Terrordåden i Paris

Jag har lyssnat på en dokumentär om terrorattacken i Paris som skedde den 13 till 14 november 2015. Det var en vanlig fredagskväll i Paris. På en fotbollsarena mötte Frankrikes- och Tysklands herrlandslag varandra, på Le Bataclan spelade ett rockband, och på en restauranggata var det fullt av hungriga och festsugna människor. Men för människorna i Paris blev inte kvällen som de hade tänkt sig.

Det började med att en smäll hördes utanför fotbollsarenan, följt av en till smäll. Ingen fattade riktigt vad som hände men sedan började svartklädda män springa in och skjuta på människorna med maskingevär. Folk fick panik och slängde sig på marken av rädslan att bli träffade. Samtidigt i en annan del av staden var människor på en restaurang- och bargata när en svart bil saktade in och började skjuta hejdlöst. Alla skrek och sprang längst in i restaurangerna och gömde sig. Några svenskar som de intervjuade berättade att alla kollade ner i sina mobiler för att få uppdateringar om vad som hände. Ingen fattade vad som pågick och svenskarna hade inget internet så de visste inte vad som hände.

I konsertlokalen Le Bataclan spelade ett rockband och det var över tusen människor som tittade. Men mitt i konserten började män skjuta och det blev kaos när alla slängde sig ner på golvet och försökte ta sig bort därifrån. Människor gömde sig överallt – bakom scenen, under scenen, i förråd och på toaletter. Terroristerna tog även människor som gisslan. De satt gömda i minst tre timmar innan militären och polisen kom. Men till och med när de ropade att det var säkert så vågade inte människorna komma ut, ifall att det var terroristerna som lurades.

Det var sammanlagt bombning och skjutning på sex olika platser runt om i Paris, 130 personer dödades och 300 personer skadades. Det är det största terrorattentatet sedan andra världskriget i Frankrike. Detta är helt nytt för Europa, och hela världen är i chock. Senare erkände sig IS – den Islamiska Staten – som skyldiga. I dokumentären berättar de att man såg militärer var nästan man än var i Paris i flera månader efteråt. De gick runt överallt och visiterade människor. Poliser gjorde även husrannsakan på människor som de trodde hade någonting med terrorattentatet att göra. Detta gjorde människorna både trygga men också rädda, eftersom att man ofta förknippar militärer och poliser med någonting otäckt. EM hölls ändå i Frankrike året efter, och ända sedan terrordåden var har man försökt göra allting normalt igen.

Mina tankar:

Jag tycker att dokumentären var väldigt spännande och bra. Detta hände för ungefär två år sedan och jag har inte hört så mycket om det. Därför var det intressant att få veta mer, vad som verkligen hände och vad som hände efteråt. Jag hängde verkligen med i dokumentären eftersom att det var så så spännande så att det aldrig blev tråkigt. Eftersom att de intervjuade människor som var med, fick man verkligen en känsla av hur det var. Dokumentären var alltså vinklad ur människornas (som var med) perspektiv. Man fick också en känsla av närvaro när man fick höra klipp från till exempel skjutningen på Le Bataclan. Det kändes som att man var där, vilket var både läskigt och spännande. Det blev en helt annan upplevelse mot när man bara får fakta av ett nyhetsankare, till exempel.

Jag tycker att de har vinklat händelsen väldigt bra, men en annan intressant synvinkel skulle kunna varit ur terroristernas perspektiv. Då skulle man få reda på bakgrunden till varför de gjorde det. Alla terrorister dödades efter eller under attentatet, eftersom att många bombade ihjäl sig själva. Självklart skulle det inte spelat någon roll vad än deras anledningar var, eftersom att det inte finns några ursäkter till att döda någon, men det skulle ändå vara intressant. Redaktören hade också kunnat vinkla händelsen ur polisens perspektiv. Hur deras reaktion var när de först fick reda på bombningen och hur de tänkte när de snabbt behövde ta fram en plan för att hitta gärningsmännen och rädda skräckslagna människor.

Om jag skulle dokumentera en händelse skulle det vara om terrorattentatet i Stockholm 2017. Det var då en lastbil körde in på Drottninggatan mitt i Stockholm i hög hastighet och dödade fem personer. Denna händelse skakade om hela Sverige. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra tankar från människor som var med när det hände. Människor som kastade sig åt sidan när lastbilen kom och människor som var oroliga när de inte fick något svar från sina vänner och familjer. Det skulle även vara spännande att höra hur familjerna och vännerna till de som dog har tacklat sorgen. Om de till exempel har gått tillbaka till platsen där det hände och hur de mår idag.

Thea Westh, 8:1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *