka mig hur och vad hon tänkte.

Jag kan inte jämföra det som hände i boken med något jag själv har upplevt, men eftersom att jag har läst den första boken så kan jag jämföra denna boken med den första.

Jag tror inte att boken är så trovärdig när det kommer till att Mia fick reda på att hon är prinsessan va Genovia, eftersom att hennes pappa var kung av Genovia och inte hade berättat det för Mia innan hon var fjorton år gammal. Men resten som händer i boken är ganska trovärdigt. För hon är kär i en kille som inte är kär i henne och hon umgås med sina kompisar och hjälper sin mamma osv.  

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *